Ormsommar

By Dorte Roholte

I Fårup Fjord på danska landsbygden är det full fart under sommaren. 13-åriga Terne sköter ormarna i sin pappas terrarium, beklagar sig över sin nördiga storebror Björn och smider hemliga planer med sin bästa vän Emma. Terne blir också förälskad i den söta köpenhamnskillen Hugo, som semestrar hos sin mystiska pappa och styvmamma, som är nyinflyttade och som driver en minigolfbana i närheten av Ternes hem. Tillsammans med Emma försöker Terne leka detektiv och få belöningar för att fånga snattare och avslöja flera andra skumma affärer. Det är spännande – men plötsligt blir det hela lite för nära, lite för spännande och också ganska farligt ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 11, 2023
• ISBN: 9788728260609

Book preview

Dorte Roholte

Ormsommar

Översättare: Johan Gustafsson

SAGA Kids

Ormsommar

Översatt av Johan Gustafsson

Originaltitel: Slangesommer

Originalspråk: danska

Copyright © 2023 Dorte Roholte och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728260609

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Kobraormen hade rest sig.

Den hade spärrat ut nackskölden och stirrade med sina svarta, pärlaktiga ögon på den blonda pojken. När den kände sig hotad, störd eller irriterad, som nu, fick skölden dess huvud att se nästintill lika stort ut som en vuxen mans hand.

Det var en skrämmande syn.

Pojken stod som fastfrusen. Han besvarade kobrans blick och verkade nästan hypnotiserad av den.

Då kunde pojken inte längre hålla sig. Han knackade på terrariets tjocka glas med ett finger, och ormen reagerade på bråkdelen av en sekund. Huvudet sköt framåt och högg mot glaset med en smäll, och pojken skrek gällt och ramlade baklänges.

Bertram! Vad är det som händer? ropade kvinnan som måste vara hans mor.

Hon rusade in precis när Terne lade ner sin mobil under disken med kassaapparaten. Hon hade hållit ett öga på pojken och visste att det skulle hända.

Öh, han knackade på glaset och det provocerar ormarna, sa hon och nickade mot skylten som löd: Rör inte glaset!

Men älskling, blev du rädd? kom det från kvinnan.

Hon hade satt sig på huk och tagit pojken i sin famn medan hon viskade i hans öron för att trösta honom. Nu dök även pappan upp. Han höll den något större flickan i handen.

Är glaset ens tillräckligt säkert? frågade han och tittade anklagande på Terne.

Hon nickade mot honom och log, och tänkte att de borde hålla ett bättre öga på sina barn. Men hennes pappa uppmanade ofta både Terne och hennes storebror Björn att vara vänliga, tillmötesgående och leende mot besökarna i terrariet.

Ja, det är helt okrossbart, förklarade hon. Ingenting kan hända, och min pappa har alla godkännanden och tillstånd från myndigheterna.

Mannen tittade på henne. Din pappa? Så det här är alltså inte bara ett sommarjobb? Jag tycker inte heller att du ser tillräckligt gammal ut för att arbeta.

Jag är 13 år, svarade Terne. Och det här är faktiskt mitt sommarjobb.

Det var sant, eftersom hon fick betalt för att passa terrariet. Bara 25 kronor i timmen, men det var bättre än ingenting.

Hon öppnade en liten låda vid kassan, tog burken med klubbor och gick ut för att ge pojken och hans syster en klubba vardera. Också det hade hon blivit instruerad att göra om några barn skulle bli rädda för ormarna under besöket. Det hände ganska ofta.

Terne log, även om hon hade mer medlidande med kobraormen än den blonda pojken.

Vill du ha en? Om en kvart ska jag mata den där ormen, om du vill stanna och titta på?

Ska du mata den? frågade flickan, som redan hade sin klubba i munnen.

Ja, nickade Terne. Han behöver äta en mus två gånger i veckan och sväljer den i ett svep.

Levande möss eller vad?

Nej, en död mus. Min pappa… um, förberedde den i morse.

Den döda musen låg på kylning.

Varför stinker ormar så? ville flickan veta. Det är inte ormarna som luktar, förklarade Terne. Det är deras mat, alltså möss och råttor. Rör du den?

Mm, ormar är trevliga att röra vid. En del människor tror att de är slemmiga och kalla, men det är de inte, de är varma och hala. Om du kommer tillbaka i helgen när min pappa är här kan du också få röra en orm.

Okej, nickade mannen och tittade på sin telefon. Vi stannar och tittar när du matar ormen. Vi har hyrt en stuga i närheten… och förresten såg vi en skylt om minigolf. Fårup Fjord minigolf, stod det. Är det er också? Jag menar, det här stället heter väl Fårup Fjord Terrarium?

Terne skakade på huvudet och såg skylten framför sig. Det fanns tre skyltar som pekade mot minigolfbanan, och på en av dem hade någon skrivit ett q med svart spray över r:et, så att det stod Fåqup. Alla i skolan i Holsted kallade området för Fuck Up Fjord.

Nej. Vi har inget med minigolfbanan att göra, svarade hon. Det är stugområdet som heter så. Banan öppnade först för ett par månader sedan, men min pappa har haft terrariet i fyra år.

Familjen försvann mot de tre terrarierna med anakondor längst in i lokalen och Terne satte sig bakom kassan igen. Hon svingade upp fötterna på disken och tog fram sin mobil igen medan hon skakade på huvudet mot kobran. Den hade vikt ihop sin nacksköld nu, men hade fortfarande huvudet rest.

Börje, din galning, sa hon lågt till den. Börje var tio år gammal, och var den första ormen som hennes pappa hade köpt. Strax därefter hade han skaffat fler, och Terne och Björn hade vuxit upp med ormar när andra barn växte upp med hundar, katter och hästar. För tre år sedan hade hennes pappa Ulf börjat bygga om det lilla uthuset på deras gamla gård till ett terrarium, och för två år sedan hade han fått tillstånd att öppna det för allmänheten. Hans stora dröm var att kunna försörja sig på terrariet och kanske även visa sköldpaddor och krokodiler, men hittills, enligt Ternes mamma Vibe, täckte intäkterna från entréavgifterna knappt kostnaderna, så hennes pappa arbetade fortfarande på tvätteriet i Holsted.

Ternes mobil var på ljudlös.

1 nytt meddelande stod det på skärmen.

Hon klickade på meddelandet. Det var från hennes bästa vän sedan fem år tillbaka, Emma.

Vad gör du?

Har tråkigt och passar ormarna, skrev Terne.

Kan jag komma i kväll? Jag pallar inte vara hemma, mamma ska få besök. Fick 100 av henne. Ska vi prova minigolfen bakom er?

Fint, kom bara, du kan hjälpa mig att laga…

Terne skulle ha skrivit korvstroganoff, eftersom hon hade lovat att göra det. Hennes mamma arbetade i den största stormarknaden i Holsted och kom inte hem förrän kvart över sju på kvällen. Men Terne hann inte skriva det.

Hon hade varit så upptagen med att titta på sin mobiltelefon att hon inte ens hade hört någon komma in genom den öppna dörren. Och det var en pojke som nu stod och glodde på henne.

Han hade dragit ner en keps över sitt mörka hår, och i ena örat glittrade ett örhänge.

Terne ryckte till så våldsamt att det var ren tur att hon inte tappade mobilen.

Hej, sa han och log. Det var inte meningen att skrämma dig.

Visst, men det gjorde du, kväkte Terne.

Kontorsstolen hade glidit lite bakåt och hennes bara ben i de avklippta jeansen hade ramlat ner från skrivbordet. Medan hon försökte få kontroll över sig själv, hamrade tankarna mot insidan av hennes skalle:

Fan, varför tog jag inte på mig en ren topp istället för den här gula med en yoghurtfläck?

Det är Austin Mahone! Men pratar han danska? Nej!

Nej nej, det måste bara vara någon som liknar honom! Åh, han är så söt!

Han måste tycka att jag är dum eller något!

Men vilken tur att jag använde plattången i morse! Undrar om han tycker att det här stället stinker?

Och om han undrar om JAG också stinker!

Eh… kan jag köpa en biljett?

En biljett? upprepade Terne, och kunde höra hur hon lät som en idiot. Eller en papegoja. Eller både och.

Ja, en biljett för att komma in och titta på ormarna.

Han log, och Terne kände sig så varm i huvudet att hon var rädd att explodera.

50 om du är över tolv år, sa hon och stoppade ner händerna i fickorna.

Jag är 15 år. Kostar det extra?

Inte när det är du, fick hon fram och hoppades att det lät lite coolt. Hon hade aldrig sett killen förut, men han talade köpenhamnsdialekt på samma sätt som familjen i terrariet.

Schysst.

Han tog fram en skrynklig femtiolapp ur fickan och lade den på disken, samtidigt som familjen dök upp igen.

Ska du mata ormen nu eller? Jo… jo, det ska jag.

Terne hade blivit torr i munnen. Och det var inte för att hon var tvungen att mata Börje. Det var för att Austin Mahone-klonen skulle titta på. Utan att titta på honom öppnade hon luckan igen, tog plastbrickan med den döda musen ur kylskåpet och låste upp terrariet.

Alltså, jag känner mig inte helt bekväm, sa kvinnan nervöst. Är det inte farligt? Jag menar, tänk om den biter dig och rymmer? Det är en kobra, eller hur? Såvitt jag vet är deras bett dödligt!

Ternes hjärta slog hårt, men hon gjorde allt för att hålla sig lugn utåt. Även om hon stod med ryggen mot killen i kepsen, visste hon att han tittade på henne. Åh, om bara Emma kunde komma medan han fortfarande var här så att hon också kunde träffa honom.

Mm… med den här ormen är det ingen fara, svarade hon. Den har inga gifttänder, och jag har känt den nästan hela mitt liv.

Inga gifttänder? Jamen…

Terne vände sig om