Olles nya cykel

By Annika Holm

Det är en stor dag i Olles liv. Han har fått en ny cykel och det spritter i honom när han går ner för trapporna till cykelkällaren. Men var är cykeln någonstans? Inte i cykelgaraget i alla fall, där kompisen Steffe hade lovat att han skulle ställa tillbaka den efter lånet. Kan den stå utanför i cykelstället? Olle känner sig nervös och vill ingenting hellre än att cykeln står där utanför porten när han slår upp dörrarna. Men nej. Ingen cykel där heller. Vad har egentligen hänt med Olles nya cykel?"Olles nya cykel" är första boken i serien om Olle och Amanda.Handlar om Olles liv innan och under tidiga tonåren.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 13, 2021
• ISBN: 9788726968156

Book preview

1.

Nu går det inte längre. Ögonen vill inte gå ihop.

Och om ögonen inte vill gå ihop, så vill dom inte. Det är inget mer med det.

Alltså är det morgon.

Olle sätter sej upp i sängen och tittar på klockan. Kvart i fem.

Olle suckar så högt att Klara borde vakna. Men det gör hon inte. Från mörkret i hörnet mittemot hörs bara pust och skorr. Olle suckar en gång till. Han hostar lite också. Men Klara säger fortfarande bara pust och skorr.

Han lägger sej ner och lyssnar på ljud. Det är inte riktigt mörkt i rummet, men så mörkt att man hör bättre än man ser.

Olle försöker räkna hur många gånger klockan säger tick mellan varje gång Klara snarkar. Det är svårt.

En lastbil kör förbi nere på gatan. Konstigt att ingen vaknar av bullret.

Nu går någon i porten. Dong – där smällde porten igen. Kvart i fem. Hur kan klockan vara så lite när man själv är så vaken? Klockan måste gå fel.

Försiktigt smyger Olle upp ur sängen, tyst tassar han ut i köket. Ingen får märka att han är vaken. Just i dag är det väldigt viktigt. Gatlyktan lyser rätt in på köksklockan. Den visar på kvart i fem. Det är alldeles klart att det är flera timmar kvar.

Om han skulle ta nåt att äta? En macka med ost, till exempel.

Inifrån mammas och pappas rum hörs ett host. En säng knarrar. Kvickt springer Olle in till sej och hoppar ner i sängen. Han drar täcket ända upp till näsan.

Men ingenting mer händer. Det är alldeles tyst igen. Det är mer än två timmar kvar tills de kommer. Han måste hitta på nåt bra sätt att somna på. För det är viktigt att han sover när de kommer. Och det är svårt att låtsas sova. För då vill man i alla fall försöka titta, och då märker de att man inte sover.

Nej, sova ska man göra, sova hårt, och inte vakna på riktigt förrän de har sjungit alldeles färdigt. Då öppnar man ögonen och då ser man att det har…

Nej, stopp! Tänk inte mer!

Förresten blir det nog inte så. Det blir alldeles säkert inte så. För det blir aldrig precis som man tänkt sej. Man önskar sej nåt jättemycket, men man får aldrig precis det man önskar sej. Olle kramar sin gula sänghund och tänker på hur det var förrförra gången, då när han fyllde sex år. Då hade han också bara önskat sej en enda sak. En enda sak.

Han ville ha likadana skriller som Mackan och Lasse och de andra killarna. Riktiga hockeyrör, svarta med en grej som gick upp där bak på hälen. Han hade visat mamma hur de såg ut. Flera gånger hade han visat henne nere i sportaffären.

Och så kom födelsedagen. Och han fick skridskor. Fast de var inte svarta och inte nya, och inte hade de nån sån där grej där bak. De var bruna och lite nötta.

– Jag köpte dom av Berglund, sa pappa. Hans barn hade växt ur dom. Dom ser nästan nya ut. Bra skinn verkar det vara, tycker jag.

– Dom är lite stora, sa mamma, du får ha ett par extrasockor i så länge. Tills du har växt i dom.

Det hade varit svårt att se glad ut då. När pappa hade gått till affären hade Olle frågat mamma:

– Varför köpte ni inga riktiga skridskor?

– Det här är väl riktiga skridskor, sa mamma. Det är bra skridskor att börja med, när man är så liten som du.

Olle hade aldrig blivit vän med sina skridskor. Han lärde sej aldrig att åka bra. Han tyckte inte att det var roligt att åka skridskor. När de andra killarna var nere på banan gick han hem. På söndagarna tog pappa med honom till sjön. Olle vinglade fram på skridskorna, trillade ofta, grät och ville gå hem. Men det ville inte pappa.

– Det är nyttigt med frisk luft. Det blir man stor och stark av. Upp med dej nu, snart lär du dej.

Och så fortsatte de, fast Olle frös, fast hans vrister värkte.

Olle fryser i sängen, när han ligger och tänker på de där söndagarna. Han drar upp täcket. Som tur var hade pappa tröttnat. Förra vintern hade de nästan inte alls varit ute och åkt.

Olle tittar allvarligt på sin sänghund.

– Det är äckligt med skridskor, fattar du det. Det är fånigt med frisk luft. Det är hemskt att frysa.

Frisk luft – det är sånt som stora säger när det är kallt ute. När det är kallt och otrevligt ute och man bara vill gå in och ha det skönt inomhus, då pratar de om frisk luft. Särskilt pappa gör det. Det är nyttigt att vara ute i friska luften. Sitt inte inne och häng, gå ut.

Och mamma håller med. Hon håller jämt med pappa. Gör som pappa säger, den meningen säger mamma minst tio gånger om dagen.