Märkliga Mynthe

By Dorte Roholte

Mynthe är inte en helt vanlig tjej. Natten före sin trettonde födelsedag drömmer hon att hon flyttar in i ett nytt hus, en dröm som sedan blir sann. Det blir början på en kedja av händelser där Mynthe tycks kunna förutse saker innan de händer. Till en början är det spännande och hon delar sin hemlighet med bästisen Klara. Men snart uppstår en konflikt som gör att Mynthes vänner tar avstånd från henne – samtidigt som hon kommer närmre sig själv och sitt ursprung. Med hjälp av sin farmor, som har samma förmåga, blir Mynthe allt mer bekväm med sitt nya jag. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 1, 2023
• ISBN: 9788728260623

Book preview

Dorte Roholte

Märkliga Mynthe

Översättning av Lina Lidqvist

SAGA Kids

Märkliga Mynthe

Översatt av Lina Lindqvist

Originaltitel: Mærkelige Mynthe

Originalspråk: danska

Copyright ©2013, 2023 Dorte Roholte och SAGA Egmont  

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728260623

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Kaklet i köket är blankt i blått och grönt. Det sitter ett litet slagbord på väggen som bara har tre sidor. Mynthe sitter vid den ena sidan med ryggen mot ett stort kylskåp. Hon äter yoghurt ur en liten kristallskål. När skeden slår mot glaset låter det det kling. Mamma sitter vid änden av bordet och dricker kaffe ur en ljusblå kopp med en vit kant upptill. Mitt emot sitter Jokum i sin höga stol och äter någorlunda ordentligt av sin havregrynsgröt. Han har blivit mycket bättre på det och spiller inte så mycket. Han har också blivit större.

Mynthe reser sig.

Jag går nu.

Mamma tittar upp mot klockan ovanför dörren in till vardagsrummet. Klockan har en ram i teak. Den är i den retrostil som mamma älskar.

Vi ska också gå snart. Ha en fin dag i skolan, Mynthe. Orkar du köpa två liter lättmjölk på väg hem?

Okej.

Hon sätter ner skålen i diskhon, för det finns ingen diskmaskin i köket.

Dörren till badrummet är mitt emot knopplisten ute i hallen. Mynthe skyndar dit och kollar att hon ser ut som hon ska. Det gör hon, även om hon inte kan se sin egen spegelbild så tydligt.

Hennes ryggsäck står under kappkrokarna. Hon tar den och hoppar i stövlarna, lindar den långa halsduken kring halsen och går ut.

Det blåser.

Ute sitter en tjej ovanpå Jokums plasttraktor. När hon reser sig upp blir hon lite längre än Mynthe.

Jag trodde aldrig att du skulle komma!

Tjejen har mörkt hår, precis som Mynthe. Men tjejen har lockar och olivfärgad hy. Det har inte Mynthe. Hon heter Yasmin. De är vänner.

Mynthe ler mot henne.

Vi har gott om tid.

Yasmin ler tillbaka. Hon stoppar in sin arm under Mynthes och de skrattar och tar långa, likadana steg på trottoaren.

Mynthe får lust att hoppa och dansa. Det är för att hon ser fram emot att träffa Markus. Åh vad hon hoppas, hoppas, hoppas att han är i skolan idag.

Du tänker på Markus, eller hur? frågar Yasmin retfullt. För du skyndar dig, haha!

Lite, erkänner Mynthe med fjärilar i magen.

Hon vänder sig om och tittar tillbaka mot huset, just innan de svänger runt hörnet. Mamma och Jokum har inte kommit ut ännu. Mynthe antar att de ska cykla till förskolan. En vag undran börjar surra i henne. Jokum går väl hos dagmamma och inte på förskola?

Det är något annat som är konstigt också. Något med huset. Det är ett radhus i gult tegel. Det finns bara en pytteliten trädgård på framsidan.

Kolla! kvittrar Yasmin i hennes öra. Där är han!

Mynthe glömmer huset och tittar. Det är sant. Det är Markus. Han kommer cyklande mot dem på den gamla, rostiga skrotcykeln han alltid cyklar på. Bakom honom syns skolans stora, fyrkantiga byggnad.

Han har mörkt hår, men inte lika mörkt som Yasmins, och hans hår är längre än Mynthes och går ner till axlarna. Hans ögon har en alldeles speciell blå färg, som ibland får folk att fråga om han har kontaktlinser. Han är den snyggaste, hetaste, härligaste killen i hela världen, men det bästa med honom är att han struntar fullständigt i vad andra tänker och tycker om honom. Han bär alltid runt på sina skolböcker i en Netto-påse och så gott som varje dag passar han sin lillasyster och är otroligt snäll med henne. Första gången Mynthe snackade med honom var på lekplatsen som hon för en gångs skull besökte med Jokum. Markus var där med sin lillasyster och sa att han ofta kom dit. Och så spelar han gitarr. Han är helt unik och hans hår doftar alltid så gott. Det vet Mynthe, eftersom de har kysst varandra.

Fyra gånger.

Hej, Mynthe, säger han och stannar nästan helt framför dem.

Har jag blivit osynlig? frågar Yasmin.

Mynthe ler mot Markus och kan nästan inte andas, för att hon är så förälskad.

Hon vill fråga varför han är på väg bort från skolan men kan inte få fram ett ord.

Mynthe vaknade med ett ryck och med känslan av att något satt fast i halsen. Hon måste ha råkat dra täcket över huvudet under natten. Nu drog hon efter andan och sköt undan täcket, hjärtat bultade.

Vad var det för en märklig dröm? Den hade känts så verklig, men inget i den stämde. De bodde inte i ett radhus utan i ett riktigt hus med en stor trädgård, och deras kök såg heller inte ut som i drömmen.

Vägen var också fel och skolan med. Hon gick aldrig, utan cyklade, och det var mycket längre till skolan än i hennes konstiga dröm.

Mynthe lade sig på rygg, det kändes som om drömmen var ett klibbigt spindelnät som hon fortfarande satt fast i och det gav henne en smula panik att inte bli av med den.

Yasmin, så hade den svarthåriga tjejen med lockarna hetat. Men Mynthes vän hette Klara. De var bästisar och hade svurit varandra evig vänskap.

Mynthe såg Klaras ljusa ansikte framför sig, med fräknarna runt näsan, och fick nästan dåligt samvete fastän det bara hade varit en dröm. Klara försvann för Mynthes inre blick, istället försökte hon minnas den där Markus från drömmen. Hon hade varit helt nere i honom, men det var också fel, för hon var ju kär i Klement, Klaras storebror, som var femton.

Dämpade röster hördes från köket. Det var hennes mamma och pappa som pratade lågt.

Äntligen kände hon sig helt vaken och nästan som vanligt igen.

Det var hennes födelsedag idag. Hon fyllde tretton. Och de höll väl på att göra i ordning den vanliga frukostbrickan med ljus, flagga och presenter, som de skulle komma in och överraska henne med. Mynthe vände sig snabbt om och drog upp täcket en bit och blundade. Allt skulle vara förstört om hon var vaken.

Nu hörde hon Jokum också. Han skrek det enda ord han kunde.

Bil! Bil, bil, bil!

Sch, tyst nu, kom det dämpat från mamma. Idag är det Mynthes dag!

Mynthes morgon, hördes hennes pappa säga.

Mamma svarade inte.

De var precis utanför dörren nu. Något slags metall bankade mot dörren.

Mynthe kände igen ljudet och förstod att det var en av Jokums småbilar. Sedan öppnades dörren och de kom in.

Grattis på trettonårsdagen, Mynthe, ett stort grattis, sa hennes mamma med glad röst.

God-mynthe-morgon, sa pappa, som vanligt. Nej, förresten, idag måste det ju bli god-födelsedags-mynthe-morgon. Eller god-mynthe-morgon-födelsedag. Eller …

Lägg av nu, Peter, avbröt mamma.

Mynthe låtsades som om hon nyss vaknat, rullade över på rygg, log och sträckte på sig.

Pappa bar Jokum och mamma bar brickan. Det stod en flagga och ett ljus på brickan, precis som det skulle, och det fanns ett stort glas tropisk juice, som hon älskade.

Hurra, hurra, hurra, nu är du tonåring, sa mamma och skrattade. Säg hurra, Jokum!

Bil! skrek Jokum och kastade den lilla bilen i huvudet på Mynthe. Hon hann precis flytta sig så att den träffade väggen bakom henne istället.

Sluta nu, Jokum! sa mamma argt.

Hon satte sig på sängkanten med brickan i knät, och Mynthe satte sig upp i sängen och tog juiceglaset.

Din present är ute i köket, sa mamma. Det är frukosten också. Ska vi inte sätta oss där ute och mysa tillsammans?

Din present är nämligen så stor att den inte kommer in genom dörren, sa pappa.

Mormor och morfars present kommer nog med posten idag, sa mamma. Det kan ta lite tid mellan Spanien och Danmark.

Strax därpå drog Mynthe en stor t-shirt över huvudet och följde med ut i köket. På golvet bredvid hennes plats stod en jättestor kartong som var inslagen i rött omslagspapper med vita prickar. Ett stort vitt kuvert hade stuckits in under det röda presentsnöret,