Rosenträdgården: och tio andra feelgoodnoveller

By Jessica Storbjörk

I Rosenträdgården och tio andra noveller får du möta kvinnor i olika faser i livet.
Om några av novellerna
I novellen Överlevaren träffar du änkan Jonna som bearbetar sin sorg och hittar en övergiven kattunge. I Hälsohemmet kommer journalisten Mona till hälsohemmet Skogsgläntan för avkoppling. Där kastas hon rakt in i ett mysterium som innebär fara för hennes eget liv och hon får inte den vila hon så väl behöver. I Rosenträdgården hittar du Maj som får hjälp av en trevlig trädgårdsmästare för att anlägga den perfekta trädgården.

De övriga novellerna i samlingen
Den röda stugan
Gammal kärlek
Bland tårtor och kanapéer
Fröken Sols känsla för kaffe
Medan höstlöven faller
Kärleksdrycken
Kommer tomten snart
Julcafé för ensamma hjärtan

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 15, 2020
• ISBN: 9789179696375

Jessica Storbjörk

Jessica Storbjörk är skrivpedagog, författare och bibliotekspedagog på Sundsvalls stadsbibliotek. Hon är även författare till barnboken Lelle kickar boll nästan som Zlatan, ungdomsfantasyn Alicia och Elixiret, feelgoodromanen Josefine och kronprinsen samt deckaren Vacker i döden.

Book preview

Rosenträdgården

Titelsida

1. Överlevaren

2. Hälsohemmet

3. Den röda stugan

4. Rosenträdgården

5. Gammal kärlek

6. Bland tårtor och kanapéer

7. Fröken Sols känsla för kaffe

8. Medan höstlöven faller

9. Kärleksdrycken

10. Kommer tomten snart?

11. Julcafé för ensamma hjärtan

Impressum

Titelsida

© 2018

Rosenträdgården och tio andra feelgoodnoveller

Viola Bokförlag/Textbyggaren

Jessica Storbjörk

ISBN 978-91-982760-0-8

Rosenträdgården

och tio andra feelgoodnoveller

Jessica Storbjörk

Innehållsförteckning

Överlevaren

Hälsohemmet

Den röda stugan

Rosenträdgården

Gammal kärlek

Bland tårtor och kanapéer

Fröken Sols känsla för kaffe

Medan höstlöven faller

Kärleksdrycken

Kommer tomten snart

Julcafé för ensamma hjärtan

1. Överlevaren

Det knarrade under fötterna när Jenna promenerade i snön. Vinden och snön piskade henne i ansiktet. Egentligen ville hon bara sitta under en filt och titta på teve. Det var bara av ren tjurighet hon gav sig ut. Varje dag gick hon en promenad för att hålla sig i form och för att rensa hjärnan. Hon såg det som ett led i den rehabilitering hon genomgick. Hon var ledsen, deprimerad och ensam. Aldrig trodde hon att det skulle ske på det här viset och inte redan.

När Clas fick en hjärtattack mitt under en löpträning som han sedan inte överlevde hade Jenna först hamnat i chock och efter det hade hela hennes tillvaro hamnat i ett slags vakuum. Hon slöt sig inom sig själv och ville helst inte vistas ute bland folk. Hon hade döttrarna Vilhelmina och Simone förstås och barnbarnen men de hade sina egna liv. Döttrarna hade verkligen ställt upp för henne den första tiden efter deras fars bortgång men efter ett tag var de tvungna att återgå till vardagen och då blev hon ensam i det stora huset. Men då i början av hennes nya liv som änka hade hon i alla fall Boris. Hennes trygghet i tillvaron. Han märkte genast när något var på tok och då fanns han där. När den rödhåriga, långhåriga skogskatten blev sjuk och hon var tvungen att avliva honom gav hon upp. Då hade hon blivit helt ensam.

Jenna stretade vidare i snöyran. Hon gick genom parken som sommartid var en oas blandad med pilträd och doftande syrener men nu var helt översnöad av drivsnö. Plötsligt tyckte hon att hon hörde ett ljud. Hon stannade upp och lyssnade. Det var nog bara vinden. Jenna fortsatte gå men ljudet kom tillbaka. Ett litet pipande hördes från en papperskorg. Hon gick genast dit och tittade ner. Där låg en jätteliten kattunge som hjälplöst stirrade upp mot henne.

Men vem har lagt dig här? Stackars liten.

Jenna tog försiktigt upp den lilla darrande kroppen och stoppade in den innanför jackan och tröjan så att den skulle få värme och närhet. Hon vände raskt riktning och styrde sina steg mot djursjukhuset som låg fem minuter bort. Hon förstod att det var bråttom om hon skulle hinna rädda den lilla kattungen. Hon sprang panikslagen in i receptionen.

Jag behöver en veterinär fort.

Hon visade det lilla livet hon hade innanför jackan. Sjuksystern bakom receptionen visade henne genast till ett rum och strax därpå kom Björn in. Björn var samma veterinär som hade varit med när hon lät Boris somna in. Hon hade inte kommit ihåg hans namn men nu blev hon påmind. Han var varm och mycket professionell.

Hej, har du hittat en kattunge?

Kattungen lades på undersökningsbordet och Björn klämde på och undersökte den. Katten blev irriterad och fräste.

Jaså du blir arg på mig, det var bra. Det betyder att du har några krafter kvar i alla fall, skrattade han.

Katten var liten och undernärd och Björn ville att den skulle stanna över natten och få behandling och näring. Jenna kunde komma tillbaka nästa dag för att se hur kissen mådde. Björn tog med katten i en liten bur och Jenna följde med honom ut i korridoren. Han vände sig sedan mot Jenna.

Vi ses imorgon då. Jag tror det finns gott hopp för den här lilla varelsen.

Jenna tackade och sa hej då, sedan gick hon med huvudet lågt och med ett ännu vissnare humör än tidigare. På natten hade hon svårt att sova eftersom hon tänkte på katten hela tiden. Den var faktiskt otroligt lik Boris när han hade varit liten. En liten röd hårboll med ettrig attityd. Hon kunde knappt bärga sig till morgondagen.

Hon hoppades verkligen att katten skulle pigga på sig och bli frisk.

Minnet av Boris sköljde över henne igen. Hon mindes dagen när hon var på djursjukhuset för att avliva honom. Det minnet satt fastetsat och skulle nog aldrig försvinna. Boris hade fått njursvikt och det fanns inte någon direkt behandling för det. Dessutom var han sjutton år gammal så Jenna hade tagit det svåra beslutet. Boris hade känt på sig vad som skulle hända och kämpade emot in i det sista. Björn fick till och med ge Boris en lugnande spruta innan själva avlivningssprutan skulle ges. Jennas hjärta brast när Boris slutligen gav upp kampen om livet. Hon satt länge med Boris i knät och ville inte lämna honom ifrån sig. Hon hade strukit honom länge över den långhåriga pälsen. Hon hade känt att själen inte längre fanns kvar där inne i den lilla kattkroppen. Ändå satt hon länge kvar och bara klappade honom och grät. Björn hade tänt ett ljus och låtit henne ta den tid hon behövde.

Jenna somnade efter ett tag men sov en orolig sömn med många drömmar. Direkt efter frukost begav sig Jenna till djursjukhuset. Hennes hjärta klappade när hon åter klev in genom dörrarna.

Hej, Jenna, kom med här får du se. Björn fanns redan i receptionen när hon kom. Han vinkade åt henne att följa med.

Kolla in den här lilla damen då, sa han när han öppnade en dörr i andra änden av korridoren.

Inne i en av burarna lekte den lilla kattungen med en leksak och var full av liv.

Man kan knappast tro att någon lämnat henne för att dö. Snacka om nio liv, skrattade Björn samtidigt som han öppnade dörren till buren och tog ut kattungen.

Han räckte över den till Jenna.

Vill du ta hand om den här?

Om jag vill. Jenna höll i det lilla knyttet och såg på henne.

Vill du flytta hem till mig, Doris? frågade hon och pussade henne på den mjuka hjässan.

Katten blängde på henne, sedan beslutade hon sig för att hon ville komma ner på golvet och leka och började åla sig för att ta sig ur Jennas grepp. Jenna hade ett fast