Drömslottet

By Jenny Bäfving

Julafton ser ut att bli en sorglig historia för Stella. Hon har fått nog av sin otrogne pojkvän Hugo och hennes pappa har som vanligt planer med sin nya fru i Paris. Mamman är död sedan länge och vännerna är såklart redan upptagna på annat håll. Ska hon verkligen behöva fira jul ensam i år?Utan att riktigt förstå hur det gått till får Stella plötsligt hyra ett litet hus ute vid Stjärnhovs slott. Standarden i den bortglömda Villa Bellatrix är betydligt mer rustik än hon är van vid - ändå känner hon genast ett märkligt band till platsen. Grannarna visar sig vara helt fantastiska och det dröjer inte länge innan pusselbitar till Stellas egen familjehistoria börjar dyka upp. Men vem är egentligen hennes mystiske välgörare Stefan Cassierer? Och varför kan inte Hugo bara låta henne gå vidare? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 19, 2020
• ISBN: 9788726706741

Book preview

författaren.

Del 1

Stella vek ner täcket. Det kalla decemberljuset stack henne i ögonen. Hade hon hört fel eller var Hugo äntligen hemma? Men hur mycket var klockan? Han hade sagt att han skulle ut på lokal med sina vänner och komma hem senast vid midnatt. Den vita vinterdagern där utanför störde henne. Klockan måste ha passerat nio, och han kom hem nu?

Hon skruvade på sig i sängen när den långa seniga kroppen bökade runt bredvid henne innan den till sist kom till ro. Av de tunga snarkningarna att döma hade Hugo snabbt fallit i en djup sömn. Hon sneglade på sitt armbandsur. Mycket riktigt var den kvart i nio på söndagmorgonen. Vad hade han haft för sig? Meningen var att de skulle äta en lång härlig söndagfrukost, som hon köpt alla ingredienser till dagen innan. Men nu skulle han väl förmodligen inte vakna förrän framåt eftermiddagen.

Misslynt tittade hon på den brunbrända ryggtavlan och det ljusbruna håret som lagt sig så perfekt över kudden. Impulsen att krypa tätt intill och slå armarna om honom kom över henne men hon behärskade sig. En blommig doft verkade dessutom ha följt honom ner i deras säng. Hon sniffade. Han luktade starkt av parfym. Stank faktiskt.

- Kunde du inte ha köpt med dig lite färskt bröd iallafall? väste hon och klev upp ur sängen. Hon gjorde frukost till sig själv i köket medan hon dystert betraktade den sovande figuren genom dörröppningen in till deras sovrum. Han skulle egentligen inte behöva förklara sina nattliga förehavanden för henne. Hon visste redan. När han vände sig om ett halvt varv och snarkningarna blev ännu höggljuddare tog hon fram sin mobil och skickade iväg ett snabbt SMS till sin bästa vän, Erika.

"H var med sitt ex igen igår."

"Hela natten?"

"Kom hem nu."

En emoji som uttryckte fasa kom till svar.

Hon tittade ut på takåsarna mittemot. Ett tunt snötäcke hade fallit under natten, men det kändes inte mysigt på något sätt. I en flyttlåda på vinden hade hon hittat en trist elektrisk ljusstake och placerat i köksfönstret, men det såg bara dumt ut. Pliktskyldigt. Tankarna på den stundanden julhelgen var inte ett dugg lockande längre. Hur skulle hon kunna fira med en pojkvän som var otrogen? Hon drog fram mobilen igen och knappade fram bokningsbekräftelsen till stugan de hade hyrt i Funäsdalen och avbokade den. Det skulle kosta en liten summa men det var det värt. Nu skulle han förhoppningsvis förstå att han inte kunde bete sig hursomhelst. Där dog den drömmen om en idyllisk jul- och nyårshelg med öppen brasa och skidåkning. Sedan slog tanken henne. Var skulle hon ta vägen?

Några timmar senare hade hon och Erika hittat ett café som inte var fullpackat med folk och satt vid ett litet sidobord med utsikt mot trängseln utanför. Julrushen var i full gång och från en högtalare ovanför dem dånade det fram julsånger.

- Vad sa han då? Blev han arg?

Stella var tvungen att erkänna att det blev Hugo inte när han väl vaknat. Faktum var att han verkat nästan lättad. Iallafall inte så förkrossad eller upprörd som hon tänkt sig.

- Det var lite av en impulshandling, erkände Stella och tog ett bett av sin lussekatt.

- Men ni är väl fortfarande ihop?

Faktum var att hon inte kände sig riktigt säker på hur det låg till.

- Vi får se, sa hon undvikande.

- Vi får se?

- Jag menar vi får se hur han ställer sig till det hela.

Erika satte kaffet i halsen och flämtade.

- Är det han som bestämmer det tycker du? Det är han som var hela natten hos sin före detta.

- Ja men…

Stella ritade en figur med pekfingret i lite utspilt kaffe på bordet.

- Jag vill inte att det ska ta slut.

- Du är hellre ihop med en otrogen idiot som gör precis som han vill?

Det fanns en uns av sanning i Erikas ord, det kunde hon inte förneka.

- Vad sa han då, som förklaring?

- Att de bara stött på varandra. Men jag menar… Hon svalde ner en ny tugga saffransdoftande lussekatt och strök bort några smulor från munnen.

- Jag vet hur tajta de är fortfarande. Det är som att det är hon, Stina, och han och hunden som är en familj. Fortfarande.

Erika nickade förstående.

- Det kanske inte var någon bra idé från första början, sa Stella.

- Stugan?

- Att flytta ihop med honom.

Det var nog sant att hon hade blivit för kär för snabbt och Hugo hade lämnat Stina, sin flickvän sedan flera år. Det var en vänskaplig separation påstod han och kanske var det därför Stella kände att de fortfarande var en enhet. Hon var för medgörlig mot honom hade hon insett. Han var äldre och gjorde lite som han ville ändå.

- De skaffade väl hund precis innan han drog, sa Erika. Du vet väl att skaffa hund tillsammans är steget innan man skaffar barn.

- Det var nog därför han bröt upp, sa Stella dystert. Han fick panik.

- Det är inte lätt att bli tillsammans med någon som nästan stadgat sig, sa Erika och sträckte sig fram över bordet för att fylla på sin kaffekopp.

- Nej precis. Jag hade gärna träffat hans familj mer till exempel. Men de är ju så förtjusta i Stina fortfarande. Och jag hör inte dit.

Stella suckade.

- Jag är faktiskt den som är utanför.

- Vad ska du göra nu då?

Stella ryckte på axlarna. Faktum var att hon hade försatt sig själv i en riktig knipa. Hugo hade ju inte protesterat när han insett att de inte skulle fira gemensam jul i någon romantisk snöhöljd stuga. Tvärtom. Han hade bara mumlat något om att åka hem till Skåne och fira med sina föräldrar.

- Jag måste hitta något annat.

- En annan stuga?

- Varför inte? Där vi kan fira några stycken. Eller du och jag iallafall? Och kanske Michaela? Kia? Jag kan inte vara hemma i stan helt själv.

Erika kliade sig diskret vid ena näsvingen. Hon sa ingenting men Stella fick en stark känsla av att hennes vän hade andra planer. Hon var sent ute och de flesta i deras kompiskrets hade redan bestämt vad de skulle göra.

- Din pappa då? frågade Erika. Vad ska han göra?

- Vet inte riktigt.

Stella sjönk ihop där hon satt. Hon kunde inte påminna sig en tid i livet när julfirandet inte kändes jobbigt. Kanske var det för att hennes mamma dött så tidigt. Efter det hade hon och pappa Filip varit helt hänvisade till varandra. När hon var barn hade de firat med hans syster i en stor och ödslig våning där grälet mellan syskonen hela tiden låg på lut. Hon hade fått sitta ensam framför teven och sett på Kalle Anka medan Filip försett sig av wiskyn lite för frikostigt. Han hade flyttat till Paris när hon var tonåring och efter det hade hon fått planera sina egna jular. På gott och ont. Visserligen inte så mycket press, men en tilltagande känsla av att det alltid bara var hon som inte visste vart hon skulle ta vägen. För några år sedan hade hon tagit initiativet till att själv flyga till Paris innan helgerna. Besöket hade inte varit lyckat. Pappas senaste flickvän Marielle hade inte uppskattat besöket och Stella hade fått känslan av att de inte ville ha henne där.

- Det kommer att ordna sig. Erika lät tröstande.

Stella tittade på horderna av stressade julshoppare som drev förbi utanför på gågatan i snöblasket. Tänk om julen hade känts magisk och lockande en enda gång, istället för något hon bara var tvungen att få överstökat varje år. Hon såg med fasa fram mot att någon gång behöva fira på egen hand. Och kanske var det nu det skulle ske.

- Finn dig inte vad som helst bara, sa Erika.

- Mmm…..

- Du kanske ska ringa honom?

- Hugo?

- Nej din pappa. Han måste väl vilja fira jul med sin egen dotter?

Stella gjorde en grimas. Hon var inte så säker på den saken.

När Erika försvunnit ut i vimlet satt Stella kvar. Hon gick in på sidan för stuguthyrning igen. Pekfingret scrollade ner längs rader av lockande hus. Det såg idylliskt ut, med tända fönster, ljusgirlanger och gnistrande snö. På något konstigt sätt hade fotografen lyckats föreviga nästan alla stugor med ett tjockt vitt täcke på taket. Men alla som kunde komma på fråga var bokade. Hon släppte ifrån sig mobilen. Känslan av att stå utanför och vara övergiven blev påtaglig. Sedan slog hon snabbt numret till pappa. Hon kunde nästan höra hur han skruvade på sig av obehag när hon berättade att hon inte visste hur hon skulle fira de kommande helgerna. Eller med vem. Som vanligt tyckte han inte att det var hans problem.

- Nej lilla vän det vet jag inte, sa han snabbt när hon frågade om han planerat julen än. Det blir väl som vanligt.

- Som vanligt… hurdå?

- Jag och Marielle lämnar stöket och stressen i stan och tar vår tillflykt någonstans. Vi tänkte oss ett litet hus vid kusten i Normandie det här året. En god vän som lånar ut.

Stella kände hur hjärtat krympte. Det lät så mysigt att hon fick tårar i ögonen.

- Du hade inte tänkt att komma hit då?

Han skrattade sitt lite korthuggna skratt. Det där som var totalt glädjelöst. Det var otroligt hur han kunde lägga in en kylig ton av ironi i nästan allting han sa. En ton som alltid gjorde hans omgivning lite osäker. Kanske var det just det som var meningen.

- Självklart är det fint i Sverige men hemma är ändå bäst. Eller hur?

Hemma är där hjärtat finns tänkte Stella och avslutade samtalet.

I hennes hjärta var det just nu tomt och kallt.

Hon lämnade caféet och gav sig ut i julrushen. På söndag var det förste advent. Men just nu hade hon inte den minsta lust att varken julhandla eller dekorera. Tankarna på att återvända till den stora lägenheten fick det att pirra obehagligt i mellangärdet. Hon ville inte. Det kändes inte som hennes hem längre. Hon var mer en gäst, och Hugo kom och gick lite som han ville. Oftast var han nog med sin föredetta. Hon var rädd för att förlora honom och hon hade blivit för medgörlig. Han var sju år äldre och hade ett försprång på henne vad gällde förhållanden och ekonomi. Det kändes som att de inte delade samma världar egentligen.

Mobilen började ringa och hon tog samtalet en aning förvånad. Pappa stod på displayen. Hans röst lät som vanligt lite otålig när hon svarade.

- Jag fick faktiskt tag en gammal kompis till mig, sa han. Råkade nämna den här situationen du försatt dig i, med stugan.

- Jaså, du råkade det? Så bra.

Stella pressade telefonen mot örat och försökte desperat uppfånga vad han sa i oväsendet och myllret omkring sig på gågatan. Så typiskt