Den sjungande dödskallen och andra spökhistorier: -

By Monica Zak

Tycker du om spökhistorier? Då är du inte ensam! I den här boken finns nämligen historier som har berättats av barn från flera olika delar av världen. De kommer från Sverige, Guatemala och från självaste Saharaöknen. I Sahara handlar många historier om den fruktade djinnen - ett ökenspöke som vill alla människor illa. Och för att bli av med en djinn måste du komma ihåg de tre magiska orden... Historierna i denna bok är olika långa, men en sak har de gemensamt. De är riktigt kusliga! Vågar du följa med och träffa dödskallar, kannibaler och spöken? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 6, 2021
• ISBN: 9788726627695

Book preview

Monica Zak

Den sjungande dödskallen och andra spökhistorier

SAGA Egmont

Den sjungande dödskallen och andra spökhistorier

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2004, 2020 Monica Zak och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles.

ISBN: 9788726627695

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med SAGA Egmont samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

Barnens spökhistorier

De första 12 historierna i den här boken är korta spökhistorier som barn i Saharaöknen, i Sverige och i Guatemala har berättat.

De första sju historierna hörde jag av 15-åriga ökenpojken Abdelai. Han bor i Sahara, världens största öken. Abdelai går i sexan i en internatskola som ligger långt ute i öknen. Alla barnen som går där är flyktingbarn från Västsahara och bor normalt i flyktingläger, men när de går sista året i skolan måste de bo i en internatskola som ligger långt, långt bort från flyktinglägren där de har sina föräldrar.

Abdelai delar sovsal med 20 andra pojkar. På kvällarna när alla samlas inne i sovsalen brukar kompisarna säga:

– Abdelai, berätta något läskigt.

– Det är för att jag kan så många spökhistorier, säger han. Mina historier tar aldrig slut för hemma hos oss berättar vi spökhistorier varenda kväll.

För att alla pojkarna ska höra ordentligt sätter sig Abdelai på sovsalens enda stol. De andra pojkarna sitter eller ligger i sina sängar och lyssnar. De väntar med spänning på Abdelais historier.

– De flesta av mina historier handlar om djinner, säger han. Djinner, det är öknens fruktade spöken eller demoner. Det otäckaste med en djinn är att man aldrig vet hur den ser ut. En djinn kan se ut som en vanlig människa, eller ett djur, eller det kan vara ett fruktansvärt stort och fult monster.

– Alla här är rädda för djinner för vi vet att de flesta djinner är mycket, mycket farliga. De vill döda oss människor. Men om man möter ett ökenspöke finns ett bra sätt att skydda sig, man ska skynda sig att uttala de magiska orden: BISMILAHI RAHMAN RAHIM, då försvinner ökenspöket.

Ökenpojkens sju spökhistorier:

Spökdisco

Jag och min familj bor i ett flyktingläger som heter Aaiun, berättar ökenpojken Abdelai. Där finns det en slaktare som säljer kamelkött. Kamelkött, det är allas älsklingsmat här. Det finns inget godare.

Slaktaren hade köpt en stor kamel, nu skulle den slaktas. Han ledde kamelen ut i öknen utanför flyktinglägret. Att slakta en kamel är svårt. När den förstår att den ska slaktas blir den vild och farlig. Därför hade slaktaren alltid flera män som hjälpte honom. Men hans medhjälpare kom inte den här dagen så han fick försöka att göra det alldeles ensam.

Konstigt nog gick det bra.

När han slaktat kamelen och styckat allt köttet, lade han köttet i säckar för att ta det med sig tillbaka till sin slakteributik. Just när han skulle gå såg han att det låg lite av kamelens mage kvar på marken. Han skulle just plocka upp det också när det kom en katt gående.

Katten gick fram till honom, satte sig ner och började tala.

– Spara lite kött till mig, sade katten. Ta inte med dig magen, den vill jag ha.

Slaktaren blev så rädd för den talande katten att han sprang därifrån det snabbaste han kunde och han lämnade allt köttet från kamelen kvar. Han sprang i panik för han förstod att den talande katten var en djinn, ett ökenspöke, en farlig demon.

Han tyckte han hörde tunga steg bakom sig när han sprang, men vågade inte vända sig om. Till slut var han tillbaka i lägret och rusade in i sin slakteributik och slängde igen dörren efter sig och låste med nyckeln. Först då vågade han se sig omkring. Det fanns i alla fall ingen djinn inne i butiken.

Slaktaren andades ut.

Han hade kommit undan med livet i behåll.

Först dagen därpå vågade han sig tillbaka till stället där han lämnat säckarna med kamelköttet.

Då var allt köttet borta.

Kvar i ökensanden låg bara högar av avgnagda ben.

Slaktaren tittade på spåren i sanden och förstod att en väldig massa ökenspöken varit där och haft party, de hade festat på köttet från hans kamel och efteråt hade de dansat vilt i sanden. Ökenspökena hade haft disco.

Den konstiga pojken

I ett av flyktinglägren föddes en pojke som gjorde sin mamma förskräckt. Halva barnets kropp var nämligen en konstig, förvriden människokropp, resten såg mest ut som en get. Mamman låste in pojken och visade honom inte för någon. Men han fick mat och han växte.

Mamman kom att älska sin konstiga pojke mycket, men hon vågade inte visa honom för någon. Hon var rädd för att barnen skulle vara dumma mot honom.

En dag när föräldrarna inte var hemma tog sig den konstiga pojken ut. När barnen fick se honom började de skrika och springa efter honom och kasta stenar på honom. Några poliser som hörde oväsendet kom springande.

När de fick se pojken skrek de:

– Det är en utomjording! Grip honom!

Poliserna sprang fram och grep den konstiga pojken och satte handbojor på honom. Men så fort de försökte leda honom bort mot polisbilen förvandlades pojken till en kackerlacka. Han blev en svart, liten kackerlacka som sprang iväg och försvann.

Alla som såg det sade:

– Det var ingen utomjording. Det var ju en djinn.

Pojken som förvandlat sig till en kackerlacka sprang raka vägen hem till sin familj där han bott i hela sitt liv. Men när han kom in i huset var han inte en kackerlacka längre, han såg ut som vanligt. Mamman som inte ville att polisen skulle ta honom igen gömde honom i rummet där hon haft honom gömd så länge. Men nu pratade alla i flyktinglägret om den underliga varelsen som fanns inlåst i ett av husen. Därför tog familjen med honom till ett annat flyktingläger. De höll honom gömd där också för att ingen skulle se honom. Men det dröjde inte länge förrän den konstiga pojken tog sig ut ur rummet en gång till, nu började han gå genom flyktinglägret. Han rörde sig mycket långsamt. Långsamt gick han mellan tälten och husen av soltorkad lera. Folk stannade upp och stirrade med fasa i blicken på den underliga, förvridna varelsen, men ingen av dem vågade säga något, ingen vågade kasta sten på honom eller försöka fånga honom.

Den konstiga pojken gick långsamt ut ur lägret, ut i öknen. Där började han klättrade uppför en kulle. När han kom upp på kullens topp såg alla hur något stort och blankt kom ner från himlen och hämtade honom.

Det var då alla förstod att han inte varit någon djinn.

Han hade verkligen varit en utomjording.

Katten

På somrarna är det olidligt hett här, berättar ökenpojken Abdelai. Under juli och augusti är det så hett att ingen kan sova inne i sitt hus eller i sitt tält i flyktinglägret. Alla bär ut sina madrasser och sover utomhus. Inne i tälten och husen är det så hett att man inte kan andas. I somras var det nästan 60 grader. Man orkade inte röra sig.

Nu var det en man och hans barn som sov utanför sitt hus som alla andra för det var fruktansvärt hett. Plötsligt började det regna, då tog mannen och barnen sina madrasser och filtar och sprang in i huset. Samtidigt slank en okänd svart katt in i huset.

– Sab, sab, skrek mannen till katten. Det betyder ge dig iväg på vårt språk.

Då öppnade katten munnen och sade högt och tydligt:

– Sab, sab.

Mannen blev arg och fick tag i en käpp och slog till katten.

Då öppnade katten munnen en gång till och sade:

– Akta dig du, jag kommer tillbaka.

Nästa dag kom en okänd man tillsammans med en polis och sade:

– I går kväll attackerade den här mannen mig med en käpp.

Mannen som slagit katten nekade.

– Det var ingen man här i går kväll, sade han. Jag har aldrig sett den där mannen förut. Jag har verkligen inte slagit honom. Jag slog bara till en katt med käppen.

Då, mittför ögonen på mannen och polisen, förvandlade sig den okände mannen till en svart katt. Lika snabbt var katten försvunnen.

Då förstod alla, till och med polisen, att den svarta katten hade varit en spökkatt.

Spökkamelen

Det var en herde som gick runt i öknen med sina kameler. Han letade efter tältet där hans familj bodde. Sist han varit här hade tältet stått bredvid ett stort träd. Han hittade trädet, men han såg inte tältet. Han letade och letade, men hittade det inte. Hade familjen givit sig av? Det kunde mycket väl ha hänt. Hans familj var nomader och nomader flyttar runt hela tiden. Då plötsligt fick han syn på något som fick håret att resa sig på hans huvud. Framför honom tornade en stor, otäck varelse upp sig. Det var en djinn, en enorm, svart och skrämmande skuggvarelse. Det enda som syntes tydligt på demonen var hans två näsor och ett stort rött öga mitt i pannan.

– Dom du söker efter har givit sig av, sade djinnen med dånande röst.

Herden stod som förstenad och stirrade.

Då såg han till sin fasa att den stora, svarta varelsen slank in genom munnen på hans älsklingskamel.

Sen öppnade hans kamel munnen och sade:

– Dom du söker efter har givit sig av.

Herden förstod att spöket flyttat in i hans kamel, han visste inte vad han skulle göra.

Darrande gav han sig iväg med kamelen, han vågade inte rida på den utan gick bredvid och ledde den. Efter några dagar hittade han sin familj och berättade alltihop. Hans familj sade att vi måste undersöka om din talande kamel är en vanlig kamel eller om det är en människa eller en djinn. Vi måste slakta den och sen ska vi se efter hur den ser ut inuti, då får vi kanske svaret.

Men herden vägrade.

Han kunde inte tänka sig att slakta kamelen.

Han älskade sin kamel alldeles för mycket.

Sen den dagen hade herden en kamel som var bättre än alla andra kameler. Den var den snabbaste kamelen av alla och vann alla kamelkapptävlingar,