Huset med den blå vulkanen

By Monica Zak

När Boris var liten så var han aldrig rädd. Då bodde familjen i det lilla huset med hängmattan och utsikten över den blå vulkanen. De odlade majs och hade tre apelsinträd och ett mangoträd. Men sen blev farfar lurad och plötsligt blev de tvungna att flytta. Och då började Boris bli rädd.I El Salvador är det de rika som bestämmer. De fattiga får inte säga emot för då hamnar de i fängelse. Dessutom finns det dödsskvadroner. Om de lämnar ett märke på ditt hus måste du ge dig av - annars är ditt liv i fara. Och en dag när Boris kommer hem, så ser han ett märke... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 9, 2020
• ISBN: 9788726627718

Book preview

författaren.

Kapitel 1.

Huset med den blå vulkanen

Jag är inte så duktig på att skriva och stava, men jag ska försöka ändå. Jag tänker berätta om mina fem hus. Oj, jag glömde visst berätta vem det är som skriver, det är jag, Boris, som skriver.

När jag var liten bodde jag i ett hus på landet i El Salvador. Det var farfars hus. Det hade tak med tegelpannor och taket stack ut på ena sidan så det blev en stor, sval veranda under. Huset var byggt av lera och inuti var det jordgolv. Det var ett stort och fint hus. Det hade två rum. I det ena rummet sov jag och tre av syskonen. I det andra sov mamma, pappa, bebisen och farfar.

Vi hade två hundar, tre katter, en gris, några hönor och en papegoja som hette Freddy. Freddy kunde skratta som en människa.

Farfar ägde jorden runt huset. Där odlade vi majs och bönor. Vi odlade precis all majs och alla bönor som vi behövde till mat under ett helt år. Det fanns fruktträd också runt huset. Det fanns ett stort mangoträd, tre apelsinträd och ett avacadoträd. När mangofrukterna var mogna brukade jag klättra upp i trädet och sitta där och äta och äta tills jag fick ont i magen.

Allting var mycket vackert där i mitt första hus. Träden var vackra och blommorna och fåglarna var vackra. Och man kunde sitta i hängmattan på verandan och se San Vicentevulkanen. Vulkanen var nästan alltid blå. Jag tror att det allra första jag minns är att jag ligger i en hängmatta som är gjord av en gammal säck och tittar på den blå vulkanen.

Från huset hörde man alltid bäcken. Bäcken fanns precis bakom huset. I bäcken hämtade vi dricksvatten och där tvättade mamma och systrarna våra kläder. Och där tvättade vi oss varje morgon. Och där badade jag och mina syskon.

Allting var så fint och lugnt när jag var liten.

Jag var aldrig rädd när jag var liten.

Jag var äldst av mina syskon. Därför var det mitt ansvar att samla pinnar. Pinnarna skulle mamma ha till elden som hon lagade mat över. Hon lagade alltid mat över öppen eld ute på verandan. Jag måste gå i flera timmar varje dag för att få ihop ett ordentligt knippe med pinnar. Men jag tyckte aldrig det var tråkigt att leta pinnar. Jag hade alltid