Hotell Granen

By Annika Holm

Den nioåriga Gustav och hans familj är uppe i fjällen en härlig sommardag och njuter av naturen. Det är uppfriskande och härligt, till dess att Gustavs pappa klantar till det. Han klantar till det så mycket att familjen behöver övernatta i fjällets skogsbryn. Det ställer utmaningar för familjen och Gustav får se nya sidor som han inte sett i sina föräldrar tidigare."Hotell Granen" är en barnbok som handlar om relationen mellan barn och förälder.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 30, 2021
• ISBN: 9788726968224

Book preview

Första kapitlet

i vilket pappa sjunger den vanliga visan men kör en ovanlig väg.

– H ar ni hört den förskräckliga händelsen? sjunger pappa men väntar inte på svar. Han växlar ner till tvåan i en brant uppförsbacke och fortsätter:

– Den är sann och den hände just nu:

Kungen av Norra Amerika

är skjuten helt mittitu.

Gustav har hört den förskräckliga händelsen.

Flera gånger och på samma ställe varje gång.

När pappa ser snödrivan på Storfjällets sluttning börjar han sjunga. Gustav kan hela den långa visan om kungen som blev mördad på operan. Men han sjunger inte med. Det är pappas visa. Bara pappas. När han börjar sjunga den har han slutat tänka på arbete och pengar och andra problem. Han har semester, han är på väg till stugan i fjällen, till en helt ledig vecka.

Det är inte bara pappa som tycker att det är årets härligaste vecka.

Men måste han sjunga så högt? Gustav ser ut genom rutan. Mest bara granar på båda sidor om den smala grusvägen. Grå hus och lador med långa mellanrum. Inte en människa nånstans. Men ändå! Det kan komma nån på vägen. Man kan aldrig vara säker.

– Veva upp rutan, viskar Gustav till mammas rygg. Men han får bara ett skratt till svar och nu är pappa redan inne på sista versen:

Ajöss, mina vänner, sa konungen

till himmelens glädje jag far.

De små änglarna vinka med handen

så rysligt roligt de har.

– En förskräcklig visa, fnissar mamma. Inte alls lämplig för barn.

– Kanske inte, medger pappa och gör en häftig knyck med ratten för att undvika en grop i vägen.

– Att de aldrig gör något åt tjälskotten! muttrar han och nu är det Gustav som fnissar, men tyst så att det inte hörs där framme. För det är komiskt när vuxna säger samma sak varje år, i samma ton, på samma ställe. Men det är onödigt att reta upp dem genom att påpeka det.

Bakom nästa krök smalnar vägen och Gustav vet precis vad pappa kommer att säga.

– Tur att vi slipper hamna där, kommer han att säga och mamma kommer att säga: Skräm inte upp Gustav och Gustav själv kommer att säga att han väldigt gärna vill åka just dit.

För bakom nästa krök finns en blå vägskylt:

KUSBÖLEHELVETET 2,o

Det var det första ord Gustav kunde läsa, och det kunde han redan för fem år sedan, när han var fyra år. Men de har aldrig svängt in på den vägen fast Gustav bett och tjatat varje sommar.

– Vi har inte tid, brukar pappa säga, vi har en lång vandring framför oss.

Och det har han visserligen rätt i. En bit bortom KUSBÖLEHELVETET ska de svänga till vänster och parkera bilen på en gårdsplan. Resten av vägen ska de gå till fots. Det är uppför nästan hela vägen i en och en halv mil innan de kommer till stugan på fäbodvallen. Det tar många timmar att gå så långt med packning på ryggen.

Men det kan finnas både troll och onda andar och andra farligheter i KUSBÖLEHELVETET. Det skulle vara intressant att se dem.

Ja ja, Gustav vet att såna väsen inte finns. Ändå tänker han att de kan finnas. Just på en sån plats.

– Flata stenar och branta fall är det enda som finns att se i Kusbölehelvetet, har pappa berättat. Han har också berättat om det kusliga namnet. Kor som betade i skogen kunde halka på stenarna och störta ner i djupet. Det hände inte så sällan att man hittade döda kor där nere. Men nu finns det staket runt fallen.

Tänk om korna spökar där! Snälla, kan vi inte…

Nej, inte heller i år saktar pappa ner vid den spännande skylten. Han säger bara det han brukar säga och mamma säger sitt och Gustav sitt.