Miljonären Mårtensson

By Viveca Lärn

Mimmi och Anders bestämmer sig för att bli miljonärer. Mimmi går och tänker på att hon kan tappa en tia ur sin ryggsäck utan att behöva vara nervös för det! Hon tänker också på popcornmaskin och en självlysande overall. De bestämmer sig för att de måste hitta en miljonär och fråga hur man gör. Men hur ser de ut? "Man börjar med två tomma händer – och snart äger man halva Alingsås!" säger en gubbe de stöter på. Plötsligt är det påsk och Mimmis familj åker på semester till Danmark. Där är det fritt och lätt att leva, säger Mimmis pappa.Nu går Mimmi i tvåan och hennes äldre kompis Roberta har skaffat sig en kille. Så himla tråkigt! Böckerna om Mimmi handlar om en flicka som börjar skolan och hennes familj och vänner.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 4, 2020
• ISBN: 9788711529669

Book preview

igen

1

Där är min man, sa Eddies dagmamma och satte ner en brun bärkasse på golvet i hallen.

Vi stirrade stumt på kassen allihop. Den var av miljövänligt papper från Domus och lite skrynklig.

Vi som stirrade var: Anders, Maria Magnusson och jag. Eddie stirrade däremot inte, eftersom han försökte klättra upp på hatthyllan. Det var tyst ganska länge.

Vad liten han är, sa Maria Magnusson till slut.

Va, sa dagmamman.

Ja, din man, sa Anders och pekade på kassen på golvet.

Men då slog dagmamman händerna för ansiktet och började gapskratta.

Vi andra skrattade inte utan bara tittade på Eddies dagmamma som hade så roligt att hon höll på att ramla in i elementet, så vantar och sockar bara rök i luften.

Till slut kom hon med en frustande förklaring:

Du sa ju så här Anders: Min pappa har åkt till Stockholm!

Ja? sa Anders oförstående.

Och då svarade jag, skrattade dagmamman: Där är min man — i Stockholm alltså.

Fast vi trodde att han var i kassen, sa jag.

Så det kan bli, stönade dagmamman som nu var knallröd i ansiktet.

Kan vi inte gå nån gång, gnällde Eddie som fått på sig både jacka och mössa och stod och hängde mot dörren.

Inte mig emot, sa dagmamman och samlade ihop sig. Egentligen skulle ni hämtat Eddie för en halvtimma sen.

När vi kom ut på gatan var hela luften full av april, och det är en härlig känsla.

Två killar i fyran åkte skateboard över en hård och smutsig snövall på vändplatsen och hela trottoaren var full av grus. Det var alldeles ljust ute fast klockan var fem och jag tyckte det doftade vår.

Det luktar lövbiff, sa Maria Magnusson. Det är det bästa jag vet.

Vi tittade in i vartenda köksfönster i alla radhus längs gatan och vi såg flera stycken som lagade mat.

Maria Magnusson sniffade sakkunnigt i ventilerna som sitter intill köksfönstren, men hon kände aldrig lövbiff.

Fiskpinnar, sa hon, och i förra ventilen är jag säker på att det var blodpudding ... Vänta, här börjar det likna nåt, nej det var bara hamburgare. Malet kött.

Ska du alltid komma med och hämta mig? frågade Eddie och vände upp sitt lilla tunna ansikte mot mig.

Jag kände mig alldeles varm inuti, för är det nåt jag är svag för så är det Anders lillebror Eddie.

Det är klart, sa jag till Eddie. Om du vill.

Men det vill jag inte, sa Eddie. Du har så dum näsa.

Jag suckade lite, fast inte så djupt. Många killar är såna.

Jag vet, sa Maria Magnusson. Vi sticker hem till Mimmi och äter restaurangkäk.

Ibland tar min mamma hem mat från Gyllene Svanen där hon jobbar. En gång när hon tagit hem kinesisk pyttipanna kom Maria Magnusson just och ringde på, för hon trodde att jag knyckt hennes linjal i skolan.

Då fick hon pyttipanna i stället och sen sa hon att det inte gjorde något med linjalen.

Det var fräckt sagt, för det var inte jag som tagit den.

Vi har inte alltid restaurangmat hemma hos mig, sa jag. Ibland har vi hemmalagat.

Jaså, som vad då? frågade Maria Magnusson intresserat. Slottsstek med gurka?

Det vet jag inte vad det är, sa jag. Jag menar fiskpinnar och pyttipanna.

Vi sticker ner till ån i stället, ropade Anders plötsligt. Det är mycket grymmare.

Anders är inte precis den som står och väntar på vad alla tycker. Han bara stack iväg och vi efter.

Handers, Handers, vänta! ropade Eddie.

Anders tvärstannade och vände sig ilsket om.

Du får inte vara med om du inte kan tala rent, korkskalle, röt han åt Eddie. Du får inte börja skolan till hösten om du säger Handers i stället för Anders och häckligt i stället för äckligt.

Eddie började gråta och satte sig med en duns på trottoaren i sina trasiga grå manchesterbyxor.

Jag har inte alls sagt häckligt, snyftade han.

Kom, Eddie, sa jag och drog upp honom. Vi ser om det är några indianer nere vid ån.

Hindianer? sa Eddie och lyste upp.

Hindianer nere vid hån, muttrade Anders. Här finns det hingen som är klok.

2

Ån som rinner genom vår stad är spännande året runt och farligast på våren. Därför börjar alla mammor skrika om man ska sticka ner till ån en sväng. Även om man har flytväst och det har man ju inte på våren.

Och papporna skriker ännu värre, särskilt sådana som själva lekt vid åar när de var små.

Min pappa har ett väldigt bra minne när det gäller sådana saker. Men var han lagt sitt snus — det kommer han inte ihåg efter bara en minut.

Så vi gjorde det allra enklaste, Anders, Eddie, Maria Magnusson och jag. Vi stack ner till ån utan att fråga.

Jag vill då inte oroa min mamma i alla fall, sa Maria Magnusson.

Samma här, sa jag.

Anders himlade sig. Han har aldrig någon att fråga. Han är nästan mamma själv.

Det var kallare nere vid stranden och det kändes att det snart skulle bli kväll och mörkt. Stora kantiga isflak flöt stilla nerför älven. Det var knappt något vatten emellan dem och ibland klirrade det när de stötte emot varann.

Skål, sa Eddie. Skål, skål!

Han är tyvärr inte klok, sa Anders.

Skål, skål, skål alla gamla fyllbultar! skrek Eddie varje gång isflaken klirrade mot varann.

Vi andra kastade macka. De är något jag är proffsig på, fastän jag nästan aldrig tränar. Jag bara sträcker ut armen lite fräckt och då studsar stenen jag kastat flera mil på vattnet. Fast på is gick det inte så bra.

Tänk om man hade en kexfabrik, sa Maria Magnusson längtansfullt och andades in den söta doften från Henrys Kex och Bröd, som ligger strax ovanför vårt ställe vid älvstranden.

Då skulle jag äta en biljon Baddare om dan, sa Eddie.

Det finns inget som heter en biljon, träskalle, fräste Anders. Det är bara i Kalle Anka.

Hallt jag säger är fel, sa Eddie och började gråta igen.

Äh, sa Anders, varför håller du inte käft då, i stället för att chansa hela tiden.

Titta, skrek Maria Magnusson och pekade.

Kvällssolen glittrade inte bara i fönsterväggen på kexfabriken utan också på en stor glänsande Rolls Royce som kört fram till huvudingången.

Nu ska Henry ut och åka, sa Anders. Vad grymt det skulle vara att hänga med en sväng till Malmö eller så.

Till Malmö, sa Eddie och slutade gråta. Vad ska vi göra där?

Glöm att du ska med, sa Anders.

Eddie hoppade på honom och började sparka och slåss med knytnävarna.

Nehej, sa Maria Magnusson, nu orkar inte jag med fler slagsmål. Nu går jag hem och äter

Bråket kom alldeles av sig och vi bara stod och stirrade på Rolls Roycen. Det finns ett högt och tråkigt staket mellan fabriken och älven så vi kunde inte gå fram och titta ordentligt på bilen. Vi klättrade upp en bit på staketet och stod där och hängde när direktör Henry äntligen kom. Hans tjocka röda kinder glänste så fint och han hade dyra vita handskar och lång rock.

Titta vad tjock han är, sa jag. Det är hans plånböcker som är så feta.

Sällan hostar hackspetten, sa Anders. Det är bara plastkort.

Jag tittade på Anders. Han ser så intelligent ut. Det tycker jag är snyggt.

Nu vill jag åka hem, sa Eddie.

Vad dum du är, sa Anders. Vi måste vara kvar inne i stan tills sju när pappa kommer från Stockholm. Vi ska ju träffa honom på fiket.

Så sorgligt det lät. Tänk att inte ha nånstans att gå.

Har ni ingenstans att ta vägen? suckade jag.

Lägg ägg, sa Anders och kastade en sten genom Henrys staket. Vi har hela jordklotet att röra oss på, om du inte visste det. Där jag står — där är mitt område. Jag har mina rötter, där jag har mina fötter.

Har du rötter? frågade Eddie förskräckt och stirrade på Anders gummistövlar.

Nu körde Henry sakta iväg från fabriksporten och vi hörde hur gruset knastrade om hans dyra däck.

När jag får en miljon ska jag köpa en husbil med tusen hästars motor som jag ska bo i, sa Anders.

Om jag får en miljon ska det i alla fall vara en vattenmiljon, sa Eddie.

Frågan för dagen är bara hur vi ska bli miljonärer, utropade jag muntert.

Anders stönade. Frågan för dagen är det värsta ämnet som finns i skolan. Man måste hitta på frågor när man läst trista artiklar i dagstidningar och sen ska andra svara. Vad heter presidenten? och sånt dumt. Janna säger att fröken hittar på elaka saker som Frågan för dagen, för att hon är gravid. Det är mycket enklare med gravida som äter murbruk, säger Janna. Det är ganska vanligt bland gravida. Janna är expert på sådana saker för hon har nitton syskon och en undulat.

3

Innan jag skulle gå in genom vår port kastade jag en liten blick i gottaffärens skyltfönster. Man vill ju alltid veta om det kommit några nya tuggummibilder. Eddie tittade också intresserat, men Anders bara sparkade