Muntergök

By Elsa Beskow

En sagosamling av Elsa Beskow! Två skoltrötta bröder får inte åka hem över påsklovet – de måste stanna hos sin lärare för att läsa läxor. Men när påskfirandet uteblir och allt känns dystert dyker storken upp med ett guldägg i gåva. Ur ägget kläcks ingen fågel men en figur med håret på ända. Han kallar sig för Muntergök och hjälper gärna pojkarna så att läxorna känns lätta och roliga, så länge de lovar att hålla honom undangömd. Berättelsen om Muntergök har fått ge namn till Elsa Beskows andra sagosamling som också innehåller berättelserna Den osynliga trädgården, Doktor Klokamundus uppfinning, Lilla moster Lappabyx, Anna-Stina och Ljugar-Pelle och När stora blåbärsberget kom till stan.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 30, 2023
• ISBN: 9788727031736

Book preview

Elsa Beskow

Muntergök

SAGA Kids

Muntergök

Copyright © 2023 SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727031736

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

MUNTERGÖK

D et var en gång två bröder, som gick i skola i Lund. Deras far var bonde och ägde en stor vacker gård några mil därifrån, och som de här pojkarna aldrig bott i stad förr, kan man tänka sig, hur de skulle längta hem. Inte hade de mycket trevligt heller, där de bodde hos sin gamle farbror, för han var ungkarl och intresserade sig bara för sina affärer, och hans hushållerska var av den sorten, som alltid tycker, att pojkar är till besvär, hur de än vänder sig.

Därför satt de mest för sig själva på sitt vindsrum och pluggade läxor och längtade hem. Värst var det, att läxorna alls inte ville fastna i huvudet på dem, kanske var det för att hela deras håg var på annat håll. För medan de satt där mitt emot varandra vid bordet med händerna för öronen och rabblade på den latinska grammatikan, så vandrade deras tankar omkring på den stora inbyggda gården därhemma med de vitrappade halmtäckta huslängorna.

De tittade in ett tag till hästar och kor eller till mor i mjölkkammarn eller till gässen för att se, hur stora ungarna blivit, och så tog de sig en tur bortåt fälten. Men där mötte de vanligen far, och då fick tankarna brått att flyga tillbaka igen till läxorna. Ty far hade varit missnöjd med pojkarna i julas, för att de inte skött sig bättre i skolan, och han hade sagt, att de inte skulle få komma hem till påsklovet, därför att de varit lata, och blev det så att de inte fick fulla betyg i vår, så skulle de stanna kvar och läsa i stan hela sommaren. Så fort gossarna påminde sig denna fasansfulla möjlighet, började de läsa igen för brinnande livet, tills tankarna helt oförmärkt gled in på de gamla vägarna.

Se, far ville ju, att de skulle bli lärda män båda två, doktor den ene och präst den andre, för deras äldste bror skulle ha gården. Men far visste nog inte, hur det kändes med en sådan gnagande hemlängtan, som aldrig släppte. Det var inte lätt då att samla tankarna på läxor. Särskilt fram på våren blev det rent omöjligt, för då visste de ju, att plöjningsarbetet och så mycket annat började där hemma, sånt som de alltid varit med om förr.

Påsklovet kom, och gossarna kände sig som vingklippta flyttfåglar, där de gick och drev på vägarna utanför stan. Där hemma var det helgdagsafton nu, men här var det grå vardag. Inte så mycket som ett par ägg brydde sig Malena om att koka åt dem på påskafton, och farbror tänkte ju aldrig på sånt. Tänk bara på alla de härliga äggen där hemma. Sådana höns och sådana ägg fanns visst inte någon annan stans. Förra påsken hade Hans ätit sju och Lars åtta, men så var de också stoppmätta.

För resten var det visst brukligt i stan, att barn fick målade ägg med sockerpullor och andra goda saker i, men inte hade Hans och Lars fått sådana, tror någon det!

Som de gick där och pratade, kom en stork flygande över deras huvuden.

Lars satte händerna som en lur för munnen och skrek:

"Storkefar, storkefar,

ge oss ett ägg, så är du rar!"

Storken flög majestätiskt vidare, men efter en stund kom den tillbaka och flög nu betydligt lägre.

Ser du, han har något i näbben! skrek Lars, och så rusade han fram och lyfte upp sin mössa. Och kan man tänka sig! I Lars’ mössa föll ett stort glänsande ägg.

Pojkarna stod häpna och stirrade på varandra och ägget. Det lät som om det vore något inuti. Tänk om det var en levande fågelunge!

Försiktigt bar de hem ägget, och när de kom upp på sin kammare, lade de mössan med ägget i fönsternischen och packade omkring med litet bomull.

De hade svårt att somna den kvällen, för de låg så länge och pratade om ägget och undrade, vad det kunde vara i det, men till slut tog sömnen dem och förde dem till drömmarnas land.

Tidigt följande morgon vaknade de på en gång av en knall från kakelugnsnischen. Yrvakna störtade de upp och gnuggade sömnen ur ögonen. Och se, ägget hade spruckit, och mitt bland skalen stod en liten lustig figur och sträckte på sig, inte en fågelunge, nej, visst inte, utan en liten människa, grönklädd och med rödbrunt hår, som stod upp i en topp mitt på huvudet. Pigg och munter såg han ut och alls inte blyg. Han gjorde en sirlig bock för gossarna, sedan tog han ett skutt till byrån, där han gjorde den ena kullerbyttan efter den andra, och så ställde han sig framför dem med händerna i sidorna.

Hej på er! sa han.

Gossarna var så häpna, att de knappt kom sig för med att skratta.

Vad är du för en gök? frågade Lars.

Muntergök heter jag, svarade pysslingen.

Var kommer du ifrån då? sa Lars.

Från landet öster om sol och väster om måne, norr om Lappland och söder om Skåne, sa Muntergök. Vill du veta mer, så får du fråga storkefar. Men till den här stan har jag kommit för att studera, och jag undrar, om jag kan få inkvartering hos er.

Visst ska du stanna hos oss, ropade gossarna, och i våra böcker kan du få studera hur mycket du vill.

Topp! sa Muntergök, men ett villkor är det – ingen får veta, att jag är här."

Då måste vi genast hitta på ett bra gömställe åt dig, sa Lars, för annars snokar nog Malena rätt på dig, när hon går och städar.

Du kan göra dig stel och låtsas vara docka, när Malena är här inne, sa Hans, men det är ju sant, det går ju inte, för pojkar leker inte med dockor.

Men penntorkargubbe kan du vara, ropade Lars, vi tar undan porslinshunden, och så sätter du dig där på klädeslapparna.

Det var Muntergök genast med om, och han satt där så styv och stel och lik en penntorkargubbe, som man kunde önska.

Sen började han med stort intresse vandra omkring på skrivbordet och undersöka sakerna där, medan pojkarna klädde sig. Gång på gång satte de på sig kläderna bakfram, för att de inte kunde släppa Muntergök med ögonen, och för var gång blev det ett sådant skratt, att Malena brummade för sig själv i köket:

Vad i all världen tar det åt trögmånsarna där uppe?

Medan gossarna var nere för att äta, gick Malena upp för att städa deras rum. Muntergök, som fortfarande spatserade omkring på skrivbordet, satte sig hastigt ned på penntorkaren, styv som en docka.

"Jag tror de