Dag som ovan

By Folke Fridell

Sven Vidén är korgmakarens yngste son - och familjens mest klarsynte medlem. Med en far som envisas med att arbeta inom ett döende yrke är det föga förvånande att familjen lever i fattigdom. Sven förstår att han måste ta en annan väg. Men vilken? Som barn isolerar sig Sven från omvärlden. Han har inte mycket gemensamt med fadern eller bröderna. Istället får han allt han behöver från sin mor. Men när Sven så småningom tar anställning vid den närliggande fabriken öppnar en helt ny värld upp sig för honom. Här introduceras den oerfarne tonåringen för arbetarrörelsen och plötsligt är det som att han hittat sitt kall i livet. Det blir en omvälvande resa för korgmakarens pojke - en resa som till slut resulterar i ortens första fackförening. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 30, 2021
• ISBN: 9788726747348

Book preview

www.sagaegmont.com

Du ligger stilla och lyssnar i kvällen. Alla tror att du sover; det är så nödvändigt detta att de ingenting vet om din vaka. Du försöker göra din andning så jämn och regelbunden som möjligt, men det är inte lätt. Hjärtat slår feberhårt under täcket och du vill flämta av upphetsning och spänning, men gör du det så är allting förstört.

Alla måste tro att du sover.

Varför det är så viktigt kan du inte förklara; du har lärt dej att det finns vissa saker som vuxna inte kan förstå, och det blir bara mer tilltrasslat och förvirrat om du bjuder till.

Annars så … De litar inte på dej, det är alltihop. Du är för liten och för pratig, bara. Du är den som aldrig kan behålla en hemlighet. Vad hjälper då löften ifrån en sådan som du? Lovade du inte att tiga då i vintras när far hade krupit upp på vinden för att slaktarn kom och ville ha betalt? Jo, du lovade så säkert. Men när slaktarn såg dej i ögonen så orkade du inte ljuga utan pekade på vindsdörren.

Sen när far måste krypa ner och stod där i dörren full av sågspån och måste tigga den tjocke slaktarn om anstånd, då skrattade du. Flinade tillsammans med den främmande otäckingen som om du varit hans son i stället.

Kunde de lita på en som bar sej åt så?

Sen efteråt då, när du försökte förklara? När du bedyrade att du skrattade åt far bara för sågspånens skull? Sa att far din såg ut som Tröske-Henrik när han kom nerkrypande genom vindsluckan?

Inte hjälper det, inte. En naturlig unge får inte likna sin far vid en luffare eller tycka att han är komisk.

I kväll måste du hålla dej vaken tills sista tåget har gått förbi och en liten stund till. Sen ordnar sej nog resten, det ska hända ting i natt som ingen sömn i världen kan rå på.

Den här kvällen kan du höra tåget långt borta, längre än annars för det är kallt ute. Du hör tydligt sången i telegrafstolparnas trådar som sträcker utmed banan.

Det är lyhört och lugnt och du andas regelbundet för att alla ska tro att du sover.

Du är en lurare, en falskspelare.

Det glöder än i spisen efter kvällsbrasan. Det är frostkallt och din mor har tänt eld i kakelugnen. Ändå är det redan i april och syrenerna runt verandan på finsidan har stora och sprickfärdiga knoppar.

Någon gång flammar en ilsken blå låga fram ur glödhögen och då ser du din mors ansikte. Hon sitter framför kakelugnen och stickar i halvdunklet. För strumpstickning behöver hon inget ljus; flitiga händer rör regelbundet stickorna och den halvöppna munnen följer ljudlöst när hon räknar aviga och räta.

Du ser henne i profil där hon sitter hopkurad över sin stickning. Hon liknar en indiankvinna och det kommer över dej en känsla av ömhet och trivsel. Din mor sitter där tyst och stillsam, och du känner att där hon finns där är tryggheten.

Hon reser på sej nu och stänger spjället. Lutar en stund huvudet över luckorna och vädrar efter os. Det är farligt att lägga spjället för tidigt; nyss dog en gubbe i byn av den anledningen.

Han snålade sej in i himlen, sa din far.

Ljuset finns framme vid bordet där din far sitter och räknar pengarna i Kedivasken. Fotogenlampan sprider en varm ring av ljus mitt på bordet. Det är som solsken tycker du och ser att fars ansikte glöder. Arbetsverktygen ligger runt om i ljuscirkeln i väntan på morrondan. En kniv finns där. Lång, skarpslipad och farlig. Barnförbjuden. Några vassa sylar, ett snörnystan, ett knippe enevirke.

Det luktar alltid en i stugan, en trygg, frän doft som gör dej glad och hemmastadd.

Du hör dit där det luktar en.

Din far är korgmakare på lediga stunder. Annars är han halmarbetare, taktäckare. Men den sortens tak börjar bli omoderna.

Din far behöver ljus när han räknar pengar och ingen i rummet vågar störa honom.

En gång ska han köpa jord …

Din far är en drömbonde och nu sparar han i Kedivasken för att drömmarna ska bli verklighet.

En gång var du rädd för kvällståget. Järnvägen gick så nära förbi, bara lite mer än femtio meter från stugknuten. Det var en kurva också och om rälsen brast sönder eller lossnade så … Särskilt godstågen skrämde dej. Det lät så domedagsaktigt när de hostade sina sotsvarta rökringar högt i skyn. Ibland tyckte du de skrattade åt dej, ett otäckt svart skratt: ha ha hahaha.

I kväll är tåget försenat och du är sömnig. Men du vet ett sätt att hålla dej vaken. Det är ett hål i en av underkäkens kindtänder som är räddningen. Om du tränger tungspetsen djupt i hålet och sen drar bort den med en snabb sugning så kommer värken och håller dej vaken. Du kan bota den själv när du vill och lika enkelt. Bara att sluka luft med öppen mun så länge du orkar och sen hålla andan tills luften är uppvärmd. Då är du av med tandpinan som genom ett trolleri.

Men i kväll ligger du kvar med det onda länge. Värken håller dej borta från sömnen och förresten har din far sagt att du måste lära dej att uthärda plåga.

Så du är en god och lydig son där du ligger med tandvärken.

Det finns så många ljud och du känner de flesta. Kvarnskjutsarna som kommer från andra byar och måste ta vägen förbi. De vräkiga med tunga lass och parhästar känner du igen. Och de knirkigt gnälliga som dras av oxar eller kor och som bara har ett par små säckar på lasset.

Du kan känna igen vem det är som kommer nästan bara på ljudet; behöver inte fram till fönstret för att titta.

Din far kör sin mäld till kvarn-Aron på en skottkärra. Han går gärna sent på kvällen när det börjat skymma som om han skämdes för sin gnisslande skottkärra.

Handelsmansskjutsen från grannsocknen känner du också igen på ljudet. Han kör till stan i en grann kaross med en ridhäst framför. De gångerna måste du ändå fram till fönstret för att titta. Det är en grann syn och mörka höstkvällar slår det gnistor kring hovarna.

Slaktarvagnen kommer varje vecka. Det är en gammal krake framför som stannar utanför varje gård utan att någon ptroar. Han är lärd till det för slaktarn själv sover mellan gårdarna och vaknar bara varje gång hästen stannar.

— Ska du ha nån mat i dag, halmgubbe?

För det mesta får han skrika i onödan. Fet mat fräter på slantarna i cigarrettlådan. Först jord och kreatur, sen kan det vara tid att steka fläsk, säjer din far.

Förresten så har slaktarn dragit in krediten sen den där historien med din far bland sågspånen på vinden.

Men allt det där är dagsljud, som du inte behöver lyssna efter om du inte vill. Det är van vardag som inte skrämmer någon och inte dej heller. Om kvällar och nätter är det så olika; då måste du lyssna spänt och allvarligt.

Någonting kan gå dej förbi om du somnar.

Nu har sotet lagt sej över glöden i kakelugnen och din mor flyttat fram till bordet med sin stickning. Värmen från spisen strömmar i små behagliga vågor mot sängen där du ligger i väntan. Du måste sätta tungspetsen i tandhålet gång på gång för att behålla värken.

Ingen av de andra i familjen går och lägger sej. Far och mor gör som de vill förstås och kanske Gunnar också, äldstbrodern som tjänar egna pengar och äter snus som en vuxen. Han kom hem onykter från vårmarknaden i stan förra veckan, och efter uppträdet med din far dan efter gör han som han vill.

Men tvillingarna Herman och Helmer då? Som bara är fyra år äldre än du och börjat på Yllet för tre dar sen? Som inte ens fått sin första avlöning än? De borde väl ligga i sina sängar i lillkammarn så här dags?

Nej då, det gör de inte. De sitter påklädda runt bordet hos mor och far och ingen säjer åt dem.

Lillpojken sover. Den opålitlige ska ingenting få veta.

De misstror den pratige Sven och därför måste du låtsassova.

Det kom ett brev till far för två dar sen, och bara det var en händelse. Det första brevet till taktäckarhemmet som du kan minnas, och adresserat till herr Gustaf Vidén.

Far torkade händerna på byxbenen innan han tog den farliga kniven och sprättade upp brevet. Sen läste han länge och allvarsamt innan han räckte över brevet åt mor.

Hon suckade, men sa annars ingenting. Hon såg bara undrande och villrådigt på far. Då blev Gunnar mer intresserad när hans tur kom. Han visslade till och avslutade med en flämtande kommentar:

— Det var då som själva fanken.

Tvillingarna slöt upp på var sin sida om storebror och läste med gapande munnar och så var brevets hemlighet avslöjad för alla i taktäckarfamiljen utom för dej.

Du stod rätt nära bordet och väntade. Nu är det min tur; nu är bara jag kvar. Jag kan också läsa, tänkte du. Nu måste far låta mej också …

Men det måste inte din far alls. Han låste i stället in brevet i chiffonjén och stoppade nyckeln på sin vanliga plats i västfickan.

Det var fars svar på din ordlösa fråga.

Du skulle ingenting få veta. Dej hade ingen förtroende för. Om det så kom tusen viktiga brev så angick det inte dej.

Det var en lördagkväll brevet kom och söndagen efter blev lång för dej. Det var en upprörd och nästan högtidlig stämning över allt som hände och gjordes den dan, och du visste att det var brevet som bar skulden. Mor och far pratade mer med varann den dan än de gjorde på en månad annars, men när du kom i närheten så teg de.

Gunnar gick omkring och såg så retfullt förtegen ut att du fick en vild lust att sparka honom i baken, om du bara vågat, och tvillingarna drog iväg till skogen för att komma undan dej och fritt få prata om sina spännande hemligheter.

Bara den opålitlige var utestängd och du längtade efter att hämnas på dem allihop.

Måndag morron gjorde du inbrott i chiffonjén. Gunnar och tvillingarna hade gått till Yllet, far var ute och högg enbuskar och mor måste gå sitt morronärende till huset ute på gården.

Du fällde ner flacklocket och gick till angrepp mot den lilla svarta