Joy & hundkungen

By Helena Östlund

Joy ska få hund! Eller ja, kanske inte direkt få. Hon ska få vara reservmatte i två dagar till den strävhårige taxen Pinnen. Det är lite av en dröm för Joy. När hon är på biblioteket lånar hon alltid alla böcker hon hittar om hundar. I hennes huvud är det hundar, hundar, hundar. Och Mari, Pinnens ordinarie matte, tycker att Joy är ansvarig nog för att ta hand om hennes hund. Joy spricker nästan av glädje!"Joy & hundkungen" är den fjärde boken i serien om Joy och hennes udda, men fina och varma familj.Följer Joy och hennes mysiga familj.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 22, 2022
• ISBN: 9788728322710

Book preview

Helena Östlund

Joy & hundkungen

SAGA Egmont

Joy & hundkungen

Copyright © 2022 Helena Östlund och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728322710

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Pinnen

Jag ska få hund! Eller kanske inte få hund direkt, utan mer ta hand om en hund ett tag. En strävhårig tax som heter Pinnen.

Jag ska bli Pinnens reservmatte i två dagar.

Det var Pinnens matte Mari som frågade mig, eftersom hon tycker att jag är så snäll mot Pinnen och pålitlig och vuxen för min ålder. När hon sade allt det blev jag lite generad, som vanligt. Men det kanske stämmer. I april fyller jag nio. Efter det sade Mari orden som fick det att börja kvillra och spricka av lycka i hela mig:

Joy, skulle du kunna tänka dig att bli Pinnens reservmatte, när Lennart och jag kryssar över en helg?

Det kan jag verkligen, sade jag. Fast jag måste fråga mamma och pappa först.

Men Mari hade redan pratat med dem, eller om det var mamma och pappa som hade pratat med henne, så det behövdes inte.

Min mamma Freja och pappa Lars vet hur många böcker jag har lånat om hundar på biblioteket, och hur många gånger jag har varit ute och promenerat med Pinnen, bara för att jag tycker om det. Till och med när det spöregnade en gång, eftersom vi hade bestämt det innan.

Så direkt efter skolan på fredag, ska jag inte gå till fritis som jag brukar, utan till fina villaområdet där Lennart och Mari bor. Jag ska hämta Pinnen, och Lennart och Mari skata kryssningsbussen till Stockholm.

Det kan hända att jag skröt om det i skolan och på fritis den veckan, fast det inte var meningen. Kanske tjatade jag om Pinnen både på måndagen och tisdagen och onsdagen och torsdagen.

I klass 2a på Slåtterbergaskolan går det 14 flickor. Det är:

Julia, Maja och Cornelia som brukar bestämma dansnumren på kabarén på fritis.

Mathilda, Hilda, Tilda, Hanna, Rebecka och Lea som brukar vara med i Julias och Majas och Cornelias dansnummer på kabarén på fritis.

Tora och Karin och Tilda (vi har två Tilda i klassen) som brukar vara med på kabarén på fritis, men inte i dansnumren.

Jag – Joy Lindelöv – och mina bästisar Evelina Andersson och Patricia Lockhurst, vi som inte brukar vara med på kabarén på fritis över huvud taget.

Inte för att vi inte vill. Inte helt och hållet i alla fall. Jag vill mer än Evelina och Patricia. Men det blir ofta missförstånd och trassel när någon av oss ska vara med. Då blir det inte roligt, bara jobbigt. Äh, det är svårt att förklara. Tillbaka till Pinnen.

Evelina och Patricia och jag satt vid ett bord och ritade på fritis i början av Pinnen-veckan. Vi designade en kollektion hundkläder till honom. Evelina var med, fast hon egentligen hade velat lyssna på musik och mysa i Mysan. Vanligtvis brukar det sluta med att vi gör vad Evelina vill på fritis, men inte den här gången.

Evelina gillar inte Pinnen så mycket. Hon brukar i och för sig leka med honom när hon är med mig och vi är i trädkojan på Lennart och Maris tomt.

Evelina är mer katt-människa, än hund-människa, som hon brukar säga.

Nej, du är mest har-människa, hade man kunnat svara Evelina då, för det är vad hon kallas i klassen. Haren eller Evelina Hartand. Eftersom hennes framtänder står ut. Jag gör inte det.

Evelina ritade olika tillbehör till Pinnen, som en bilbur och en speciell klösbräda för hundar. Patricia hittade på och ritade en hona till Pinnen, Pinnelina, och hennes klädkollektion. Jag var färdig med min kollektion och hade börjat skriva en Pinnen-bok.

Ja, där satt vi i godan ro, och ritade och skrev.

Jag och Evelina Andersson och Patricia Lockhurst är lite lika, alla tre. Verkligen inte till utseendet, men till sättet. Vi är mest tysta och stillsamma av oss. Men bara i skolan eller på fritis, bland en massa folk.

Evelina är egentligen den roligaste och mest pratsamma person jag har träffat, bortsett från min pappa Lars.

Till utseendet har hon, förutom hartänderna, lika rakt hår som mitt är krulligt, och glasögon i genomskinlig plast som skimrar i rosa. Och Patricia, engelska flickan som kom ny till klassen för ett år sen, ser alltid sjuk ut, eftersom hon är röd runt ögonen och vit i ansiktet. Hon kan inte hjälpa det. Hon ser bara ut så.

Men hon sjunger alltid på låtar som ingen har hört, till exempel:

"Row, row, row your boat

gently down the stream.

Merrily merrily merrily merrily

Life is but a dream"

I klassen kallas hon Patricia Plugghäst, eftersom hon kan mycket mer än alla andra. Hon lärde sig allt i England.

Patricia gillar hundar lika mycket som jag. Hon har en amerikansk cockerspaniel som heter Molly. Molly har vunnit priser på utställningar i både England och Sverige, för att hon är så vacker.

Pinnen har inte vunnit några priser.

När klockan var fem i halv fyra, och