Den största kusligheten

By Lasse Ekholm

Tor-Björns pappa är expert på viltvård för FN i Zambia, Afrika. Det verkar vara ett roligt jobb, men Tor-Björn är lite arg att han en dag plötsligt måste flytta från sitt hem i Tumba för att pappa ska få jobba. Tor-Björn är en modig pojke, men Zambia är fullt av nya djur som han inte känner igen och som skrämmer honom. Framför allt om natten, när det är mörkt ute och man inte kan se vad det är som låter så kusligt ute i naturen ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 3, 2021
• ISBN: 9788726690477

Book preview

språkbruk.

1

Vid stora Floden hade Tor-Björn sitt hemliga ställe. Inte alldeles vid floden, utan en liten bit ifrån. Så långt bort att han kunde vara säker på att inget vatten skulle stänka dit upp.

Stället var som en koja fastän det inte var en. På baksidan var flod-banken vägg. På framsidan var grenar och blad en tät gardin — ända till marken. En soffa fanns också — lagom för två. Den var av rötter till trädet.

Det här var det bästa hemligställe Tor-Björn hade haft. Men inget hemligställe är ett riktigt bra hemligställe om man inte har någon att dela det lite med. Nån som kan hälsa på. Nån som man tycker riktigt mycket om. Som man kan sitta där och prata med, om det som är viktigt. Peter kunde ha varit med, eller kanske Tony. Men de fanns ju inte här. De var flera hundra mil bort. Här fanns ingen att dela hemligstället med. Ingen! Här fanns bara Kabulina. Och hon fick absolut inte veta. Det bästa med stället var att Kabulina inte visste om det. Att Tor-Björn kunde smyga hit och gömma sig för henne — slippa henne en stund.

Tor-Björn kikade ut genom en bladglugg. Där ute rann Stora Floden bred och röd. Här och var stack det upp små runda öron och breda platta nosar. Flodhästar. Han räknade öron — fick det till 25. Det kunde inte stämma. Han räknade en gång till — 30.

— Tor-Björn! Toooor-Bjöööörn!

Kabulina! Det var Kabulina! Nu igen!

2

Kabulina var från USA. Hennes pappa var FN-expert här i Zambia — precis som Tor-Björns. Men Kabulinas pappa hade varit expert i många år — i många länder. Kabulina hade flyttat från land till land.

— Toor-Björn! I know you are hiding.

Tor-Björn hade vant sig vid Kabulinas amerikanska uttal. Han förstod rätt bra. Men ofta låtsades han inte förstå. Kabulina var 10, två år yngre än Tor-Björn.

— Toor-Björn! Jag har godis. Massor!

Kabulina hade nästan alltid godis. Och hon bjöd. Kabulinas mamma bjöd också. Hon blev jätteglad när Tor-Björn följde med Kabulina hem. Hon bjöd på fruktsallad och hemgjord glass och Coca Cola med färgade isbitar i.

— Tooor-Björn! Kommer du inte gör jag nåt jättefruktansvärt. Hör du! Nåt jättefruktansvärt!

En gång låste Kabulina in Tor-Björn i en garderob. Han skulle hem och äta. Det ville inte Kabulina. Tor-Björns mamma hade kommit till Kabulina och frågat efter honom.

— Nej, Kabulina hade inte sett