Överkörd

By Novellmästarna

Det finns många sätt att bli överkörd på - bokstavligt, bildligt, fysiskt och mentalt. Även när tankarna osökt går till den klassiska bilolyckan är alternativen många. Visst kan man bli tillplattad på det gamla vanliga viset, men när en olycka planeras in i minsta detalj är det lika bra att göra det med stil. Varför inte köra utför ett stup eller ner i en sjö? För den som klarat sig undan med livet i behåll, finns det obalanser som måste rätas upp. Två fel kan sällan bli ett rätt - men hämnden är lika ljuv, oavsett... "Överkörd" är en novellsamling som sammanställts av Novellmästarna. Den innehåller texter skrivna av Ulf Broberg, Ulf Durling, Bertil Falk, Kjell E. Genberg, Niki Loong, Helena Sigander och Cecilia Wennerström.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 23, 2020
• ISBN: 9788726711516

Book preview

författaren.

Förord

Föreningen Novellmästarna bildades 2004 av ett antal skribenter som ansåg att noveller behandlades styvmoderligt på parnassen. En av grundarna var Olov Svedelid, känd författare som tyvärr avled 2008.

För att hedra honom och för att fira att Novellmästarna fyller tio år har vi bestämt att under 2014 ge ut tio novellsamlingar, var och en innehållande tio noveller av personer som är eller har varit medlemmar av föreningen.

Detta är den första av dessa e-böcker. Den har fått titeln Överkörd eftersom novellerna berättar om personer som på ett eller annat sätt blivit överkörda, bokstavligen eller mentalt.

HELENA SIGANDER

Ordförande i Novellmästarna

En gång och aldrig mer

Av Niki Loong

Detta hände sig 1956, innan Bilhandlaren blev bilhandlare utan fortfarande var kranförare vid tunnelbanebygget och arbetskamrat med Bergsprängaren. Tillika granne med Ingenjören.

Bergsprängaren hade varit på fiskafänge med sina vänner Polismannen och Ingenjören och han skröt för Bilhandlaren om alla de trettiotvå gäddor han ensam dragit upp ur Östersjöns svarta vatten. Han berättade hur han chevalereskt givit bort några fiskar till Ingenjören och Polismannen, de landkrabborna hade ju inte kunnat fiska som riktiga karlar minsann.

Bilhandlaren, som redan vid den här tiden var mycket intresserad av båtar och fiske, föreslog att han skulle få följa med ut till Blidö och den lilla märkvärdiga ön i havsbandet någon helg. Han hade ju bil och det satt aldrig i vägen att vänligt påpeka det för den mopedburne Bergsprängaren.

Det bestämdes att man redan kommande helg skulle åka iväg. Nu jävlar i helvete skulle Bilhandlaren få se på riktigt fiske, lovade Bergsprängaren. Man skulle åka på lördagen, direkt efter arbetsdagens slut klockan 13.

Under resan upp berättade Bergsprängaren för Bilhandlaren i färg och stereo om sitt enorma gäddfiske de senaste åren samt ett par av sina allra värsta fiskehistorier. Väl framme dukades som vanligt fram lite starkt att dricka och som vanligt serverades det i smyg på faderns ägandes bunkringsbåt som låg en bit från boningshuset. Detta för att den gudfruktiga modern inte skulle ana vad som var i görningen. Sprit var ju något hon inte direkt gillade att man använde till annat än desinficering och annat utvärtes bruk. Detta gjorde att den manliga delen av familjen tyckte det för husfridens skull var säkrast att inte visa sin last.

Denna gång skulle resan över Kudoxafjärden ske i Bergsprängarens livbåt (avsedd för 22 personer). Bergsprängaren monterade en utombordare från fyrtiotalet, lade ner segel och åror samt matsäck och naturligtvis sprit. Solen sken varmt och det blåste cirka två sekundmeter. Bergsprängaren och Bilhandlaren närmade sig Blidö Färjeläge med 4 knops fart och Bilhandlaren njöt av den lugna resan. Plötsligt svängde Bergsprängaren båten styrbord mot färjelägets brygga och beordrade Bilhandlaren att gå upp till livsmedelsaffären och köpa bräckkorv.

Och skynda dig på din jävla sötvattenspimplare. Jag är sugen!

Bilhandlaren ilade iväg och kom efter en stund tillbaka med en korvring. Bergsprängaren hade dukat upp mitt i båten, på den gamla motorhuven, med brännvin och öl.

Nu ska det bli gott med en sjujävla sup och ett par tuggor bräckkorv innan vi går över fjärden. Hit med korven!

Bilhandlaren räckte över påsen och Bergsprängaren slet upp korven. Han stirrade på Bilhandlaren.

För fan, din jävla sötvattenspimplare, ska det vara bräckkorv så ska det vara dubbla ringar. Skynda dig och byt det här förbannade eländet innan jag tappar humöret.

Bilhandlaren skyndade sig tillbaka till affären och bad artigt att få byta korven mot en med två ringar. Innehavaren tittade konstigt på honom, men när Bilhandlaren berättat vem som skulle ha korven förstod han.

Ja, honom känner jag ju väl till, skrattade Innehavaren och överräckte två korvar om vardera två ringar.

Bergsprängaren blev nöjd, det kunde man se på att hans kritvita ögonbryn höjdes en liten aning. Efter ett par tuggor av korven och några supar (naturligtvis i dricksglas) for man så iväg.

Väl framme på Kudoxa åt man middag bestående av kall bräckkorv, öl och självklart snaps. Bilhandlaren njöt i fulla drag av havsluften och det vackra vädret. Det var i slutet av augusti och solen värmde fortfarande. Bergsprängaren bestämde sig för att göra en brasa i spisen, för att få bort det råa inne i stugan. Sagt och gjort. Medan Bilhandlaren plockade bort från bordet, skred Bergsprängaren till verket. Han laddade vedspisen med ved och tidningspapper och hällde för säkerhets skull på lite rödsprit. Här skulle det jävlar i min själ brinna ordentligt. Han ställde ifrån sig rödspritsflaskan på bordet, där brännvinsflaskan redan stod.

Bilhandlaren gick ut för att gå igenom sina fiskeredskap, för Bergsprängaren hade lovat honom att det skulle fiskas storgädda. Det vore ju i det läget förskräckligt om han skulle tappa den eller om linan skulle gå av.

Plötsligt hörde han ett förskräckligt vrål inifrån stugan. Han tittade ditåt och såg hur det bolmade rök genom den öppna dörren. Man kunde mycket tydligt höra den koleriske Bergsprängarens svordomar.

Krypande på alla fyra kom så Bergsprängaren ut ur huset. Han svor över den förbannade vedspisen som jävlades med honom. Fanskapet hade ju fungerat perfekt förra helgen. Var det en fågeljävel som byggt bo i skorstenen månne? Bilhandlaren försökte titta in i huset men det var omöjligt att se något alls. Inte förrän han böjde sig ner såg han något. Röken låg tät som Lützendimman och sikten var endast fri från golvet och cirka trettio centimeter upp. Genom skorstenen rök det ingenting alls.

Bergsprängaren klättrade upp på taket och Bilhandlaren antog att man kunde höra hans svordomar över hela ögruppen. Bergsprängaren satt gränsle över nocken och krafsade med ett