Utom rimligt tvivel på Österlen

By Nils Mohlin

Ännu en nervkittlande thriller om Mordutredarna på Österlen, med ex-militärerna Eva och Ross Craig!När en brutal seriemördare sätter skräck i det skånska semesterparadiset kallas paret Eva och Ross in för att förhindra att fler faller offer för den sinneslösa ondskan. Mördaren är vårdslöst manipulativ och drar in en oskyldig och omedveten medhjälpare i sina dåd. I rafflande takt tar utredarna upp jakten på mördarens spår som präglas av tvära kast, innan de lyckas närmar sig mördaren i ett särskilt oväntat slutspel.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 1, 2023
• ISBN: 9788727061597

Book preview

Nils Mohlin

Utom rimligt tvivel på Österlen

SAGA Egmont

Utom rimligt tvivel på Österlen

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright ©2022, 2023 Nils Mohlin och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727061597

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Denna bok tillägnas

Min älskade fru Graciela

och

Min käre son Fredrik

Prolog

En jätte, en galen seriemördare, en tokig pastor och en rysk oligark har framträdande roller i denna berättelse om ondska. I periferin skymtar Vladimir Putin, som får anses vara väl kvalificerad för att hamna på de dåliga pojkarnas sida i en deckarroman. Kan tyckas vara en lite udda och smått förvirrad kombination på det fridfulla Österlen, där handlingen till största delen utspelar sig.

När jag skriver dessa rader, sedan berättelsen i stort sett är klar, pågår ett vansinnets krig i Ukraina. Initierat av en diktator med drömmar om ett storryssland, som det var före Glasnost och Perestrojka. Då kallades det Sovjetunionen. En enad västvärld har uttryckt sitt förakt mot Vladimir Putins agerande och utdömt sanktioner, med avsikten att pulvrisera den ryska ekonomin.

Jag hämtar ofta inspirationen till mitt skrivande i vad som händer i världen. Jeffrey Epstein är en annan otäck figur, som inte lär behöva någon närmare presentation.

Nyligen släpptes en omtalad pastor från långvarigt fängelsestraff. En på sin tid ryktbar huvudfigur i Knutbyförsamlingen. Tillsammans med Kristi brud skapades en sektliknande församling för att tillfredsställa centralgestalternas ekonomiska och köttsliga lustar.

Jag lånar lite personlighetsdrag här och där, från ett antal vedervärdiga människor i vår tid, tillsätter en snäll jätte och kryddar med lite av vad jag lärt mig under livet.

Med lagom distans till Corona och som betraktare av en många gånger ond värld, blev det en berättelse om kidnappning, otäcka mord, trafficking och droger, med en märklig sekt i bakgrunden.

Min vana trogen har jag tänjt lite på gränserna vad gäller polis och åklagares arbete.

Alla likheter med nu levande eller avlidna personer är en ren tillfällighet.

Undantaget en och annan lite mer känd person som tittar förbi i berättelsen och kanske ett par till.

I sin helhet är detta nedtecknat i Kivik, där också det mesta utspelar sig.

Hoppas på några kvällars trevlig förströelse.

Författaren

Personer

Ross Craig

Eva Lopez Craig

Malin Åkerbom (Kriminalkommissarie vid rikskriminalen)

Barack Kanumba (Anställd hos Eva och Ross)

Folke Andersson (Pensionerad snickare)

Greg Gillian (Chief inspector vid Scotland Yard)

Johan Jönsson (Åklagare)

Gunhild Larsson (Kommissarie vid Kristianstadspolisen)

Kurt Axelsson (Rättsmedicinare)

Hulken (Ungt datageni)

Tage Krut (Major)

Simon Frost (Jätten)

Salina Matteos (Medicinstuderande)

Matteos Efram (Salinas pappa)

Igor Sokolov (Officer vid ryska säkerhetstjänsten)

Eskil Coleman (Påstår sig vara tandläkare)

Brian Dawson (Präst)

Artur Frost (Simons pappa)

Magdalena Frost (Simons mamma)

Bodil Göransson (Låtsas vara tandläkare)

Åke Perlman (Advokat)

Ingrid Öberg (Advokat)

Margot Sandberg (Hustru till politiskt stjärnskott)

Oliver Jones (Engelsk affärsman)

Boris Larionov (Rysk affärsman, oligark och nära vän med Vladimir Putin)

FÖRSTA DELEN

1.

Vanan trogen tog Folke Andersson sin morgonpromenad längs stranden i Kivik.

Ständiga sällskapet sedan fem år var Golden Retrievern Hannibal, en vän han delade det mesta med.

De resonerade på ett sätt, som en husse brukar kunna göra med en tillgiven och förståndig hund.

Folke pratade om sin bortgångna fru och om sin vän Lasse som så snabbt ryckts bort i en hjärtinfarkt bara för någon månad sedan.

Bara så du vet det Hannibal, så gnäller jag inte. Men ibland kan saknaden efter de som stått en nära kännas tung, mumlade Folke och strök sin hund över hjässan med knotig hand. Sonen hade flyttat med sin familj till Australien för många år sedan och samtalen blev mer och mer sällsynta.

Dom har sitt liv att ta hand om, eller hur Hannibal?

Ibland pratade Folke politik med sin hund och svor över allt han inte tyckte om. Det var en hel del som han ogillade. Högerextremismen som var på frammarsch i stora delar av Europa uppfattade han som ett skrämmande hot, mot värderingar som styrt hans och alla förnuftiga människors liv.

Småparti ändrar desperat namn och politik och tror sig ha övertygat valmanskåren om sin egen förträfflighet. Ena dagen stöttar dom sossarna – Nästa dag flirtar dom med högerflanken. Annat var det förr i tiden, när politikerna stod stadigt och höll på sina ideal och visioner. Ingen ordning på någonting. Nästa val åker väl ett av vingelbyxpartierna ut med arslet före och förmodligen ett par till, som balanserar på den där knivskarpa fyra procents gränsen, fortsatte Folke sitt samtal med hunden.

Vid sjuttioåtta års ålder med ett hårt arbetsliv bakom sig var ledvärken en ständig och besvärande följeslagare. Folke ansåg att hålla sig igång var den bästa medicinen.

De dagliga promenaderna med Hannibal och att hjälpa Eva och Ross med deras hus var vad han behövde. Träffa några gamla kompisar ibland. Det vill säga dom som fanns kvar och hade vett att hålla sig vid liv.

Eva och Ross var hans bästa vänner, de bjöd ofta hem honom och aldrig att han och Hannibal behövde sitta ensamma vid de stora helgerna.

Malin och Barack gillade han också. Stabila och pålitliga personer, som stod med båda fötterna på jorden. Han hjälpte dem lite då och då med huset de köpt i Kivik ganska nyligen. En kåk byggd på sjuttiotalet, som onekligen behövde ägnas en del omsorg.

Både Ross och Barack var rejäla karlar, kanske inte så praktiska vad gällde hus och trädgård, då var det mer krut i deras kvinnor. Men gubevars pojkarna var slitvargar och starka som fan och gjorde mycket av grovgörat.

Schäfern Dirty Harry som Folke brukade passa ibland var rena naturbegåvningen och det mest väldresserade han upplevt. Eva och Ross hade lyckats mycket väl med hunden, som de övertagit när Dirty Harry var lite över två år. De hade fått en kollega och familjemedlem, som betydde mycket.

Då är det allt lite mer slyngel över dig, sa Folke och gav Hannibal en klapp på huvudet.

Med huvudet fullt av tankar strövade Folke och hans följeslagare vidare längs stranden en tidig morgon i juli. Prognoserna lovade fortsatt värme med upp mot 30 grader, som manade till skugga och mycket vätska.

Folke stannade och blickade ut över Hanöbukten med kepsen neddragen över pannan för att skydda ögonen mot det skarpa morgonljuset, som reflekterades i havets näst intill spegelblanka yta. Han iakttog några sjöfåglar som svävade över stilla vatten, några störtdök och klöv ytan i jakten på mat. Han tittade ut mot en ensam fiskebåt, följd av fiskmåsar, som var på väg mot hamn. Lät blicken fortsätta mot fjärran och skakade på huvudet.

Ja du Hannibal ett par hundra mil i den riktningen har vi diktatorn Putin. Kommer han hit tar jag fram hagelbössan, sa Folke och tittade mot sidan där han förväntade sig att Hannibal skulle stå.

Hannibals intresse var riktat mot något helt annat, än sin husse, femtio meter bort. Strax norr om glasskiosken.

Något han luktade och drog i. Folke skyndade på stegen, samtidigt som han svor över ovilliga och värkande knän.

Folke drog hörbart efter andan när han såg vad det var som väckt hundens intresse. Nej Hannibal låt bli grejorna, det är nog bara någon som tar sig ett morgondopp.

Samtidigt som han med blicken svepte över det stilla vattnet och sökte efter någon som badade.

En ljusblå klänning, underkläder, en handväska och ett par espadrillos. Folke tittade sig oroligt omkring. Såg ett par tonårsflickor, som satt på en bänk ett hundratal meter bort.

Konstigt, muttrade Folke. Ungdomar brukar väl inte vara på stranden halv sju på morgonen?

Folke gick bort till flickorna, runt fjorton, femton år gamla och undrade om det var deras väninna som tog sig ett dopp.

Du alltså seriöst, sa den mörka av de två. Vi har typ varit på fest, är jävligt bakfulla och är typ på väg hem.

Ja…jo det kanske jag förstår, men har ni en kompis med som badar just nu. Det kusliga är att jag ser ingen i vattnet och här är inte fler på stranden än vi. Det kan vara ganska starka strömmar en bit ut.

Seriöst alltså det är bara typ vi två, sa den hårdast sminkade medan hon idisslade på ett tuggummi i ett tappert försök att dölja spritlukten

Det här är allvarligt. En flicka har lagt sina kläder på stranden och nu är hon försvunnen.

Alltså seriöst så har vi typ ingen jävla aning. Vi skall gå hem och bli utskällda av morsan och farsan för att vi inte var hemma klockan ett som vi lovade.

Ja en seriös uppsträckning förtjänar ni kanske. Var bor ni? Undrade Folke och tittade på två trötta, bakfulla, skamsna och hårdsminkade tonårsflickor.

Seriöst farfar, så har du typ inte med det att göra! Sa den uppenbarligen mest påverkade av dem.

Kanske inte, men med tanke på ert tillstånd, så vill jag ha telefonnumret till era föräldrar nu! Svarade Folke så barskt att den som var klarast i huvudet snabbt rabblade upp ett nummer. Med hjälp av sina läsglasögon knappade Folke in siffrorna på sin nya Iphone, som Barack Kanumba fått honom att köpa efter ihärdig övertalning.

Han fick svar på andra signalen och berättade att han mött två ångerfulla och trötta flickor sittande på en bänk vid glasskiosken nere vid stranden. En upprörd man tackade och lovade komma omedelbart.

Tio minuter senare bromsade en Volvo in på parkeringen. Oroliga föräldrar till den längsta av flickorna störtade ut och mötte storgråtande dotter och väninna. Folke växlade några ord med paret innan han återvände till högen med kläder vid strandkanten.

Tankarna malde i huvudet på Folke, medan han med stigande oro tittade längs strandremsan och spanade ut över vattnet. Ingen badande så långt han kunde se.

Han hade lärt sig en del av umgänget med proffsen Eva, Ross, Malin och Barack.

Man fick aldrig röra något på en brottsplats. Men vem fan påstår att det är en brottsplats. Nu skenar allt fantasin iväg med dig Folke! Mumlade han.

Någon av de fyra hade nämnt att två unga kvinnor i trakten försvunnit spårlöst under senaste månaden.

Nog fan bäst att jag kollar läget med Ross, han vet råd. Tänkte Folke och tryckte på Ross namn på sin nya telefon som han inte helt vant sig vid.

Alla skulle ha Iphone nu för tiden med en massa appar och annat skit man inte behöver. Hade Folke envisats med innan Barack till sist lyckats övertala honom, till att investera i det nya underverket. Jag vill bara kunna ringa och då är min gamla Nokia perfekt. Efter någon vecka hade Folke lite motvilligt insett fördelarna med den nya tekniken när Barack hade lärt honom hur allt fungerade.

Folke hade till och med skaffat sig ett Facebookkonto och han använde Google nästan dagligen, väderappen, nyhetsappar och mycket annat.

Efter fem sex signaler svarade den före detta översten och chefen för jägarbataljonen, numera kriminalexperten vid Europol Ross Craig.

Har du fått ditt morgonkaffe? Frågade Folke.

Ja varför?

Då kan man med andra ord prata med dig och få vettiga svar, skrattade Folke.

Har jag så dåligt rykte?

Nej skämt åsido, inte allvarligt menat – Men… så berättade Folke om sitt klädfynd och mötet med tonårstjejerna.

Rör inget!

Vet jag väl efter att ha känt dig ett antal år.

Jag är där om tio minuter.

En kvart senare bromsade Ross in den skamfilade Rovern på parkeringen. Tillsammans med Barack och Dirty Harry sprang han fram till Folke.

Det första Folke frågade var: När skall du byta bil, den där börjar se för jävlig ut.

Jag vet, den har varit med om ett och annat, men fungerar bra, svarade Ross.

Men du kan väl åtminstone laga kulhålen i den?

Ross skrattade och med pådragna skoskydd och plasthandskar började Barack undersöka kläderna och öppnade till sist väskan. Han drog fram en mobil och från en ficka på mobilfodralets insida plockade han ut ett körkort och läste högt.

"Rebecka Salling 96 07 10."

Herregud! Mumlade Folke. Jag vet vem hon är.

Känner du henne? Frågade Ross.

Ja det är grannens dotter, en mycket trevlig tös. Jag tror hon var och hälsade på föräldrarna nyligen, hon fyllde tjugofem och hade klarat av någon examen. Inte säker på vilken, men jag tror att hon blev civilekonom. Föräldrarna heter Egon och Maja Persson. Rebecka bytte efternamn till Salling och Egon blev skitförbannad och tyckte det var ett jävla snobberi. Folke tystnade och blängde på klädhögen och hade svårt att dölja sina värsta farhågor.

Stunden senare gav Dirty Harry skall för att påkalla deras uppmärksamhet.

Trettio meter längre bort stod schäfern uppflugen på ett stenblock och stirrade ner mot ansamlingen av stenar, där tång och drivved fastnat. De skyndade bort till hunden, som nu fått sällskap av Hannibal.

En naken blek kvinnokropp gungade, liggande på rygg, sakta i takt med vattnets rörelser. Huvudet var inkilat mellan ett par stenar, som förstäven på en båt och förhindrade att kroppen fördes vidare av vattnets rörelser.

Det som fick dem att rygga tillbaka var att hon saknade både händer och fötter. Håret var tovigt med sjögräs och tång fastklibbat i långa sjok. Ögonen stirrade vidöppna, utan seende, som vita glasglober speglade de hennes sista fasansfulla ögonblick i livet.

Fiskmåsar svävade olycksbådande över kroppen och hölls på avstånd av hundarna.

2.

Kurt Axelsson, 64 årig rättsmedicinare från Lund låg på knä och granskade kroppen. Hans eminenta kunskaper var vida kända. Utlåtanden, protokoll och rapporter signerade av Axelsson fanns det aldrig anledning att ifrågasätta.

Flickstackaren har varit död ett par dygn och har inte omkommit i havet. Kroppen har inte legat i vatten mer än ett par timmar. Hon har transporterats hit av vettvillingen som stympat och bragt henne om livet.

Hur vet du det? Skadorna kan ha uppstått i havet! Hon kanske har ramlat av någon båt. Invände en medelålders inspektör från polisen i Ystad, som anlänt tillsammans med ett par patrullbilar. Inkallade enbart för att hålla turister och nyfikna på avstånd.

Smärte och vältränade Kurt Axelsson spände blicken i den av allt för mycket snabbmat överviktige polisen och svarade med resignerad och något irriterad uppsyn.

Mig veterligen så finns det inga människoätande hajar i Hanöbukten, som sliter händer och fötter av folk.

Han vände sig mot Eva och Ross Craig och fortsatte.

Jag förmodar att ni kommer att leda förundersökningen och upplysningsvis kan jag säga att kroppsdelarna avlägsnats med ett mycket skarpt tillhygge, sannolikt en yxa.

Polisinspektören dröp i väg till avspärrningarna och började prata med de yngre kollegerna. För vilka han framhärdade att det där var skador efter en båtpropeller och inget annat. Kollegerna gav honom ett misstroget ögonkast och fortsatte sitt arbete med att hålla folk på avstånd.

Kurt log mot Eva och Ross. Jag skall be att få gratulera jag hörde att ni gift er, verkligen roligt. Ni kompletterar varandra alldeles förbaskat bra.

De tackade båda och gav varandra en kärleksfull blick.

Det är konstigt som fan, men nästa undantagslöst skall det dyka upp någon besserwisser i sådana här sammanhang, fortsatte Kurt Axelsson och tittade mot polisbefälet han nyss avspisat.

Eva och Ross nickade jakande till svar och Ross sa.

Jo den sortens människor råkar vi utför allt som oftast.

Fruktansvärt otäckt det här. När tror du att hon kan identifieras? Undrade Eva som också knutits till Europol efter att hon lämnat sin tjänst som brigadgeneral och chefsutredare vid MUST.

I morgon och jag vill ha med även kläderna som hittades till rättsmedicinen. Efter min första titt blir det ett jobb för forensikerna att plocka fram DNA på en gärningsman. Vi kan identifiera henne redan idag, senast imorgon och snabbast om vi får kontakt med hennes tandläkare och via röntgenbilder kan förvissa oss om att det är Rebecka Salling och inte någon annan. Er vän Folke Andersson som hittade kläderna känner ju föräldrarna och de i sin tur vet kanske vilken tandläkare dottern brukade besöka. Jag förmodar att det är någon av er, som har det föga avundsvärda uppdraget att informera dem om fynden.

Två timmar senare satt Eva och Ross tillsammans med Folke i Maja och Egon Perssons vardagsrum. Maja var en kortvuxen stabil kvinna med starka armar och händer, medan maken Egon hade en längre och senigare kroppsbyggnad. Båda var i sextioårsåldern med de typiskt väderbitna utseenden man får efter många års utomhusarbete. De satt i ett vardagsrum som andades sjuttiotal långa vägar när Eva så skonsamt hon kunde berättade, att de hittat dotterns kläder på stranden strax intill glasskiosken och en ännu oidentifierad avliden kvinna ett antal meter längre bort.

Makarna bröt samman och Maja hulkade sammanbitet i sina gråtattacker, samtidigt som hon vaggade med kroppen fram och tillbaka. Rebecka… Rebecka… det får inte ha hänt dig någonting. Egon tycktes mer hamna i ett apatiskt chocktillstånd, där hans raka kroppshållning tycktes sjunka samman när han tog in det fasansfulla beskedet.

Ross ursäktade sig och ringde en god vän som var läkare och brukade anlitas av polisen i akuta situationer. Hon lovade komma, så snart hon kunde komma loss, för att se till paret och kanske hjälpa dom med något lugnande.

En timme efter att läkaren anlänt och gett makarna milt lugnade medel frågade Eva. Vet ni vilken tandläkare Rebecka brukade gå till?

Makarna Persson tittade tårögda upp och Maja sa, Samma som vi – Eskil Wester nere på torget.

Efter en stund fortsatte Egon med förtvivlad röst.

Rebecka kom hit för fjorton dagar sedan, för att hälsa på. Sista veckan har hon varit hos en väninna i Kristianstad. För tre år sedan flyttade hon till Lund där hon har en studentlya.

Har ni hört av henne under veckan? Frågade Eva

Nej och det är konstigt. Rebecka har alltid varit mån om att ringa oss, kanske inte var dag, men någon gång i veckan. Det kan inte vara möjligt att hon skulle bli mördad, ni måste tagit fel!

Jag hoppas innerligt att det inte är Rebecka, men tyvärr så tyder allt på att det är hon som är offret. Körde hon bil till väninnan? Fortsatte Eva.

Nej hon tog bussen. Det är hennes gamla Golf som står utanför. Jag har lovat att titta över och fixa till den lite. Egon gömde ansiktet i händerna och hela hans kropp skakade av sinnesrörelserna.

Ni får nog avbryta nu och fortsätta en annan dag, sa läkaren. Eva och Ross lovade att återkomma under morgondagen och reste sig samtidigt med Folke, när Majas syster och bror kom för att trösta och hålla makarna Persson sällskap.

På vägen ut till bilen ringde Eva upp Kurt Axelsson och meddelade att Eskil Wester var den tandläkare han skulle kontakta.

Strax efter nio morgonen därpå, just som Eva, Ross och Barack slagit sig ner vid sitt konferensbord ringde Kurt Axelsson. Eva slog på högtalarfunktion och bild på stora datorn. God morgon Kurt, vi sitter här spänt och väntar på ditt expertutlåtande. Svarade Eva.

Ja… god morgon själva, till ännu en dag med högsommarvärme framför oss. Men det lär ni redan ha märkt. Nu till den trista biten. Jag fick journal och röntgenbilder från tandläkaren Eskil Wester. Han trilskades till en början, men med hjälp av polisen i Lund så fick jag hit materialet sent i går kväll. Identifieringen är klar och som vi misstänkte är den mördade Rebecka Salling. Dödsorsaken är dödligt våld likställt med tortyr. Hon har levt när gärnings-mannen huggit av vänster hand och därefter vänster fot. I de fallen har han snörat av arm respektive ben för att minska blodflödet. Efter ett kort uppehåll har galningen fortsatt med höger hand och fot. Den arma kvinnan har förblött under djävulska smärtor. Dött av chock och blodförlust. Kvinna blev våldtagen och vi har säkrat sperma som DNA analyseras. Hon har bragts om livet för cirka 70 timmar sedan, eller ungefär två dygn innan ni hittade kvarlevorna. Kroppen var transporterad till fyndplatsen. Möjligen med båt och har sedan placerats nära strandkanten, där hon hittades. Men det där är ni bättre på att utröna. Det var pålandsvind igår så kroppen låg säkrad vid stenbumlingarna. Kroppen kan inte ha legat länge innan den upptäcktes. I annat fall skulle sjöfåglarna gått hårt åt den. För mig känns det som ett typfall där gärningsmannen vill att offret skall upptäckas. Kurt pausad för att ge en medarbetare något besked innan han undrade. Har ni några frågor så här långt? Ross smuttade på sitt Kaffe och sa. Du säger att Rebecka blivit transporterad till fyndplatsen, men vågar du dig på någon gissning om var hon kan ha bragts om livet?

Nja… men nu blir det delvis lite spekulationer. Vad jag och mina medhjälpare har kunnat konstatera, så har kroppen rivsår på rygg, stuss och lår. Ungefär som hon släpats över ett betonggolv eller motsvarande hårt underlag, vilket bör ha lämnat en del blodspår efter sig. Vi har också hittat spår av dieselolja på kroppen. Även kläderna har spår och en markant lukt av dieselolja. Då ligger det nära till hands att gissa på en verkstad, garage, båthus eller något liknande. Vi får se om forensikerna kan hitta mer av intresse på hennes kläder. Jag fasar för var hennes fötter och händer skall dyka upp, såvitt inte mördaren är trofésamlare. Ni har ett skrämmande otäckt fall att utreda. Den här typen av gärningsmän är det otäckaste man kan ställas inför, då de oftast regelmässigt upprepar sina handlingar. Jag skickar över bilder och obduktionsprotokoll med bud till er. Ni bör ha det inom ett par timmar.

Det blev tyst en stund innan Ross yttrade sig. Du skall ha tack Kurt för denna skrämmande skildring av Rebecka Sallings sista tid i livet. Vi kommer säkert ringa dig när fler frågor uppstår. Eva kopplade ner samtalet och de satt en stund och funderade över vad de fått höra. Till och med kaffet i deras muggar hade blivit kallt.

Ross lutade sig bakåt och knäppte händerna bakom nacken, samtidigt som han med bekymrad min iakttog sin fru och Barack.

Rebecka Salling våldtagen, misshandlad, stympad och mördad. Han gjorde en kort paus innan han fortsatte.

Antingen vi vill det eller inte, så har mordet hamnat på vårt bord. Dessutom har två unga kvinnor försvunnit under senaste månaderna. En hemmahörande i Baskemölla och en sommargäst som hyrde en stuga strax utanför Brösarp. Dessa båda försvinnanden hanteras av Ystadstadpolisen. Jag ställer mig frågan, finns det något samband mellan mordet på Rebecka och dessa två kvinnor.

En kuslig tanke. Även om man hoppas att så inte är fallet, så är det fullt möjligt. Då väcker det tyvärr funderingen att vi fått en ny galen seriemördare på halsen. Spånade Eva vidare och lät blicken glida över deras trivsamma kontor, som Ross envisades med, att som gammal militär kalla för ’Basen’.

Egentligen bara ett stort öppet rum med fönstervägg mot Hanöbukten. Ett centralt placerat konferensbord, sex rejäla skrivbord, datorer och en stor whiteboardtavla på en kortvägg. Mycket gröna växter och tavlor mjukade upp intrycket av kontorslandskap. På ena gaveln pentry, dusch och toalettutrymme och rymlig avdelning för fysisk träning. Under kontoret fanns garage vapenrum och arkiv. Eva och Ross generösa privatbostad nådde man via en larmad sluss. På motsatta sidan av den privata delen fanns en väl tilltagen gästavdelning. Eva och Ross var väldigt nöjda med sitt husbygge, som blev klart för ett par år sedan. De 400 kvadratmetrarna ovan mark var väl disponerade.

Vi får fundera på hur vi skall organisera det här. Barack du har snart dina sluttentamina på Juridicum och kan kanske inte vara här till hundra procent sa Eva.

Jag ligger bra till och är framme med allt. Jag får sätta av några dagar då jag måste vara i Lund för min sluttentamen. I övrigt är det inget som bromsar mitt deltagande i utredningen. Svarade den färgade Barack Kanumba, som storleksmässigt matchade Ross med sina dryga 190 centimeter, men något lättare än Ross 110 kilo.

Låter utmärkt, men vi måste ha Malin med i gänget och det bör väl bli enklare nu när hon fått sin efterlängtade tjänst som kriminalkommissarie på rikskrim, Inflikade Ross.

Jo hon ställer upp direkt. Det vet jag, svarade Barack.

Under tiden sammanställde Eva ett mejl med en formell begäran att Malin Åkerbom skulle ingå i deras utredningsgrupp gällande styckmordet och de två försvinnandena. Samtidigt begärde hon få tillgång till allt material om de två saknade kvinnorna.

Begäran var just formell för att inte trampa någon på tårna, då både Ross och hon själv var poliser vid Europol och mer eller mindre skulle kunna beordra in personal vid behov.

Eva tog initiativ till att upplysningsvis förhöra de två flickorna som Folke mött på stranden och kontaktade föräldrarna på det nummer Folke uppgett.

Flickornas skick vid den aktuella tidpunkten hade inte varit av det observanta slaget. Vad båda däremot hävdade var att de tyckte sig hört en motorbåt och fått en skymt av den ganska nära land.

På frågan om de skulle känna igen den, om de observerat färg, någon beteckning eller rent av något namn på båten.

Om den var stor eller liten, träbåt, aluminium eller rent av en flatbottnad gummibåt som var lättast att manövrera på grunt vatten

Virrade båda flickorna ledset på sina huvuden.

Eva insåg att flickorna inte kunde vara till mycket hjälp, men hade fått veta att en motorbåt rört sig i närheten av fyndplatsen under den aktuella tiden.

3.

Simon Frost hade inte haft något enkelt liv. Problem hade följt honom sedan tidig barndom. Skolresultaten var långt mycket sämre än beklagliga hade den auktoritäre läraren Sten Andersson gnatat i hans öron om och om igen. Inte blev det bättre av att läraren åkte hem och pratade med föräldrarna.

Efter att ha knagglat sig genom skolplikten, så var Simons läsförståelse i det närmaste obefintlig. Skriva och förstå kortare meningar gick någorlunda om det var enkla ord som han lyckats ta till sig.

Mobbing blev han bekant med långt innan han lärt sig förstå ordets innebörd. När betydelsen väl stod klar för honom hade han växt sig så stor att ingen vågade mobba honom längre. Det hände väl fortfarande att någon oförståndig kunde peka finger och kalla honom för Jätten. Inte värre än att han avfärda det med sitt märkligt fnittrande skratt, ryckte på axlarna och gick sin väg.

Föräldrarna Artur och Magdalena Frost var vid behov religiösa och hade uppfostrat sin son i enlighet med budorden och egenpåfunna tillägg.

Det inbegrep tydligen daglig aga, även om Simon aldrig lyckats hitta något stöd för just det i