Karolina: Men lillebror, vad gör du!

By Carina Blid

En underhållande och vardagsnära feelgood för barn, där vi får följa Karolina, fem år och hennes lillebror Anton, tre år.

Karolina känner sig stor och vill bestämma själv vilka kläder som passar, även om mamma inte blir så glad. Hon funderar på livet och allt möjligt och är inte alltid nöjd med svaren från mamma och pappa. Ibland kan Karolina tycka synd om mamma som måste vara mamma till just Anton. Lillebror Anton som kan vara jobbig och envis. Men det kan bli roligt också som när Anton skulle hjälpa pappa laga hustaket. Eller när dom var hos mormor och morfar och lekte med katten och mormor blev sur på Antons påhitt. Snart är det dags för Karolinas efterlängtade sexårskalas..

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 24, 2023
• ISBN: 9789180802932

Carina Blid

CARINA BLID bor i Göteborg. Hon skriver för både barn och vuxna och sedan år 2020 på heltid. Detta är andra barnboken om Karolina. Den första boken handlar om när Karolina är åtta år. Inspiration till barnböckerna kommer bland annat från de tre egna barnen som nu är vuxna. Sedan våren 2021 finns fem utgivna romaner för vuxna och två barnböcker. Mer om Carina Blid finns på www.carinablid.se.

Book preview

Innehållsförteckning

KAPITEL ETT

KAPITEL TVÅ

KAPITEL TRE

KAPITEL FYRA

KAPITEL FEM

KAPITEL SEX

KAPITEL SJU

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NIO

ETT

Oj, oj, oj, hur ska jag göra nu, tänkte Karolina och tittade bekymrat på pappret som låg framför henne på köksbordet. Huset skulle vara gult, precis som deras eget hus, men hur målar man vita knutar när pappret är vitt? Ja, hela huset fick bli gult utan vita knutar.

Efter att huset var klart skulle hon rita sig själv bredvid huset. Kaninöron skulle hon ha, som hon nästan alltid hade, fast egentligen hette det tofsar. Och fräknar skulle prickas dit i ansiktet, men mest kring näsan. Hade Anton varit med på teckningen hade hon fått rita hans ansikte fullt med fräknar och det hade tagit tid! Anton skulle därför inte få vara med på hennes teckning.

Mamma stod vid diskbänken och rensade krukväxter från vissna blad. Det var skönt när det bara var mamma och hon. Det blev lugnt och de kunde småprata lite om allt möjligt eller bara vara tysta och greja med något. När man är fem år, då är man stor, tänkte Karolina, och då måste man få vara ifred från små barn som Anton som bara är tre år. Anton var världens jobbigaste lillebror. Han tog Karolinas saker och ville leka med just det som hon lekte med. Men ibland var han rolig och fick Karolina att skratta. Det var när han gjorde tokiga och busiga saker.

Karolina kom att tänka på Sandras mamma!

Mamma, varför är du aldrig med mig på förskolan nån gång? sa Karolina stillsamt och ritade en grön buske en bit från det gula huset.

Jag jobbar ju hela dagarna, sa mamma och knipsade bort en gren. Vissnade bruna blad ramlade ner i diskhon med ett eller annat grönt blad.

Sandras mamma jobbar också, men hon var ändå med en hel dag på förskolan, sa Karolina harmset och ritade till ett äppleträd.

Det är inte så lätt. Vi vill spara våra semesterdagar till sommaren och kring jul.

Karolina brydde sig inte om att fråga mera, men det var allt lite konstigt. Hon var ganska säker på att Sandra hade semester med sin familj som alla andra. Det måste hon fråga Sandra om nästa dag.

Hur var det på utflykten som ni gjorde på förskolan igår? undrade mamma.

Då log Karolina med hela ansiktet på det speciella sättet som fick mamma att förstå att något hade hänt och något, det var oftast Anton.

Dagen innan hade de tre avdelningarna på förskolan gjort en vårutflykt till Björkö, en ö utanför Göteborg. På ett ställe där växte fullt av vackra små blåsippor. Eftersom blåsipporna växte i en backe kallade barnen platsen för Blåsippebacken.

När vi kom fram till Blåsippebacken, sa Karolina glatt, då kryllade det på marken av jättestora myror. Fröken sa att blåsippor gillar myror och växer gärna där myrorna finns. Egentligen var det rätt tråkigt eftersom vi inte fick plocka några blommor.

Hur gick det för Anton då? frågade mamma. Nu lade hon av att plocka med bladen på krukväxterna och tittade spänt på Karolina.

Karolina började skratta och fick först inte fram ett ljud.

Anton hade jätteroligt, sa Karolina. Han sprang runt som en vilde och försökte trampa ihjäl alla jättemyrorna. Sedan hoppade han på blåsipporna. Vi barn skrattade, han såg för rolig ut, som om han var tokig, men då fick en av fröknarna syn på vad han gjorde och satte honom i sulkyn.

Då blev det bra för blåsippor och myror, sa mamma, men inte för Anton, förstås.

Han sköt fram underläppen, sa Karolina och stirrade argt på fröken, men han sa inget. Han visste att han inte fick trampa sönder dom. Fröknarna hade sagt till oss innan att vi inte fick plocka blåsippor. Jag tröstade honom och sa att hemma får han trampa på blommor.

Oj då, sa mamma, "det där lät inte alls bra. Jag ska säga till Anton att han inte får trampa ner blommorna i våra rabatter och inga andra blommor heller. Maskrosor går bra förresten, de är ogräs. Sedan tillade mamma dystert och lite mer för sig själv om han nu kan hålla sig till bara maskrosor."

Han hittar på mer än dom andra treåringarna, sa Karolina och log stort. Ibland blir det väldigt roligt.

Mamma skrattade till och sa:

Det händer mycket när Anton är i närheten. Jag förstår inte var hans energi har kommit ifrån. Jag var lugn som barn. Måste vara från pappa.

Ytterdörren öppnades och från hallen hördes pappas och Antons röster. Anton kom inrusande till köket med det korta ljusa håret rakt upp. Han tvärstannade framför köksbordet och tittade på Karolinas teckning.

Varför får inte jag måla? sa Anton upprört.

Men snälla lilla gubben, sa mamma, du kom ju in precis. Det är klart att du också får måla.

Mamma säger att Anton har fått din energi, sa Karolina och tittade på pappa.

Jaså, det säger mamma, sa pappa och skrattade. Han tittade illmarigt på mamma. Vad jag vet så brukar mormor alltid säga att din mamma var ett väldigt livligt barn och med alltför mycket fantasi.

Han kanske har fått från oss båda då, ett plus ett har blivit mer än två, sa mamma och skrattade.

Pappa och Anton hade varit i väg till byggaffären och handlat eftersom pappa hade tänkt laga taket.

"Bra,