Idolens hemlighet

By Lasse Ekholm

Saras största idol är Jesse James. Och hon har tur: hennes pappa är en kändisfotograf och har lovat Sara att Jesse James ska komma på hennes födelsedagskalas! Men hennes vänner tror henne inte. Ingen på skolan tror henne. Inte kan väl Jesse James komma på en vanlig dödlig skoltjejs födelsedagskalas? Men konstigare saker har hänt. Många står nämligen inför världens märkligaste och häftigaste födelsedagsfest ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 22, 2021
• ISBN: 9788726690279

Book preview

Tiger".

Kapitel 1

— Om Jesse James kommer på Saras födelsedag lovar jag att gå naken när jag blir skolans lucia, sa Petra.

— Hur kan du vara så säker på att bli lucia då? undrade Rico.

— Vem skulle ni annars rösta på? Den där mulliga Sara med sitt råttfärgade hår kanske!

— Hon är väl inte mullig heller. Jag tycker hon är rätt snygg.

— Snygg! Den kossan!

Alltsammans om Petra som naken lucia och om superidolen Jesse James började med brevet och ett kort som Sara fick från pappa.

Det var en kall dag, himlen var grådyster och vinden slet de första gulnade löven av träden. Det luktade begynnande höst, med löv och svamp. När Sara kom hem från skolan på eftermiddagen stod deras skåpbil, en Velvo Duett utanför grinden. Den var vit med rostfläckar här och där. Trots att bilen var trettio år gammal, puttrade den fortfarande vidare. Geten Olga stod som vanligt under äppelträdet. Sara gick fram och hällde upp kross i den mörkgröna hinken. Olga ville inte äta. Hon fortsatte att tugga på sitt äppelträd.

När Sara klev in i köket stod en massa kassar på golvet.

Mamma hade varit och storhandlat. På bordet låg posten. Broköpings Nyheter, en räkning på 1 024 kronor och ett brev till Sara. Det såg ut att vara från pappa. Stockholm stod det på stämpeln. Han bodde i Stockholm, Saras pappa. Var fotograf på tidningen Se & Hör. Sara klämde på brevet för att gissa vad som var i. Det kändes som en tunn pappskiva. Sara öppnade det snabbt.

Det var en bild på Jesse James. Inget mer, inte ens ett brev från pappa. Det var förstås han som hade tagit fotot av Jesse James, superidolen som var med på tv varenda vecka. Han som fick tjejerna att svimma när han snyftade fram sina sånger. På bilden stod han med sin katt Jojo på axeln. Han hade bruna ögon och kolsvart hår. Under den svarta skjortan syntes en tigerrandig t-shirt, precis som på tv. Märkvärdigast av allt var att något stod skrivet på framsidan av kortet. Hälsningar till Sara. Och så Jesse James autograf! Han som avskydde att skriva autografer. Den måste vara värd en förmögenhet. På baksidan av kortet stod en hälsning också: Tack för att du ville komma och hälsa på mig. Jag kan komma på din födelsedag, om du vill.

Sara lade ner kortet i skolväskan. Det här var något att ta med och visa i skolan i morgon! Petra, som alltid ska vara märkvärdigast, skulle bli grön av avundsjuka.

Början på en jättebra dag

Sara vaknade med ett ryck. Det hade bara varit en dröm. En mardröm. Petra hade ropat på henne. När Sara kom, satt Petra och Rico där. Petra hade böjt sig fram för att kyssa Rico… Han började i hennes klass den här terminen och var indian. Det påstod han i alla fall. Från Chile, men född i Sverige. En riktig snygging. Tänk om han ville ringa till henne någon gång! Men han ville väl bli ihop med Petra, som alla andra killar i klassen. Sara rös när hon tänkte på drömmen. Huttrande och motvilligt klev hon ur den varma sängen.

Hon tog en snabb titt i spegeln. Håret hängde i stripor, men hon hann inte borsta det. Förresten brydde hon sig inte så mycket om sitt utseende. Hon hade inte råd med dyra modekläder. Hon skulle bara se tjock ut i tajta jeans och en kort tröja. Nej hon passade nog bäst som hon var.

— Skynda på nu! ropade mamma från köket.

— Jag kommer, svarade Sara yrvaket och drog på sig ett par gamla säckiga jeans och en blå tröja med två röda hjärtan på.

Hon hann bara slänga i sig en smörgås med lite ost och mjölk.

— Gumman, jag ska spela dragspel för pensionärerna i kväll, om jag inte får ett nattvak. Så du blir ensam hemma.

— Ensam igen, tänkte Sara. Ensam fast mamma var arbetslös och borde ha all tid i världen.

Sara ryckte till sig den blåa jackan hon fick i fjol och stoppade in fötterna i de gamla vanliga höstskorna som var för små redan förra året.

Den kyliga höstluften bet Sara i kinderna när hon öppnade dörren för att gå till bussen.

Trappan var fuktig och blöt. Daggen låg fortfarande kvar på gräset och träden började skifta i gult. Det hade regnat på natten, men Sara märkte det inte. Hon tänkte bara på Rico och på kortet med Jesse James. Stora svarta moln gled fram över himlen.

— Älskling, ropade mamma i fönstret. Har du regnrocken?

— Ja, ljög Sara. Fast egentligen har jag den inte, tänkte hon. Men jag har något som är mycket viktigare. Kortet.

Bakom en gran skymtade hon busshållplatsen. Den var röd med plåttak. Sara tryckte sig tätt mot väggen. Hennes händer var blå av kyla. Hon stoppade ner dem i fickan och tog upp ett par vantar. Det var egentligen hennes mammas, men Sara hade inga egna.

Sara tittade mot klätterträdet där hon och Burken klättrade i somras. Då var det grönt och fint, men nu började de första löven fa höstfärger.

Medan Sara väntade drömde hon om Rico, hans bruna ögon och svarta hår som alltid glänste i solen.

— Jag gillar honom verkligen! viskade hon tyst. Hon avbröts av ett tutande. Bussen. Sara pustade och gick in. Chauffören såg sur ut och var otålig. Han blängde ilsket på Sara när hon klev på.

— Hej, Sara!

Sara tittade upp. Längst bak i bussen satt en tjock kille med rött, rufsigt hår instoppat inunder en keps med datorer på. Figuren hade glasögon och ett snällt leende.

— Hej Burken, sa Sara och satte sig en bit ifrån. Burken, som egentligen hette Anton, gick fram till Sara och satte sig bredvid henne.

— Jag har fixat dagens horoskop från Internet.

— Vad står det om mig? frågade Sara ivrigt.

— Du är född i Skytten, va? I dag kommer det att hända många ovanliga saker. Tänk dig noga för och gör ingenting förhastat, då kan saker och ting gå snett. Hela veckan kommer att bli händelserik om du bara inte är blyg. Då kommer du att hitta din drömprins.

— Rico! tänkte Sara. Kanske var det honom de menade i horoskopet. Sara blev varm i hela kroppen. Eftersom hon alltid trodde på horoskopen trodde hon att hon äntligen kunde få chans på Rico.

— Undrar vem den där drömprinsen är? sa Burken och tittade ner i golvet samtidigt som han fick en rödaktig färg i ansiktet.

— Det undrar jag också, sa Sara och tittade drömmande ut genom fönstret. Där kom Rico springande med långa steg. Rico sprang alltid till skolan för att fa extra träning. Han siktade på att bli en ny Maradona. Sara glömde helt bort att lyssna på Burken.

— Hallå Sara, hör du inte vad jag säger? Och vad stirrar du på?

— Jag tappade bara min kam.

Burken tittade lite fundersamt på Sara men fortsatte att läsa horoskopet.

— I dag ska du akta dig för att spela bollsporter.

— Då är det bäst att jag säger till magistern, att jag får slippa gympan.

Bussen stannade vid skolan. Burken tog Saras ryggsäck. Tänk om Rico skulle se det! Då kanske han trodde att de var ett par.

— Jag kan ta ryggsäcken själv, protesterade Sara.

— Men jag tar den gärna åt