Stoppa pressarna

By Viveca Lärn

Mia har bestämt sig. När hon blir stor ska hon jobba som journalist och ingenting får ställa sig ivägen mellan henne och framtida karriären. En vårdag ser hennes dröm ut att bli verklighet, då hon får veta att hon ska få göra praktik på tidningen Draken. Redan från första dagen på tidningsredaktionen kommer hon visa sin beslutsamhet och samarbetsvilja, eftersom hon kommer hjälpa hennes vägledare Jim med att utföra en reportage om en kattpensionat. Under en hel vecka får vi följa Mias praktik på Draken. Kommer denna upplevelse få Mia att ändra syn på journalistiken?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 26, 2021
• ISBN: 9788711800300

Book preview

1

Och dej slipper jag se en hel vecka, tänkte Mia och tittade på Kulan som satt i katedern och mumlade om ett gammalt krig.

Kulan var inte lustig. Han såg ut som ett katrinplommon. Han var historielärare, därför att hans far varit det. Han var dessutom ungkarl. Varje lördag drack han två groggar på kvarterskrogen Roy. Efter det vinglade han hem. Somliga tyckte att han tålde lite. Andra visste att det berodde på att han åt så lite och trivdes så dåligt med livet. Men de som verkligen visste hur det kan vara ställt efter två groggar gav det riktiga beskedet. Kulan tålde bara två, därför att han drack en innan han gick till skolan och ibland en vinare under dagens lopp i teckningslärarnas skrubb och så ett par järn till middagen. Så de båda groggarna på Roy var bara pricken över i eller det som störtade alltihop.

– Bli aldrig lärare, sa han till eleverna när han var på medelsamt humör. Och om ni ändå blir lärare så bli det inte på en sån här skola där det bara finns slashasar. Om genomsnittshjärnan på en elev i den här skolan vore av tyg skulle den näppeligen räcka till ett par korta kalsonger till en kanariefågel. För att travestera Woodhouse.

Mia tänkte åtminstone inte bli lärare. Hon tänkte bli journalist. Snabbt skulle hon ta sig genom gymnasiet efter nian. Snabbt skulle hon gå genom Journalisthögskolan. Snabbt skulle hon få ett jobb på en stor och inflytelserik tidning. Och då skulle hon skriva stora skandalartiklar om den här skolan. Det var åtminstone så hon hade tänkt det.

På Kulans lektioner svarade Mia sällan rätt. Så sällan att han brukade ta sig ur katedern och ner till hennes bänk och ta henne i hand när det hände.

En del av de andra lärarna var bra. En del av klasskamraterna också. Att inte tala om somliga av de äldre i skolan. Som Johan. För ett år sen var hans och hennes klass och några klasser till på skolresa till Borås.

På vägen gjorde de studiebesök på en fabrik där man konserverade gröna ärtor.

Nästa morgon sa Johan:

– I natt drömde jag om alla ärtorna på konservfabriken. Och alla hade ditt ansikte.

Mia tänkte på det när hon gick hem från skolan, hem för sista gången den veckan.

Och eftersom allting kändes speciellt viktigt den här dagen och hon t.o.m. skulle slippa se Kulan på en vecka, tog hon fram en betydelsefull bok som stod bakom Fältskärns berättelser och Fiskar i färg i hennes bokhylla.

Det var en sån där blank rosa bok som egentligen är rätt löjlig. Mina vänner stod det utanpå i blått.

Mia brukade titta i den ibland ändå. På sidan sju stod Johan Månsson.

Namn: Johan Månsson

Född: 19 oktober 1957

I: Göteborg

Längd: 190 centimeter

Vikt: 72 kilo

Favoritförfattare: Ernest Hemingway och Vilhelm Moberg

Älsklingsmusik: Björn Skifs & Blåblus

Älsklingsfärg: Blåvitt (som i Säckens BK)

Tycker bäst om: Mia (när hon inte bråkar). Blodiga biffar. Spela basket.

Johan hade skrivit i boken för ett år sen. Då hade Mia skrivit en egen sida också. Sidan åtta.

Namn: Mia Sand

Född: 19 juni 1960

I: Kalmar

Längd: 158 centimeter

Vikt: 43 kilo (på morgnarna)

Favoritförfattare: Tolstoj (för Krig och Fred)

Älsklingsmusik: Björn Skifs

Älsklingsfärg: Turkos

Tycker bäst om: Att skriva. Fotboll. Hallonbåtar.

Johan Månsson.

Efter Johan hade ingen fått skriva i boken.

Och av alla saker Mia hade i sitt rum tillhörde den nu De Fem Viktiga Sakerna. Dem hon ville rädda om huset brann. De andra fyra var: Ett diplom hon fått för att hon vunnit andra pris i en uppsatstävling. Ett signerat fotografi av Ralf Edström. En liten väderkvarn stor som en tändsticksask som hon fått en sommar på Öland när hon var riktigt liten. Och en suddig bild på alla som varit med på skolresan till Borås. Man såg ett öra på Johan bakom en massa andra och så Mias arm inte långt ifrån.

Den kvällen strax före sju berättade Mia för Johan att hon skulle prya på Draken, för hon tänkte bli reporter som vuxen.

– Prya på tidning? sa Johan. Akta dej Mia, det gjorde min kusin.

– Vadå, frågade Mia. Lärde han sig inget?

– Ja, jag ska säga precis som det var, svarade Johan och satte ner sin väska på trottoaren igen. Min kusin, Sigurd – han pryade på en stor tidning i Norrland. Och där hade nån chef skickat ut en massa utfrågningspapper till 300 av tidningens läsare.

Alla fick fylla i vad de tyckte om varje sak i tidningen. De fick stryka under. Så här var frågorna:

Läser du Kalle Anka? Så fick de fylla i: Alltid! Eller: Ibland! Eller Aldrig!

Läser du ledarna? Alltid! Ibland! Aldrig! Allting i hela tidningen!

Gissa vem som fick sitta och räkna ihop alla "alltid" och alla ibland och alla aldrig? Jo, det fick Sigurd – hela pryoveckan. Jättefestligt. Vet du vad han lärde sig? Jo, att 148 läsare läste Knallhatten ibland och att 299 läste ledaren alltid. Toppen.

– Vad skulle de ha allt det där till på tidningen? frågade Mia.

– Jo, efter det, sa Sigurd, kom de fram till att bara 23 läste Frimärksrutan alltid, så den lade de ner. Och 240 påstod att de läste kultursidan alltid, så den ökade de ut med en sida till i tidningen …

– Det är inte säkert att jag får göra sånt, sa Mia.

Hon ledde sin cykel och Johan gick bredvid.

Han skulle iväg och spela basketboll. Johan var klasskamrat till Mias storebror Fredrik. Fredrik var också med i basketlaget. Han var inte särskilt lång men energisk.

När Mia kom hem satt hennes mamma och såg en gammal TV-repris om en engelsk sjökapten. Hon badade fotbad och vickade på tårna. Samtidigt lagade hon ärmen på Fredriks träningsoverall.

– Det är klart nu, mamma, sa Mia. Jag ska prya på Draken. Jag har ett papper med till dig.

På papperet läste Mias mamma att Mia skulle ha praktisk yrkesorientering på tidningen Draken i en vecka.

Egentligen skulle hon haft två veckor på hösten, men hon hade fått en på våren istället, för hon hade varit sjuk på hösten. Det stod också att Mia inte skulle ha skoltider, utan följa arbetsplatsens tider.

– Det blir svårt det, sa Mias mamma. Hon visste, för hon jobbade också på tidning. Hon var växeltelefonist på Humlan och Draken. Humlan är en morgontidning och Draken en kvällstidning. De ligger i samma hus och har samma telefonväxel.

Mellan klockan 8 och 12 varje dag, svarade Mias mamma i telefon:

– Humlan o Draken, godmorgon.

Varannan vecka jobbade hon eftermiddagsskift mellan 12 och 16. Då svarade hon:

– Humlan och Draken, godmiddag.

– Bara du inte väljer ett typiskt kvinnligt yrke, som jag, brukade hon säga till Mia. Du ska inte ha ett jobb där folk säger Fröken lilla till dig jämt.

– Ja, ja, sa Mia, läs mer vad det står.

– Det står att du inte får vara med i farliga arbeten. Det räcker inte försäkringen till. Akta dig då för att följa med fotograf Jonsson på Draken. Honom skickar de visst jämt på eldsvådor. Och så står det här att skolan vill att du ska vara lämpligt klädd på arbetsplatsen.

– Lämpligt klädd? sa Mia. Jag har fem par jeans och en klänning. De vill väl inte man ska komma i klänning? Möter jag Johan skrattar han ihjäl sig.

– Det är många av de vuxna på redaktionen som har jeans, sa Mias mamma, så det är nog ok. Men grönt nagellack ska du inte ha, tycker jag. Fastän du går i nian.

Mia gick in i badrummet och såg sig i spegeln. Hon hade rakt alldeles vanligt brunt hår och ett ansikte runt som en fotboll (brukade Fredrik säga). Ögonen var bruna som nötter och stora som tefat (brukade Johan säga när han var på gott humör). Näsan var liten och munnen stor.

– Goddag, sa Mia till