Klassåterträffen

By Pixie Nordstrand

Eivor lever ett ganska odramatisk liv som singel i Stockholm, då några händelser kopplade till hennes tidigare grundskoleklass gör hennes liv något mer händelserikt än hon tänkt sig.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 10, 2018
• ISBN: 9789176990605

Pixie Nordstrand

Pixie Nordstrand är en Stockholmare i exil i Skåne, som gillar att skriva på lediga stunder. Ibland blir det till och med något som hon vågar dela med sig av.

Book preview

Impressum

Kapitel 1

Med ett ryck vaknade Eivor Ljiljan. En blick mot fönstret var allt som behövdes för att inse att klockan knappast var mer än tre–fyra. Inget ljus glipade in mellan den svarta mörkläggningsgardinen och väggen. Hon kunde få sova minst 3 timmar till, innan mobilen skulle dra igång Bumbibjörnarna. Vad var det som hade väckt henne? Eivor försökte återkalla drömmen som fortfarande låg i bakhuvudet, men kunde inte riktigt få fatt i den. Hon hade bara kvar en känsla av att hon varit iakttagen. Och hon hade en melodi i huvudet men kunde inte komma på vilken det var, verkligen irriterande.

Eivor Ljiljan var 28 år gammal, och inte 78 som man skulle kunna tro av hennes förnamn. Hennes föräldrar hade flyttat till Sverige från Bosnien (eller Jugoslavien som det hette då) strax innan Eivor föddes. De ville, omtänksamma som de var, ge sitt nyfödda barn ett svenskt namn så hon skulle få lättare att smälta in i det nya samhälle som öppnats för dem långt uppe i nordligaste Europa. Dom fastnade för namnet Eivor, och de kunde ju inte veta att det knappast var ett namn som var på modet då. Men hon var van vid namnet och gillade det. Det var roligt att se hur förvirrade folk blev när namnet inte passade ihop med deras föreställningar om personen.

snälla o rara, helt underbara...

Tröttare än någonsin stängde Eivor av väckningen och satte sig på sängkanten. Hon hade visst somnat om ändå. Skulle ha gått upp när jag vaknade för tre timmar sedan, tänkte Eivor matt. Varför blir man alltid så sjukt trött när man somnar om och sover några timmar till? I duschen började hon så smått komma till liv och en timme senare var hon på väg från Wallingatan till jobbet på Malmskillnadsgatan. Hon var anställd på en mindre konsultfirma som IT-tekniker. Jobbet gick ut på att hon talade om för sina kunder vad de behövde för sin verksamhet, hur man håller alla virus och trojaner på avstånd och ser till att man inte förlorar allt som man sparat på en hårddisk om den skulle krascha. Och sedan förstås fixa allt detta och se till att sätta en bra prislapp på det. Hon tjänade hyfsat bra.

Eivor sneddade över Adolf Fredriks kyrkogård på vägen till jobbet och noterade att det låg blommor på Olof Palmes grav. För 22 år sedan blev Palme skjuten på öppen gata inte långt härifrån, tänkte hon. Det låg lite snö kvar på gravstenen från snöfallet natten innan men det mesta på backen hade blivit slask. I dag var det i alla fall blå himmel till skillnad från hur det varit tidigare under veckan. Tankarna vandrade tillbaka till när hon alldeles nyss gått förbi kiosken, vad hade det stått på löpet? Efterlyst för mord och så en sådan där hemsk uppförstorad passbild. Alla ser ut som mördare på sina passbilder, tänkte Eivor. Det var något bekant med ansiktet på bilden. Men ändå... hon kunde inte riktigt komma på varför.

– Men vafan Eivor, vad har du nu gjort..? muttrade Markus när hon kom in på kontoret.

– ehm... vadå? svarade hon.

– Det lär ju vara du... Det är alltid du.

Ett leende spred sig över Eivors ansikte, och hon försökte se oskyldig ut. Det gick ganska dåligt.

– Okej då... det kan väl ha varit jag kanske... men du får själv lista ut hur man tar bort det!

– Skitkul att det ändras till porn varje gång jag ska skriva application i det här dokumentet… Suck! Hur fan gjorde man sånt här…??

Markus och Eivor hade ett ständigt pågående krig på jobbet, som gick ut på små sabotage var helst man kom åt. Glömde man att logga ut när man gick på lunch eller bara på toa, så visste man aldrig vad som kunde ha hänt när man kom tillbaka. Och kom man ihåg att logga ut, kunde musen ha blivit av med sin kula eller tangentbordet tappat kontakt med datorn. För ett tag sedan hade hon bytt två trådlösa tangentbord med varandra, så när Markus kom tillbaka skrevs hans text in på grannens dator. Mycket förvirrande! Men framför allt fruktansvärt roligt. För att inte tala om vad som kunde hända med ens facebookstatus. Gränsen gick väl när det fanns risk att kunderna kunde komma i kläm, men annars var det fritt fram att göra praktiskt taget vad som helst.

Nu dök den upp i huvudet igen, den där melodin som fastnat i morse när hon vaknat utan att veta varför. Hon kände igen den, men kunde för sitt liv inte komma på vad det var. Sånt var så irriterande! Och svårt att släppa…

– Markus, vet du vad det här är för melodi? Hon nynnade så gott hon kunde de få toner hon hade i hjärnan.

– Öh, näe... men det kan ju bero på att du inte har någon sångröst... svarade Markus flinande. När Markus log, gjorde han det verkligen med hela ansiktet. Mungiporna drog sig upp mot öronen, och ögonen glittrade, och det smittade alltid. Eivor log tillbaka mot honom.

– Jag kan bara inte komma på vad det är, och det är så störande. Eivor loggade in och öppnade Firefox. Hon loggade in på Facebook och såg att hon hade 1 nytt meddelande. Det var från Karin som tyckte att de skulle ta en öl på Walles efter jobbet. Hon svarade att hon självklart var på, och att de kunde ses där vid 18–tiden. Karin bodde i samma hus som Eivor, en port bort, och de hade träffat på varandra i tvättstugan för något år sedan och börjat babbla. Sedan hade de börjat umgås då och då. Karin var trevlig, för att inte tala om hur praktiskt det var att känna någon som bodde så nära. De hade nyckel till varandras lägenhet och kunde vattna blommor och ta in post om den ena var bortrest. Inte för att Eivor hade så mycket blommor att tala om, men i alla fall. Och oftast brukade de ta tvättid samtidigt, för att slippa tristessen av att tvätta ensam. Det blev lite roligare på två. Man hade nån att prata med medan man hängde tvätten i torkskåpet eller sorterade strumpor.

Walles var puben som låg i huset mitt emot deras. Det hette egentligen Wallinska med någon slags fantasifull koppling till gatunamnet. Stället hade precis den ambitionsnivån som ett sånt hak skulle ha. De vanligaste ölsorterna till vettiga priser och hyfsad mat kunde man också få. Precis lagom när man ville sitta i ett hörn och prata skit utan en massa stoj och hög musik. Musiken som oftast bestod av country stod på lite lugnt i bakgrunden. Det var skönt att bara trilla ner där och känna sig lite hemma. Bli tilltalad vid förnamn, prata lite med Agge eller någon av de andra som jobbade där.

---

Är det så här det ska vara? Närmare 30, bara misslyckade förhållanden bakom sig. Inte närmare en lösning på livets gåta för fem öre. När jag var liten tänkte jag att när jag är 20 år gammal, och det är år 2000, då kommer jag ha gift mig och ha i alla fall ett barn. För då kommer jag att vara vuxen. Vad betyder vuxen egentligen? När jag var lite trodde jag att det stod för hur man var när man var så gammal. Man var klok, erfaren och visste allt om allt. Nu är jag 28 år, och jag känner mig inte ett dugg klokare än när jag var 14. Det känns som om jag bara går runt och leker vuxen, rädd för att någon ska komma på mig. Avslöja mig.

Idag känner jag mig helt överväldigad av floden av post som man måste ta ställning till. Försäkringar, pensioner, fonder hit och elbolag dit. För att inte tala om alla som ringer och kräver ens uppmärksamhet. Telefonbolag, internetleverantörer, försäkringar där också, och alla som bara vill sälja på en tidningar, äppelcidervinäger, rakhyvlar, underkläder, strumpor och tvättmedel. Och inte kan ta ett nej. Jag behöver inte redogöra för dig varför jag inte vill spara 100 kr i månaden på att byta telefonbolag. Jag har faktiskt ingen sådan skyldighet. Ibland vill jag bara flytta ut i skogen. Alex suckade. Det här var ingen bra dag kände hon.

---

När Eivor kom in på Walles var Karin inte där än, så hon gick fram till baren och slog sig ner på en av barstolarna och vinkade till ägaren som var inne i köket. Agge var en lagom tjock man i sina bästa år ( som Karlsson på taket hade sagt), och han brukade alltid ha tid att prata lite när man kom in och satte sig.