Plutoniumspåret

By Josef Stenlund

Snorre och Krake jobbar som kökspojkar på en oljeplattform ute i Nordsjön. Samtidigt som de slitit bland pannor och kastruller har de gjort observationer. Det är något fuffens på gång och det har att göra med det livsfarliga plutoniumgiftet. Medan hela besättningen, inklusive Snorre och Krake, blir förflyttade till ett borrtorn utanför Marocko kallas den norska Dykande Polisen in. Tillsammans med en grupp vetenskapsmän och The Secret Diving Detectives ska de undersöka vad det är för lurt på gång nere i golfströmmen. Plutoniumspåret är en fristående uppföljare till Det bubblar i fjorden.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 19, 2022
• ISBN: 9788726848687

Book preview

Josef Stenlund

Plutoniumspåret

SAGA Egmont

Plutoniumspåret

Copyright © 1973, 2021 Josef Stenlund och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726848687

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

1

Dykande polisen kopplas in

Det ringer på dörrklockan. Fyraåringen Åse springer och öppnar. Tror att det är mor, men en helt främmande karl står på trappan.

— Hej, lilla vän, säger mannen på bruten norska. Kan jag få träffa din pappa?

— Han sitter i fängelset, svarar jäntungen allvarligt.

— Såå, sätter ni polisen i fängelse här i Norge! skrattar mannen.

— Nej, han är en riktig bov och jag är polis.

Den lilla visar stolt en nyckel, som hon pillar upp ur förklädesfickan.

— Tycker du inte synd om boven? undrar främlingen. Om du får en krona av mig, kan du väl släppa ut honom en stund.

Åse antar erbjudandet och skyndar sig att låsa upp dörren till fars och mors sängkammare. Därinne ligger boven och sover. Han vaknar för en myndig röst:

— Konstapel Skau, ni är anhållen! Äntligen har jag er fast.

Aldor Skau gör sig fri från en mängd lösa snörstumpar och vinglar upp.

— Nej men, kommissarie Bill Moran från Interpol! utropar han överraskad. Vad föranleder mig den stora äran?

— Som vanligt bara bekymmer. Sådant vi vanliga landkrabbor inte klarar upp. Det bubblar i Golfströmmen.

Aldor skrattar till som vid ett skämt och koncentrerar sig på den sortens artighetsfraser, som man bör kosta på en engelsk gentleman.

Bill Moran pekar på Åse och gratulerar till husets lilla solstråle.

— Eller husplåga! tillägger Skau och nyper Åse i kinden. När min fru är borta, regerar ungen. Enda sättet att få sova middag är att gå i fängelse.

— Sover du middag så här sent på dan? undrar Bill Moran. Du fortsätter således med ditt oregelbundna liv.

För resten, tack för sist! Dykande Polisen förutan hade jag säkert missat hela byken. Har du någon kontakt med de där käcka dykargrabbarna från Lofoten? Jag menar gröngölingarna från Senja.

— Om jag har! Senja Räddningskorps är min stolthet, säger Skau och bjuder gästen sitta ner i en fåtölj. De har gått i min dykarskola, så jag är liksom pappa för hela stimmet, om jag får skryta. Två av grabbarna…

— Nej, du är bara min pappa, avbryter Åse och kryper upp i fars knä.

— Ja ja, lilla grynet! tröstar far och ger ungen en kram. Två av grabbarna jobbar som kökspojkar på en oljeplattform ute i Nordsjön. Men efter vad jag förstått, dyker de oftare i havet än i diskbaljan. Det har för resten varit en del spioneri och sabotage där ute på sista tiden. Vi i Dykande Polisen har haft fler uppdrag ute på Nordsjön än här i fjordarna, kan jag försäkra. Efter sista vänskapsvisiten av främmande ubåtar har marinens sportfiskare satt ut hummertinor i de begärligaste fjordarna och där slinker polisens krabbor in av misstag ibland.

Nej förlåt, här pratar jag om mina bagateller. Hur gick det till slut med narkotikaligan? Hittade ni spindeln till slut?

— Ja, fast i ett annat nät. Det handlade om en vit oljeschejk med arabisk solbränna av typen kosmetisk spray. Han sålde sina oljefält och köpte en stor oas med anlag för cannabis. Pengarna räckte också till ett underjordiskt laboratorium och ubåtsbaser för distribution över hela världen. Ja, resten vet du bättre än jag.

— Och schejken! Blev han konserverad i vanlig ordning eller mumifierad?

— Det förra, men tyvärr hann vi inte sätta på korken. Han avdunstade som anden i flaskan och fick med sig ett halvdussin langare.

— Opererar de fortfarande i havet?

— Ja, fast i en annan bransch, gissar jag. En ännu farligare.

— Jag trodde annars att narkotika var den farligaste.

— På sätt och vis. För människan alltså. Men vi har en fiende, som saboterar och förstör hela Guds underbara skapelse. Havets, jordens, atmosfärens och hela tillvarons största marodör näst synden.

Jag menar FÖRORENINGARNA.

Aldor Skau tittar på sin bekymrade gäst en lång stund, innan han svarar. Flera frågor köar i hans förbryllade hjärna.

— Vad har den internationella polisorganisationen Interpol att skaffa med föroreningar? säger han. Jag trodde annars att sådana problem sorterade under FN:s speciella instrument, Miljövårdssekretariatet i Nairobi!

Menar du alltså, att den undre världen skulle kunna slå mynt av föroreningsproblemet? Genom hot eller vad?

Bill Moran svarar med att visa en rapport från Secret Service. Hemliga Polisen i England har länge haft sin uppmärksamhet riktad på kriminell aktivitet under havsytan. Därför har man utbildat ett antal dykande detektiver, Secret Diving Detectives, som har till uppgift att hålla ett cyklopöga på den undre världens tilltagande verksamhet i havsdjupet runt Storbritannien. SDD har ett vidlyftigt nät av toppmoderna lyssnarstationer, som samarbetar med arméns submarina underrättelsetjänst.

Allt detta vet Aldor Skau sen förut. Han har redan vid flera tillfällen samarbetat med SDD:s rutinerade grodmän.

Vad han INTE vet, får han läsa på den här polisrapporten från Secret Service:

"TRÅLARE MED REAKTORAVFALL FÖRSVUNNEN PÅ NORDSJÖN. Trålaren ’2211 Codfish’ allmänt kallad ’Dödstrålaren’, lämnade på kvällen den 22 april Northbay med last av aktivt plutonium och är sedan dess spårlöst försvunnen. Besättningen hade gått i land på permission och under en presenning på kajen hittade man vakten tungt insövd med narkos eller annat sövmedel.

Ämnet plutonium utgör som bekant grundstommen vid atombombstillverkning och är därför under sträng internationell kontroll.

Två ohyggliga riskmoment föreligger: Antingen har båten förlist och då kommer det farliga ämnet att sprida död och förintelse via havsströmmarna för oöverskådlig tid — eller har någon revolutionär organisation kapat hela lasten till någon hemlig vapenfabrik, där man framställer kärnvapen som förberedelse till en statskupp.

Alla undersökningar hittills pekar på det senare alternativet. Då det inträffade lätt kan orsaka panik och då ett offentliggörande i hög grad skulle försvåra polisens arbete, måste spaningarna bedrivas under camouflage, tills Secret Service annorlunda bestämmer."

Det är tyst en lång stund. Aldor Skau stirrar först på papperet sen på lilla Åse. Hon har somnat i fars knä och ler just i drömmen.

Stackars liten! tänker han. Om du visste, vilken giftig och livsfarlig miljö du kommer att få ärva.

— Finns det då ingen kontroll på eländet? utbriste han förtvivlad.

Bill Moran rycker på axlarna.

— Kontroll och kontroll! säger han. Vilken kontroll har vi lyckats skaffa oss över de andra föroreningarna? Ekologerna sitter i sina laboratorier och matar instrumenten med lortvatten från fabriksutsläpp och kloakutlopp. De hittar livsfarliga mängder av kvicksilver, bly, kadmium, zink, kobolt och vanadin i både dricksvatten och fiskevatten, men deras varningsrop drunknar i larmet från standardkarusellen.

Nu har vi hamnat i PLUTONIUMKARUSELLEN och den kan ingen stoppa. Radioaktivt plutonium är en lustmördare, som aldrig tröttnar. Halveringstiden är som du vet 24 000 år. Då har alltså bara hälften av strålningen avklingat.

— Vart var den där dödstrålaren destinerad? Till reaktorn i Oskarshamn i Sverige eller kanske rentav till atomkraftstationen i Halden? Det här begriper jag inte.

— Jag märker det. Bill Moran ler vemodigt. Du har fått allt om bakfoten. Den försvunna trålaren var alltså inte lastad med nytt bränsle för atomreaktorer utan transporterade en returprodukt, som separeras ut från avfallet, när man slaggar en utbränd atommila.

Förr inkapslade man allt reaktoravfall och dumpade det i havet, men nuvarande bestämmelser föreskriver en kemisk process, som endast ett fåtal länder kan utföra. Allt reaktoravfall t. ex. från småstaterna i Nordeuropa transporteras till en plutoniumseparator i England. Efter upparbetningen inkapslas själva Döden, plutoniumgiftet, i lagertankar och returneras till avsändarlandet, som sedan får svara för lagring och bevakning.

Rena bombmixet, vet du! Ja, hur skall detta sluta?

Bill Moran är så upprörd, att han väcker Åse.

Det blir ett lämpligt tillfälle för far att klä av henne och göra kväll i barnkammaren. Snart ligger hon skönt med Nalle i famn och skall be sin aftonbön.

— Farbrorn också! befaller hon.

Som vanligt ger hon sig inte. Kvällens lilla polis är fullständigt oemotståndlig och snart står både kommissarien och konstapeln vid sängen och läser med i barnabönen: Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är…

Lilla Åse somnar på sista raden, medan de vuxna läser färdigt.

När de lämnar barnkammaren, har båda fått en nyttig läxa. Bill Moran snyter sig några gånger, innan han kommer i gång med det avbrutna samtalet.

— Vi atomålderns människor har mist vår barnatro på Gud, säger han allvarligt. I stället tror vi på oss själva och hamnar i storhetsvansinne. Vetenskapen och tekniken har gett sig in på Skaparens område och rubbar naturens kärnbalans. Det blir vår förintelse. Vi är i konflikt med naturkrafterna, så länge vi inte ödmjukar oss under Skaparens naturlagar. Som det nu är, upplever vi en ständig skräck för kapare.

— Kapare! Menar du flygplanskapare?

— Något i den stilen fast i stor skala. Det gäller hela länder och folk. Hela vårt bestående samhälle är hotat av kapare.

Tänk dig att en organiserad grupp av samhällsomstörtande element lyckas framställa några atombomber. Laddningarna förses med radioutlösning och placeras under jord på strategiska platser landet runt. Några radiostationer ockuperas och hotet går ut.

Miljontals människoliv står på spel. De styrande vågar inte trotsa kaparna utan sträcker vapen.

Den nya regimen får inga problem med att behålla makten. Laddningarna ligger kvar som ett demoniskt hot och utlösarknappen finns i den undre världen.

Så nu förstår du, vad jag har för ärende i dag.

Aldor Skau tittar upp ganska hjälplös.

— Vad kan ett dussintal dykande poliser uträtta i det stora havet, säger han. Flera av mina dykare har familj och det är inte så säkert, att ens de ogifta grabbarna hänger med på så farligt uppdrag. Som du vet, dyker vi fullständigt obeväpnade och vad kan en vapenlös poliskår uträtta mot proffsmördare?

Finns det över huvud taget några färska spår?

— Vi har länge observerat ett radioaktivt spår, som är minst tusen mil långt och flera mil brett. Jag menar GOLFSTRÖMMEN.

— Golfströmmen! Aldor Skau rycker på axlarna. Stormakternas atomubåtar far omkring och dräller reaktoravfall. Och vad vet vi om, hur många som har gått till botten. Thresher-olyckan t. ex.

— Nej, forskarna har fått fram en strålningsdissekator med väderkorn, avslöjar Moran. Apparaten skiljer ifrån all annan strålning och registrerar bara vissa upparbetade element, som t. ex. radioaktivt plutonium.

Våra ekologer har funnit ett plutoniumspår i Golfströmmen och någonstans måste det finnas ett fruktansvärt läckage.

— Ja, men dödstrålaren var ju lastad med plutonium! Den har troligen förlist i närheten av Golfströmmen och då ligger väl de flesta lagringstankarna oskadda på havsbottnen, får vi hoppas.

— Om så väl vore, suckar kommissarien. Tyvärr uppmätte vi plutoniumspår redan för ett par år sen. Efter en liknande historia.

— Vad! Då har det förekommit stölder tidigare?

— Två gånger! Internationella havsforskningsin-stitutet ICES gjorde upptäckten under en världsomfattande kartläggning av giftstoff i fisk och skaldjur. Vi har hemliga kontakter med ICES och tänker nu gå till botten med