En ettas dagbok

By Viveca Lärn

Mimmi börjar skolan om tre dagar. Men hon kan redan skriva i sin nya gula dagbok. I skolan går redan Roberta Karlsson som går i trean. Hon är släkt med kungen. Där finns också gullfröken som är Mimmis lärarinna och en arg liten gubbe i blå rock och svarta byxor. Snart kommer moster Anna och hälsar på hemma hos Mimmi. Hon har med sig Plutten som är världens tyngsta hund och Albin som är världens lataste fästman. Allt detta och mer finns med i Mimmis dagbok. Häng med! Boken är också känd som TV-serie för SVT. Böckerna om Mimmi handlar om en flicka som börjar skolan och hennes vänner och berättas i jag-form, ibland som dagbok.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 4, 2020
• ISBN: 9788711504970

Book preview

Egmont

16 augusti

Idag hände det något mycket märkvärdigt. Det är därför jag har börjat skriva i denna nya dagbok som är gul. Egentligen hade jag tänkt vänta tills jag börjar skolan om tre dagar. Det är tyvärr omöjligt.

Idag har jag blivit skriv-maskins-ägare. En skriv-maskins-ägare är en person som äger en skrivmaskin och det gör jag. Jag gick gatan fram och tänkte på en viktig sak. Jag tänkte på att Roberta aldrig mer ska få låna mina tuschpennor, eftersom hon inte sätter på locket på dem.

Roberta är nio år och jag har känt henne i nio dagar. Hon är nyinflyttad. En dag när det regnade var hon utelåst. Då ringde hon på hos oss och bad att få en smörgås.

Det var värst, sa min mamma.

Men när jag gick gatan fram fick jag syn på en container. En trevlig full container som jag genast klättrade upp i. Jag hade det härligt, tills en gubbe skrek att jag skulle ge mig iväg och det på momangen.

När han hade gått hittade jag många intressanta saker: en skrynklig termos (blå). En tidning med smet (gul). En halv moped (grön). Och det bästa: en rosa skrivmaskin. Brigitte står det på den. Jag kan nämligen läsa, men det kan många som börjar i ettan.

Mamma tvättade Brigitte med djungelolja för att jag inte ska få pest.

Det fattas en bokstav i min skrivmaskin. Det där randiga djuret kan jag inte skriva om. Men det finns så många andra trevliga djur. Gula marsvin till exempel.

Nu undrar nog en och annan hur jag kan få in min gula dagbok i skrivmaskinen. Det kan ni gärna undra.

17 augusti

Ettor är små kryp med benen i kors, säger Roberta. Hon har berättat massor av hemska saker om skolan. Man måste äta all mat på tjugo minuter. Man måste ha mockasiner och tala högt. Man måste snyta sig själv. Om man behöver gå på toaletten, ska man räcka upp en hand.

Går det över då? frågade jag Roberta.

Hon bara stönade. Förut bodde Roberta med sin mamma och pappa och lillebror Fridolf i ett eget stort hus på andra sidan torget. Men nu bor Roberta och hennes mamma i samma uppgång som jag. Roberta har randigt brunt hår och små gröna ögon och hon vet allt om skolan.

Stackars Mimmi, säger hon. Tänk att du ska börja i ettan. Det är otur, för du får Rakel Karlsson till fröken och hon har ingen häl. Och så är hon så sträng, att du inte får vrida huvudet så här mycket ens.

Och så vrider Roberta så lite på sitt huvud att det knappt märks.

Vad gör Rakel Karlsson om man vrider på huvudet? frågar jag.

Du skulle bara veta, säger Roberta och spärrar upp sina gröna ögon.

Men veta får jag inte.

Ibland är Roberta snäll. Idag fick jag följa med henne och hennes mamma och bada. Jag fick låna Robertas gamla badring, eftersom jag bara kan simma med en fot i botten.

18 augusti

Min mamma säger att jag ska strunta i vad Roberta säger om skolan, för i skolan är allting roligt.

Ho ho ho, skrattar min pappa då. Varför slutade du då mitt i en termin och liftade till Rom?

"I Första Klass är allting roligt", säger min mamma och blänger.

Sen satte hon sig på balkongen och badade fotbad. Jag satt bredvid och räknade bilar. Då kände vi en härlig doft av lasagne och störtade ut i köket, så bubblorna sprutade om mammas tår. För sent.

Jag trodde ni hade ätit, sa pappa.

Lasagne är hans hemliga last. Så mamma och jag gick till gatuköket och jag fick min älsklingsrätt: ostburgare med rosa räksallad.

Det får inte bli en vana, sa min mamma.

Det får inte bli en vana, sa min pappa när vi kom hem och han såg min mat.

De är mycket ängsliga att roliga saker ska bli vanor.

I skolan får du vänja dig vid vanor, säger Roberta. Lever varje dag.

Varför säger hon det, när hon vet att jag avskyr lever? Detta är mat jag tycker om: ostburgare, räksallad, bläckfisk, popcorn, musslor, lasagne, rädisor,