Huggormssommar

By Lena Kallenberg

Sommarlov! Äntligen, äntligen har det kommit. För nioåriga Lina väntar mycket skoj. Hon ska få vara med pappa och är lite spänd. Det var ett tag sen de sågs. Men hon tänker att det ska bli kul där ute i skärgården.Det blir några soliga och härliga sommarveckor tillsammans med pappa. Mycket bad och äventyr. Men med en pappa som är tokig i ormar kan det lätt gå överstyr...-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 15, 2021
• ISBN: 9788728023808

Book preview

Pappa

Solen steker på busstaket. Lina drar i den nya blusen. Den känns stel och lite ovan, precis som hon själv. Luften är tung och svår att andas. Människorna luktar svett och sololja. Tänk om pappa inte passar tiden och hon får stå här och vänta. Det var rätt länge sedan de sågs.

Bussen svänger långsamt in på hållplatsen. Hon ser pappa genast. Känner snabbt efter om tygsnodden runt håret sitter som den ska. Hon har ny frisyr. Undrar om pappa ser. Pappa står och trampar. Han har solglasögon som smiter åt om tinningarna och ljus kavaj. Ser rätt häftig ut. Liknar faktiskt Mickey i The broken dreams, särskilt när han tänder en cigarett.

— Tjena gumman.

Pappa kramar henne. Näsan trycks in i det vassa kavajtyget. Det känns främmande, luktar inte pappa. Han tar hennes väska och ler. De står och ser på varandra utan att säga något. Luften står stilla. Och runt om dem brummar bussarna. Stinker. Asfalten bränner under de tunna tygskorna. Pappa rufsar henne i håret.

— Vi ska till nästa buss, säger han. Märker nog inte frisyren.

Pappa har hyrt ett hus i skärgården.

— Det finns mycket orm där och fästingar, säger han. Man får passa sig. Pappa kliver med stora steg. Hon får småspringa för att hinna med.

— Finns det verkligen huggormar där?

— Visst, ler pappa.

— Rådjur och harar. Och fisk förstås. Vi kan meta från bryggan.

— Du skulle ha sett vilken baddar-abborre jag drog upp i går.

Pappa pladdrar på. Det är första sommaren de är ensamma sedan mamma och han skildes. Lina har längtat efter honom. Men det är också lite ovant.

De skyndar sig mot nästa buss. Hon drar bort snodden, det ljusbruna håret räcker långt ner på ryggen. Ska pappa se att det vuxit? Tar hans hand. Den känns varm och torř. Luften gungar av värme. Pappa och hon älskar djur. Särskilt mycket tycker pappa om ormar. Det gör inte mamma. Lina tänker på ett långt ormskinn som satt hemma på väggen.

— Äntligen kan vi ta ner det, sa mamma när pappa hade flyttat. Fast det suttit där sedan Lina var liten.

Hon ser mamma stå på balkongen och vinka. Så ensam mamma såg ut. Men hon har ju Pyttan.

— Kan inte Pyttan få följa med till skärgården, hade hon tjatat på mamma.

— Och hur skulle det gå till, svarade mamma med den där spetsiga rösten. Ett marsvin ute på landet utan bur. Hon skulle bli uppäten första dagen.

Lina hade gett med sig. Mamma har i alla fall Pyttan. Pyttan som kurrar och borrar in sitt varma brunfläckiga huvud under mammas arm.

Fagerdal väntar

Illamåendet kommer som äckliga vågor i mellangärdet. Lina sväljer och sväljer. Försöker försvinna i grönskan som far förbi. Kväljningarna stiger i halsen. Hon håller emot. Får inte, får inte.

De kör på en grusväg. Bussen kränger. Ekar, björkdungar, små glimtar av vatten därutanför. Pappa läser tidningen. Hon vill säga att hon mår illa, men det går inte. Öppnar hon munnen så väller allt upp.

På sista sidan är en bild av en sälunge.