Älskvärd

By Novellmästarna

Kärleken. Hur man än gör så tar den alltid slut - och slutet är lika med döden. Antingen dör kärleken, eller så dör människan, och ibland går de samma öde till mötes. I denna samling berättelser välkomnas läsaren in i passionens allra mörkaste vrår. Där förbjudna relationer måste straffas, äktenskapliga hinder röjas ur vägen och kylskåpen tömmas på senap. Går det egentligen att lita på någon alls, när den som står en närmast smider livshotande planer? "Älskvärd" är en novellsamling som sammanställts av Novellmästarna. Den innehåller texter skrivna av Ulf Broberg, Ulf Durling, Bertil Falk, Kjell E. Genberg, Niki Loong och Helena Sigander.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 23, 2020
• ISBN: 9788726711301

Book preview

författaren.

Förord

Här hittar du läsning för kärleksnattens mörkaste och mest sinistra timmar.

När det gått så långt att två människor står inför präst och altare kräver vigselförrättaren, om hen följer handboken, att få följande försäkran: Jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.

I denna volyms berättelser har några av författarna tagit fasta på de sista fem orden.

Helena Sigander

Ordförande för Novellmästarna

I adventsstjärnans sken

Av Helena Sigander

Slutet var nära, lydde diagnosen. Inte undra på att några stycken i undre världen blev stressade av att höra att det låg till på det viset med den gamle bedragaren Hans Peter. Han hade en del att svara på och tiden var knapp. De kom på besök, en efter en … till den enskilda salen på sjukhuset som gubben hade lyckats ordnat åt sig. Men de fick inte mycket ur honom. Vittnen som såg dem gå sa senare i polisförhören att de varit ganska så slokörade. En ung medicine studerande undslapp sig till och med att ett par av dem sett rent suicidiska ut.

I sjukrummet hade någon fixat julstämning med en adventsstjärna i fönstret. Genom glipan i pappersdragspelet skavde skenet Hans Peter i ögonen. Halvblind uppfattade han inte om det var dag eller natt. Det var irriterande. Han rörde på huvudet så mycket han orkade när sköterskan kom men hon fattade ingenting. Åtminstone gjorde hon inget åt det där skenet. Hon bara korsade armarna över brösten och påpekade att han inte hade dött sedan hon tittade till honom förra gången.

Okej. Hon höll honom vid liv.

Då, så, sa hon och frasade omkring en stund i rummet. Inga klagomål om den saken.

Jag får vara tacksam för det lilla, tänkte han när han hörde henne gå.

Han dåsade bort.

Hans tunna hud var pappersfärgad, blodfattig och torr. Ådrorna var utplattade som uttjänta knallpulverband. Han såg död ut. Hade det inte varit för den plötsliga andhämtningen som kunde skrämma slag på vem som helst som kom in i rummet, hade sköterskan förseglat rummet för länge sedan.

Hans Peter föreställde sig hur hon skulle himla med ögonen och först stoppa in ett nytt tuggummi i den putande munnen och sedan pustande dra ett lakan över honom. Utan ett uns eftertanke! tänkte han argsint. Nej, så fan heller att jag tänker dö här. Bara jag lyckas ta mig ur detta.

Men det var en lång väg till friheten och varje gång det gick i dörren fick han andtäppa. Det kom många stunder då han tappade sugen. Hans Peter fick då för sig att ge upp och dra sitt sista andetag, hellre än att vara i klorna på den där satmaran. Men varje gång han märkte att han inte var ensam i rummet lockade livet honom tillbaka till kampen i sängen.

Han hörde dörren gå upp och någon var intill honom.

Det var inte sköterskan i vitt, med tuggummit. Hon hade inte det där nerviga snörvlandet för sig. Det var en karl som luktade surt av öl och tobak. Näsborrarna vibrerade som om heroinpuder vimlade i luften, det hörde Hans Peter och hans hjärta bultade i halsvecken. När som helst kunde denne inkräktare dra revolver eller kniv eller...

Det var inte en pundare. Hans Peter hade inte haft att göra med sådana idioter. Men särskilt samvetsömma var inte de forna kumpanerna och de hade skickat Sune för ett sista och definitivt farväl. Stick, Sune, muttrade Hans Peter. Jag behöver min skönhetssömn.

Takterna sitter i, hör jag, Hans Peter. Grabbarna hälsar.

Ta chansen då och gå. Innan jag surnar till.

"Hör nu, H-P.