Min farsa är Tarzan

By Lasse Ekholm

Hans pappa heter Tarzan och är en av landets bästa fotografer. Han får resa jorden runt på jobb. Det bästa med det är att han, den lilla pojken, får följa med. När han blir stor vill han bli precis som sin pappa. En yrkesskicklig man som alla ser upp till. Men Tarzan är mer än bara en begåvad fotograf. Han är också en människa, men som människa har hans son inte haft möjlighet att lära känna sin pappa. Kanske kan en resa till Afrika hjälpa detta? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 30, 2020
• ISBN: 9788726690354

Book preview

språkbruk.

Farsan och jag

Jag skulle vilja vara som min farsa. Smart, tuff, häftig. Det är därför han blev vald till Tarzan. Han är den som alla gillar och vill vara ihop med. Särskilt alla tjejer.

Det är jag som är mest ihop med honom. I alla fall nu, i två veckor. Vi sover i samma rum, farsan och jag. Jag är med honom på jobb och semester. I Afrika. En veckas semester och en veckas jobb. På måndag börjar jobbet. Då kommer Måna, fotomodellen.

Han är fotograf, min farsa. En av de bästa. Två gånger har han blivit vald till Årets tjejfotograf. Det är han som tar alla bilder i tidningarna som det står Kurre under. Farsan kan få flera tusen för en enda bild. Jag brukar ta med bilder till plugget och visa. Tre stycken har jag klistrat på insidan av bänklocket.

När modellen kommer ska han plåta henne i årets nya baddräkter. Han har lovat att jag ska få hjälpa till och har redan lärt mig en hel del. Jag har fått överta hans gamla kamera. En Nikon med två olika objektiv och motor. En sån som riktiga fotografer har.

Farsan ska lära upp mig till fotograf. Det har han lovat. Han har sagt att vi kanske blir kompanjoner i hans firma en dag. Jag har redan hjälpt honom ta flera reklambilder av hotellet vi bor på. Jag har fått trycka av, fast han har förstås kollat att allt är rätt inställt. Så bra som farsan kan jag förstås inte bli på en vecka. Men hyggligt bra ändå. Så att jag kan ta lite bilder för blaskor som Dagens Nyheter och Vecko-Revyn. Kanske av nakna tjejer. Det måste vara festligt. Och så tjänar man bra på det. Det har farsan gjort.

Fast egentligen skulle jag helst vilja ta bilder av fåglar. Jag gillar fåglar och prickar av alla sorter jag har sett på en lista. Nittiotvå olika arter har jag sett i Sverige — och en massa nya i Afrika. Men att hålla på med fåglar är inte särskilt tufft. I alla fall tycker inte kompisarna i plugget det. De brukar kalla mig för Mesen. Så det lutar nog åt att jag blir tjejfotograf, som farsan.

Kurt heter han. Fast här på hotellet kallar alla honom för Tarzan.

— Hallo Tarzan! Säger alla och ler så snart de ser honom. Alla vet vem han är.

Han blev vald till Tarzan första kvällen vi var här. När det var djungelparty på beach-baren. Det var fem som ställde upp och ville bli Tarzan. Jag visste att Kurre skulle vinna. Han är bäst.

De som tävlade skulle först vråla som Tarzan. Sen skulle de slåss med en fem meter lång pytonorm, en utsvulten krokodil och ett rasande lejon. Pytonormen var egentligen en vattenslang, krokodilen en grön luftmadrass och lejonet en gul kudde. Sen skulle de klättra upp i ett träd och rädda Jane, Tarzans tjej, och bära henne genom swimmingpoolen som var ett farligt träsk och sätta henne på bardisken.

Publiken skulle rösta på den som skulle bli Tarzan. Det var den som fick längst applåder efteråt.

Kurre fick applåder i 58 sekunder. Den som blev tvåa fick 22 sekunder. Ingen hade ett sånt Tarzan-vrål som Kurre. Ingen annan kom på att strypa lejonet med pytonormen och ingen mer tog av sig kläderna när han slogs med krokodilen. Farsan nöjde sig inte med att rädda Jane till bardisken. Han klättrade upp med henne till toppen av barhyddans tak. Fast ett tag trodde jag att han skulle dränka Jane. När han tog henne över det läskiga träsket, släpade han henne med huvudet under vattnet.

Det är min farsa som är Tarzan här.

Vi bor i samma rum. I bästa rummet närmast havet på lyxhotellet Golden Star, det lyxigaste i hela västra Afrika. Vi bor gratis för att farsan ska ta reklambilder av hotellet till resetidningen TRENDPOP.

Annars träffar jag inte farsan så ofta. Varannan helg ska jag egentligen vara hos honom. Det har vi kommit överens om, han och morsan och jag. Men det kommer nästan alltid något emellan för farsan. Han har mycket att stå i. Han kan ringa från Paris eller Bangkok och säga att det går inte den här helgen eller nästa heller. Ibland glömmer han att ringa i förväg. När jag står där och bankar på hans dörr på fredagseftermiddan är det ingen som öppnar. Då känns det kymigt. Som om han bara skiter i mig fast han är min farsa. Värst är det när han inte öppnar, fast jag vet att han är hemma.

Fast han brukar skicka vykort från ställen han reser till. I alla fall ibland, när han har tid och inte glömmer bort det. Och när jag fyller femton ska jag få egen nyckel till hans lya. Så att jag kan vara där fast han är borta.

Morsan säger att det är ett nedrans sätt av farsan att svika och inte ställä upp när han har lovat. Men samtidigt tycker hon det är bra att farsan har så lite tid med mig. Hon säger att jag är som förbytt när jag har varit hos honom. Att det tar flera veckor att göra folk av mig igen.

— Måtte du inte bli likadan som han! brukar hon sucka.

Det tycker jag är lite konstigt sagt, för jag vet ju att hon älskar farsan, fast det blev som det blev.

Själv önskar jag att jag vore som han. Jag tränar mig på det. Men det är inte så himla lätt att vara Tarzan, när man är rätt blyg och känner sig som en liten fet skit. Då är det inte lätt att göra häftiga saker eller säga åt snyggaste tjejen i plugget att man tycker hon är snyggast. Och inte ser jag ut som någon Tarzan heller. Blek och rund som ett ogräddat franskbröd. Men morsan säger att jag bara är en smula kraftig och kommer att bli stilig bara jag kommer i puberteten och om jag inte äter så mycket bakelser. Inte blir jag brun som farsan heller. Inte ens i Afrikas sol. Bara röd så att det svider på ryggen. Det syns nog knappast att jag är Tarzans son. Fast de flesta på hotellet vet det.

Nu får jag vara ihop med farsan varenda dag, från tidiga morgon till sen kväll. Det har han lovat. Och när han och modellen jobbar ska jag vara med som fotoassistent.

I morgon är det tävling i att klättra upp i palmerna runt hotellet och plocka kokosnötter. Den som vinner ska få följa med på hajfiske. Farsan har lovat att jag ska få följa med i hans ställe. Jag är bergsäker på att han vinner. Vem skulle kunna slå Tarzan i att plocka kokosnötter?

Farsans grej

Nu är det kris. Farsan är försvunnen. Typiskt honom att försvinna den dag han ska vinna en haj-fisketur åt mig. Just då försvinner han. Fast på sätt och vis rådde han inte för det. Han blev bortrövad. Tur att han är Tarzan! En vanlig turist skulle säkert aldrig klara sig ur det här.

Lite fick farsan skylla sig själv. Om han bara hållit sig på den här sidan udden hade det aldrig hänt. Reseledaren har till och med varnat och sagt att man kan råka illa ut på andra sidan udden. Men just därför måste förstås farsan dit. Sån är han. Annars skulle han inte vara Tarzan.

Stranden på ena sidan udden är turisternas, den andra är fiskebyns. På turistsidan är sanden krattad och städad. Två svarta män i apelsinfärgade shorts går runt och krattar och gräver ner det skräp turisterna slänger omkring sig. Ursnygga svarta tjejer med bh av blommor bär dricka och glass till den som vill ha svalka. Poliser i vita uniformer med guldränder går runt och viftar med långa batonger och ser till att