I dagens läge

By Barbro Alving

Och så har det ju varit midsommar även detta år. Glad midsommar! säger då alla människor till alla människor innan. Det sa man till mig också. Och nu ska jag då berätta hur denna midsommar slutligen blev ... I dagens läge är en kåserisamling som blandar humor och allvar av författaren Barbro Alving, även känd under pseudonymen Bang och som Käringen mot strömmen. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 13, 2021
• ISBN: 9788726966527

Book preview

Vi tror på sommaren!

Julklappen

Vi skriva nu december månad.

I somras fick jag ett brev från ett försäkringsbolag.

Jag läste inte brevet. Det föll sig inte så, av flera skäl.

Jag bodde på Torpet och hade gjort en sväng in till stan för att hämta veckoposten, för somliga ställer aldrig om sin post i tid för att få den första veckan på landet, det har en elak fé stått vid deras vagga och mumlat att så skulle det bli för dem i livet.

Hur som helst, posten var en vådlig binge, och det fanns så mycket annat som var intressant i den, så jag la brev med firmatryck åt sidan och där blev de liggande.

Allra intressantast var ett pressklipp. Jag abonnerar på pressklipp på mitt namn som de flesta lösa litteratörer. Här kom nu en artikel i en Norrlandstidning som handlade om Ibsen. Där nämndes fru Alving i Gengångare. Så fort abonnemangsbyrån får syn på Alving i en spalt så klipper den till och jag får klippet. Denna dystra dam i Gengångare kostar mig då 65 öre. Kan man stämma Ibsens sterbhus?

Sen är det så att jag är lite skygg för meddelanden från försäkringsbolag. I regel är det ett rutintryck med någon broschyr som talar om att försäkringsbeloppet utbetalas vid Edert frånfälle, dock senast vid 90 års ålder. Jag kommer aldrig till klarhet i om jag måste falla ifrån eller bli 90 år för att få ut mina råttören.

På nästa sida står: Hur planmässigt Eder ekonomi än är ordnad är risken inte utesluten att framtida oförutsedda händelser kan medföra att besparingar som gjorts för försörjningsändamål måste uppoffras.

Hur planmässigt ekonomin än är ordnad … Och besparingar … Jag förstår inte varför detta försäkringsbolag skriver till mig.

Det är annat som gör mig nedstämd också. Ibland handlar broschyren om försäkring för fritidshus och något som heter fullvärdesgaranti.

Blir fullvärdesgarantin dyrare? Både ja och nej, står det.

Det kunde jag just tro.

Sen står det: Ni erhåller alltid full ersättning utöver obligatorisk självrisk.

Jag vet hur det blir, jag. Om jag tuttar på Torpet för att få en planmässigt ordnad ekonomi, så faller hela kåken under obligatorisk självrisk (och mina små besparingar ryker medan jag sitter inne).

Själva försäkringsbreven skrämmer mig också ofta. Jag har en livförsäkring, där det står i paragraf 9: Har den försäkrade, innan tre år förflutit från det försäkringen togs eller enligt anteckning å försäkringsbrevet senast återupplivades, själv berövat sig livet eller avlidit i följd av envig (duell), är bolaget fritt från ansvarighet.

Att man inte får ta en försäkring och sen gå och hänga sig på vind kan jag förstå. Men att man inte får duellera tycker jag är taskigt.

Så jag öppnade aldrig det där brevet från försäkringsbolaget. Det kunde handla om premiehöjningar också. Jag ville just då inte läsa om sådant.

Vi hade, som senare kommer att framgå, reparationer på Torpet. Det målades, och sen kom gubbar som knackade och klängde och plåtslog och grävde och dränerade i alla ändar på stugan och körde finsingel à 18 kronor kbm.

Nu i december kom räkningarna.

Det var bara att gå in till Viran och enas i dov korus: Vi ska inte ha någon jul i år.

Då kom det en påstötning från försäkringsbolaget. Det var om den där skrivelsen i somras.

Det innehöll ett besked att om jag insände brevet till den försäkring som jag tog år 1936 och som nu var utlupen, så skulle bolaget hava nöjet att med försäkringsbelopp och återbäring och ränta utbetala kronor 5 002:-!

Det är inte klokt!

Vi fick en jul!

Och inte är jag frånfallen eller 90 år heller!

Sommar sommar

Viran kom hem från en liten promenad. Rosig om kinden, med skimrande blick. Smått hemlighetsfull. Och med en vit blomma i handen. Det var i juni månad.

− Vad är det med dej? sa jag. Du ser ut som hon där hos Runeberg – flickan kom ifrån sin älsklings möte.

− Det är just precis vad jag gör, sa Viran och log.

− Möte med vem? sa jag, nu en aning oroad, för Viran har i princip nått den ålder då man inte springer ute och möter älskling.

− Med två stycken, sa Viran och var nu helt oefterrättlig.

Det första mötet var en karl i en blomsterhandel. Viran hade ärende i blomsterhandeln. Före henne genom dörren vinglade älsklingen. Han var utan tvivel starkt på lyran. Han stod och vacklade lite framför ett fång pingstliljor. Tog en.

− Va kostarenhär prästkragen? sa han till expediten.

− Sjuttifem öre.

Han tog upp en näve småpengar ur byxfickan och höll fram.

− Ös på bara, sa han med det storsvenska tonfall som kolingen skulle känt igen.

Så fumlade han fast blomman i knapphålet i kavajen. Fick syn på Viran.

− Äre inte en vacker prästkrage? sa han stolt.

Viran log mot honom. Vad gör man annat mot en full och glad svensk karl som firar sommaren och ger sig faderullan på att han måste ha sig en blomma?

Leendet gjorde hans lycka fullständig.

− Fr-frun här ska också ha en prästkrage, sa han bestämt till expediten. Och så kom penningnäven fram igen och det östes på.

Sen gick Viran till Humlegården och slog sig ner på en bänk på Floras kulle. En bit ifrån satt tre unga män, så där i 30-årsåldern. Även de var utan tvivel starkt på lyran. De spisade varm korv och slängde papper. Sen hade de inga cigarretter. En blond gosse med simmiga blå ögon gav sig ut på en liten turné mellan bänkarna för att låna. Där satt lite damer och byråchefer och så där. Kyla mötte honom.

Så kom gossen till Viran. Från hans synpunkt ett hopplöst fall, vithårig och Östermalm och det hela.

Viran hade sin blomma, hon, och solen sken, samt har hon hjärta i kroppen och är rökare. Hon halade fram ett cigarrettpaket ur handväskan.

− Var så god, sa hon. Ni får det.

− F-får jag hela? sa den unge mannen.

− Yes, sir, sa Viran.

− Ja älskar dej, sa den unge mannen. De e inte för cigarretterna, men för att du e en mänscha. Ja måste få tala med dej.

− Det vill jag inte, sa Viran. För du kastar papper, sa Viran.

− Har ja kasta de där? sa den unge mannen och tittade stint. Sen gick han bort och plockade upp det egna gängets korvpapper samt ett antal andra papper i environgerna.

− Du e en mänscha, klargjorde han åter. Ja måste få kyssa dej.

− Tack, men nu är det bra, sa Viran. Stick i väg nu.

− På kinden? sa den unge mannen. Och så kysste han till, så Viran höll på att falla ur bänken och kringsittande damer och byråchefer likaså.

Av allt detta kom det sig att mänschan kom hem till mig med en pingstlilja och ett skimmer.

Fulla svenska män på vintern kan vara rysligt tråkiga. Om sommaren är det som om även de slog ut i blom.