Djungelanden

By Lasse Ekholm

Alf får tillbringa sitt sommarlov i Roslagen. Det är en förvånansvärt kuslig plats, fast som inte saknar sina magiska inslag. Någon stönar och stånkar under golvet. Ett spöke? Alf måste undersöka, och kommer fram till att mysteriets kärna är mycket snällare än vad man kan tro. Detta är en bok om sommarlovets eviga mysterier och äventyr. En lekfull bok för alla åldrar. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 20, 2020
• ISBN: 9788726690415

Book preview

författaren.

1.

När vi skulle öppna vårt ställe för sommaren hade sommaren redan flyttat in. Innan vi låst upp dörren hade någon annan grävt en egen väg in under huset.

I oktober hade vi låst alla dörrar dubbla varv. Vi hade spikat masonit över det trasiga fönstret, täckt över båten, stängt av vattnet och lagt råttgift i kökets alla vrår. Frukten var plockad och potatisen uppe ur jorden. Sädesärlorna var borta från taket och de fåglar som inte flyttat var tysta. Det var som om vi hade tagit allt liv med oss när vi åkte till stan för vintern.

Nu var det den 11 juni. Vi skulle flytta tillbaka. Blåsa liv i vårt sommarställe igen. Men livet hade hunnit före oss. Inte brytt sig om att det var låst och stängt för vinter och att vi var kvar i stan.

I husets alla fönster var flugorna på plats. I takets hörn satt spindlar och vaktade sina nyspunna nät. Myror kröp rakt igenom det gamla husets timmer och i kökets skåp hade råttor och möss flyttat in.

Ett par sädesärlor bodde under takpannorna och på vinden flög svalor ut och in genom ett fönster som hade gått sönder. I skorstenen hade kajorna byggt sitt bo och på dass hade getingarna byggt sitt.

Våra nyplanterade fruktträd hade blivit vintermat åt traktens harar. Det som hade varit vår gräsmatta hade blivit boplats för många tusen maskrosor. Runt källaren hade brännässlorna bestämt sig för att leva.

— Då är det dags att börja sommarens kamp mot naturen, suckade pappa.

Då hade han ändå inte upptäckt hålet som skulle bli hans sommars stora krig. Genom djungeln av maskrosor gick stigar trampade av tassar. Alla stigar lede till rosbusken vid husets grund. Halva busken var uppgrävd. Sand, jord och stenar var uppkrafsade i stora högar och in under husets golv öppnade sig ett stort svart hål. Någon hade flyttat in under huset.

2.

Jag heter Alf, men mamma kallar mig Affe. — Han heter inte Affe. Han heter Alf, säger pappa. Alf — älvornas stamfar.

Alf i Älfnäs. Det passar ihop. Vårt sommarhus ligger i Älfnäs — älvornas näs — näset där älvorna dansar. Men ingen tror att det finns älvor här. Ingen utom farfar och han är lite tokig, säger mamma.

Jag har tittat efter älvorna flera gånger. Smugit upp före solen och suttit under martallen på yttersta udden. Så länge har jag suttit där, att tallen och jag hört ihop. I sommarens värsta åskväder har jag stått i hagen och väntat. Älvor kanske tycker om åska. Vem vet?

En kväll tyckte jag att jag såg älvorna till slut. Det var mot hösten och dimmor slingrade sig mellan enbuskarna i hagen. De kom ur skogen som bara var en mörk skugga bakom dimman. Många älvor. Jag kunde inte räkna, för de höll ihop som en enda. De rörde sig hela tiden. Runt, runt, fram och tillbaka. Ibland kröp de efter marken. Ibland svävade de mellan enarnas toppar.

Jag berättade för mamma. Hon skrattade och sa att det var inbillning.

— Älvor finns inte, sa hon. Du inbillar dig så mycket. Älvor är bara skrock!

Men varför skulle älvor vara skrock om Gud inte är skrock? Många säger säkert att Gud finns. Jag tror lite att Gud finns fast jag inte har sett honom. Älvor finns, det vet jag för jag har sett dom.

Tänk om man kunde ha älvor som kompisar! Här på landet finns inga kompisar som i stan. I Lotsgården bor två flickor som nog är lika gamla som jag. Men de har varandra och en häst som de borstar och matar och klappar. De ser mig inte ens när jag går förbi.

Och så är det Robban — Lundins kille. Lundins har också sommarställe här. Robban är en sån där tuffing. Han smyger omkring med luftgevär. Säkert skjuter han fåglar. Robban är äldre än jag. Om jag ville vara med honom finge jag nog smörj. Han är sån. Det syns.

Hoppas att han som grävt hålet under huset bor kvar. Då kan han bli min vän. Men pappa får inte upptäcka att han finns där. Då gräver pappa igen hålet. Jag har ställt sågbocken för, så