Asta - vallhund

By Märit Andersson

Hanna bor med sin familj på en gård där det finns får. En dag får hon valpen Asta som hon ska använda till att valla fåren. Här får man följa hur utbildningen och träningen av en vallhund går till och vad en vallhund kan användas till. Vi får följa Asta från det hon är valp och träningen börjar tills hon är en godkänd vallhund.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 11, 2021
• ISBN: 9789180076050

Märit Andersson

Märit Andersson är veterinär. Intresset för djur har alltid funnits och i dagsläget har familjen har tre hundar och en häst.

Book preview

Impressum

Kapitel 1

Det är tidigt på morgonen. Solen har just gått upp och i det blågrå ljuset i köket ligger Asta fortfarande i sin korg och sover. Plötsligt lyfter hon huvudet och lyssnar. Uppifrån övervåningen hörs vatten som spolar och Asta slår två slag med svansen. Så lägger hon ned huvudet igen men hon somnar inte om utan håller ett vakande öga på trappan till övervåningen. Efter ett tag hörs fotsteg i trappan och matte kommer ner i köket. Asta flyger upp ur korgen och skuttar runt i köket. Hon är utom sig av glädje. Nu när matte har vaknat börjar snart deras arbetsdag då de ska gå ut till fåren för dagens sysslor. Att jobba med fåren är det bästa Asta vet.

Asta är en border collie och bor på en gård tillsammans med sin matte som heter Hanna, Hannas mamma, pappa och syskon Lisa och Ture. På gården finns massor av får, en flock höns, några ankor, två hästar och så där finns två border colliehundar till - Wille och Ruffa. Wille och Ruffa är mammas och pappas hundar, men Asta är Hannas egen hund.

Hanna hade önskat sig en egen hund ända sedan hon var riktigt liten. Det hade ju alltid funnits hundar på gården, men det var familjens hundar. Hanna ville ha en egen hund. En som var bara hennes och som lyssnade på henne och var hennes bästa kompis. För två år sedan, när Hanna fyllde tio år, gick hennes önskan i uppfyllelse. Ruffa fick sex stycken svarta och vita valpar och Hanna tillbringade mycket tid med dem. Hon satt hos dem varje dag och valparna klängde och klättrade över hennes ben och hade dragkamp med hennes strumpor. En av valparna var lite mindre än de andra och i nacken hade hon en fläck som, om man kisade lite, såg ut som ett H. H som i Hanna. Hanna visade valpen med fläcken för mamma som skrattade lite och sa svävande att tja, de fick väl se. Efter det tjatade inte Hanna så mycket för hon visste att det inte brukade löna sig att tjata men varje dag när hon var hos valparna lyfte hon upp valpen och borrade in näsan i H:et i nacken och viskade: Jag hoppas du blir min hund.

När födelsedagen kom vaknade Hanna tidigt, tidigt. Det var alldeles tyst i huset och det dröjde en evighet innan hon hörde steg i trappan och viskande röster utanför sovrummet. Så öppnades dörren och hela hennes familj kom sjungandes in i rummet. Först gick stora skäggiga pappa och bar på en bricka med frukost och blommor. Hans blå ögon log så att de blev