Monster i massor

By A. R. Yngve

Har du varit i monstrens land någon gång? Monsterland ligger nämligen så nära att monster ibland kan slinka in i vår värld, men samtidigt så långt borta att en människa aldrig kan åka dit på riktigt. Men i fantasin är det en helt annan sak! Håll nu någon hårt i hand, så drar vi iväg till Monsterland! Monster i massor är en sagosamling full av spännande, roliga och lite läskiga berättelser om monster! -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 24, 2021
• ISBN: 9788726739435

Book preview

Förord

Så här kom denna bok till.

Det var en gång en pojke som hette Kristian. Han hade haft en pyjamas med sagobilder på, och hans pappa brukade berätta sagorna som fanns i dom bilderna. Men nu hade Kristian vuxit en del, och blivit alldeles för stor för den gamla sagopyjamasen.

Så en kväll frågade Kristians pappa: Vad för slags godnattsaga skulle du vilja höra?

Sagor med monster! svarade Kristian.

Och pappan började: Håll nu någon hårt i hand, så drar vi iväg till monsterland…

Inledning

Har du varit i monstrens land nån gång? Kanske när du drömmer om natten, eller när fantasin flyger fritt. Monsterland ligger nämligen så nära OCH så långt bort att människor aldrig, aldrig kan resa dit på riktigt.

Men… ibland lyckas ett och annat monster slinka in i vår värld. Dom kan dyka upp i den allra mörkaste delen av skogen… eller längst in i en mörk källare… eller i en övergiven mörk gränd… eller långt ute i rymden.

Så här ser ett typiskt monster ut:

Så fort ett typiskt monster lyckats ta sej in i verkligheten, börjar det leta efter människor att skrämma, eller ännu hellre äta upp. Monster äter helst barn… men inte väldigt tjocka barn, för även monster vet att för mycket fet mat är dåligt för hälsan.

Vanliga monster gillar INTE att läsa böcker. I ett vetenskapligt experiment placerades ett monster i ett rum tillsammans med några böcker, och en forskare försökte uppmuntra det att börja läsa. Monstret åt upp böckerna – och forskaren.

Eftersom dom flesta monster inte tycker om att läsa, och jämt går hungriga, är det väldigt svårt för dom att passa in i människornas värld.

Viktigast att veta är detta: Monster följer inte regler. Om du tror att du har koll på monster, och tror att alla monster gör si och så, tar du fel. Dom kan göra det du minst av allt väntar dej.

Nu finns det förstås så många olika slags monster att alla inte får plats i den här boken. Så om du vill läsa fler böcker om monster, bör du skriva till författaren av denna bok och be honom göra en monsterbok till.

Skafferi-monstret

Nu ska jag berätta om ett särskilt ruskigt monster. Förr i tiden brukade sådana kallas för skafferi-troll, men numera kallas dom skafferi-monster. Nu för tiden gör vi nämligen skillnad på troll och monster. Riksförbundet För Trollens Rättigheter, RFTR, arbetar för att troll ska behandlas som folk. (RFTR har lovat att troll inte längre äter människor. Och om något enstaka troll ändå skulle råka äta någon, så är det samhällets fel.)

Iallafall… i en liten stad fanns ett stort gammalt hus. Folket i staden kallade huset ett kråkslott. Och där flyttade en ny familj in. Familjen bestod av en mamma, hennes nye sambo, och hennes barn som hon fått med sin förra sambo.

Huset hade dom köpt av en gammal, gammal gumma, som var så krokryggig att näsan snuddade vid golvet när hon gick. Gumman hade bott i sitt gamla hus i nästan hundra år, men nu måste hon flytta till ett ålderdomshem.

När gumman gav mamman nycklarna till huset, varnade hon: Akta er för en sak. Kryp aldrig, aldrig längst in i skafferiskåpet! För där gömmer sej skafferi-monstret! Glöm inte det!

Och så lämnade hon det gamla huset med den nyinflyttade familjen.

Barnet i den familjen var en glupsk, tjock pojke med smala grisögon, ett elakt flin och stripigt hår. Han hette Plodrik Frosseman.

Plodrik tyckte inte om böcker. Han tyckte om att dra flickor i håret och kasta kottar på dem. Han tyckte inte om att dela saker med andra. Han tyckte om att dra små hundar i svansen och stampa på insekter. När det var fest, roffade han åt sej så mycket godsaker han kunde. Om han spelade spel med andra barn, blev han jättesur om han inte vann varje gång. I alla lekar gillade han att fuska. Ibland stal han småpengar från sina föräldrar.

Men Plodriks mamma tyckte att Plodrik var bäst i världen – ja, bättre än alla andra barn. Hon gav honom massor av godis och alla leksaker han bad om. Om andra föräldrar kom och klagade på att pojken uppfört sej illa, blev mamman arg på dom. Då förklarade hon att hennes lilla ängel aldrig skulle kunna göra något ont.

Plodrik fick tre egna rum i det stora gamla huset. Ett rum att sova i, och två rum för att få plats med alla hans leksaker. Och ofta bad han om att få fler rum.

Han trivdes ändå i huset. Det fanns gott om spännande platser där, en stor trappa att leka i, och ett jättestort vindsutrymme med gamla saker.

Plodrik tyckte om att leta igenom vinden i flera timmar, och finna gamla ting att riva i bitar – som böcker han inte hade lust att läsa… RITSCH!… konstiga tavlor som någon skrivit Picasso på… RATSCH!… och kläder som tillhört gumman som bodde där tidigare… RITSCH!

Varje dag gick Plodrik till köket och tittade i det stora skafferiskåpet efter godis. Han misstänkte att mamman ofta lade undan godis där. Han böjde sej ned för att kolla den nedersta hyllan. Han ställde sej på tå för att kolla