Åke går i valpskola

By Kristina Westerlund

Äntligen är det påsklov! Men man kan nästan tro att det är jullov för det snöar ju så mycket. När Åke har ledigt från sin skola måste han ändå gå till valpskolan med hundvalpen Rollo. Där får de träffa fröken, Nicke, Robin och Mackan. Och så alla Rollos syskon förstås! -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 24, 2021
• ISBN: 9788726796612

Book preview

författaren.

Nä, nu snöar det!

Hej pratapparaten! Det var länge sedan.

Jag har inte pratat in något sedan julafton, för det hinner man inte när man har valp.

När jag fick Rollo var det alltså jullov. Utan en endaste liten snöflinga. Nu är det påsklov och snöflingor stora som maskrosbollar yr omkring i luften. Det är helt förvirrat.

Inte säger snön förlåt heller, för att den kommer försent.

Det gör den inte, sa Nicke. Den kommer för tidigt. Det här är snön som skulle ha kommit till jul på det här nya året. Så nu blir det ingen snö den här julen heller.

Lätt för honom att ta. Kommer det ingen snö till Nicke så kommer Nicke till snön. På sportlovet åkte han till fjällen där det var massor med snö. De ska dit igen nu efter påsklovet, fast vi inte har lov längre då! Han får alltså vara ledig från skolan i TVÅ veckor! Det är inte rättvist.

Livet är inte rättvist, säger mamma. Lika bra du vänjer dig.

Jag tycker inte om när mamma säger så. Hon låter inte glad. Och inte ledsen heller. Hon låter ingenting. Det är nog det som är hemskt.

Men Rollo är glad! Han gillar snöflingor, även om de kommer försent.

Han springer omkring med svansen som en propeller och försöker fånga dem. Men så fort han har fått tag på en så smälter den i munnen och försvinner. Då vet han inte riktigt vem som vann, om han ska känna sig snopen eller duktig. Medan han funderar på det kommer en ny snöflinga och landar på hans nos, som en blöt puss, och då hoppar han baklänges och så börjar en ny jakt.

Jag har aldrig träffat någon som jämt är så glad som Rollo. Han tycker allt är roligt eller spännande. Eller också både roligt och spännande.

Det smittar av sig som tur är. Mamma blir också glad av honom. Särskilt nu när han äntligen har lärt sig att bara kissa ute.

Förut kissade han inomhus också, på tidningar som vi hade lagt på golvet. Sedan tog vi bort dem, en efter en. Till sist hade vi bara den vid ytterdörren kvar.

Nu har vi slutat med den också, så det ser ut som vanligt hemma hos oss.

När Rollo står vid ytterdörren och gnäller och letar efter tidningen som låg där förut, då är det bara att släppa ut honom. Smart va!

Fast snön vågade han inte kissa på först. Han letade länge innan han hittade ett ställe under en gran där det inte fanns någon snö. Det är tur att Rollo piggar upp mamma. Eftersom Rollo inte får följa med hem till pappa och Anita när jag ska vara där.

Jag menar, då vet jag att mamma klarar sig medan jag är borta. Och jag träffar ju Rollo ändå. För jag cyklar hem på lunchrasten och släpper ut honom en stund. Det gör jag varje dag, även om det är en sån vecka som jag bor hos pappa.

Det är nog därför som det inte har snöat på hela vintern. Mamma sa det en gång.

Det är nog några snälla änglar som har blåst bort alla snömoln från oss den här vintern, sa hon.

Det var väl inte snällt, sa jag. Snö som är så kul. Det var taskigt av änglarna ju.

Ja, men det är svårt att cykla i snö, sa mamma. Du hade inte hunnit hem på matrasten. Tänk vad synd det hade varit om Rollo då!

Men nu är det i alla fall påsklov och jag behöver inte skynda mig hem på någon lunchrast.

På måndag ska jag visserligen till pappa, men det gör inget. Han ska jobba som vanligt ända tills det blir skärtorsdag. Så då måste jag vara hos min dagmamma och det betyder att jag kan smita hem till Rollo så mycket jag vill. Bara jag är tillbaka hos dagmamman klockan fem, för då kommer pappa och hämtar mig.

Fast i morgon är det söndag och då ska äntligen valpskolan börja.

Vi ska turas om att vara hos varandra: Nicke, Mackan, Robin, fröken och jag. Det är fröken som är experten. Så hon får vara fröken i valpskolan också.

Först ska vi vara hos Robin, för där kan vi vara inomhus i ett ridhus. Hennes mamma har tydligen ridskola. Min mamma tyckte det var himla intressant.

Vad säger du? Varför har du inte sagt det förut?

För att jag inte visste det förstås.

Jamen ni är ju klasskamrater. Pratar ni inte med varandra?

Det händer väl, men inte om det tydligen.

Och så vidare. Nu ska hon följa med i morgon, bara för det. Det kan bli pinsamt. Hon pratar nämligen så mycket när hon är intresserad av något. Hoppas Robins morsa går i väg med henne någonstans där hon kan prata av sig, annars blir det väl ingen kurs.

Förstå lektionen

Nu var det så att Robins mamma inte var av den pratsamma sorten precis. Hon bara stod och tittade på mamma som pruttade ur sig en massa ord:

Ååååh, vilket underbart ställe. Sköter du allting själv? Så mycket jobb! Vilket ansvar! Hästar är verkligen underbara djur. Jag red själv som ung faktiskt. Man kanske ska börja igen. Finns det grupper med vuxna?

När mamma hade slutat prata, för att andas lite antagligen, sa Robins mamma:

Jag kan ju sätta upp dig på kölistan.

Och så gick hon iväg med mamma, som tur var, så att vi kunde börja med kursen.

Hästarna var tydligen lediga. Inne i ridhuset var det i alla fall tomt. Men kallt. Där var kallare än utomhus tyckte jag. Men det var inte blött på marken och det var det som var bra sa fröken.

Hundarna var himla glada över att få träffa varandra. De är ju syskon och hade inte setts sedan i julas. Inte alla fem på en gång i alla fall.

De ställde sig på bakbenen och brottades och trasslade in sig i kopplen. Släppa dem lösa fick vi inte.

Nej, nej, absolut inte! sa fröken. Nu är det jobb och allvar. Leka får de göra sedan.

Det begrep ju inte valparna och vi märkte att de hade blivit stora och starka. Det blev ganska veligt