Sophia och Bina: En solskenshistoria för barn

By Stefan Breitholtz

Sophia, 9 och ett halvt år, träffar en vis äldre kvinna, Constance, som har en hemlig park med bikupor. Hon sköter sina vänner med vördnad och värdighet på deras egna villkor.

Vi får tillsammans med dem följa deras spännande arbete med bina från sen vinter till sen höst, med allt som händer i en bikupa och runt omkring den. Vi får även höra bina tala.

Framför den öppna brasan berättar Constance om dramatiska händelser hon varit med om tillsammans med sina bin och från förr i tiden.

Med allt som Sophia fått lära sig kan hon till slut nästan sköta egna bin, men bara nästan.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Apr 10, 2018
• ISBN: 9789177859079

Stefan Breitholtz

Författaren har tidigare översatt och gett ut ett tiotal böcker om alternativ till modern biodling.

Book preview

Innehållsförteckning

Nyinflyttad på Rosdala

Solsken inne i kupan

Halmkupan

Solsången

Hassel och videkissar

Pollinering

Om bimodern och hennes barn

Vördnad och vårstädning

Äntligen ut!

Prinsessägg

Bifadern

Två drottningar

Eken i skogen

Hitta hem

De svärmar, svärmar på riktigt

Skorstenen

Utflykten med klassen

Mumien

De små Varroa-spindlarna

Kransning

Trumning och skattning

Invintring

Förord

Boken kan läsas både av barn och vuxna, helst tillsammans. Den passar bra som högläsningsbok, både hemma och i ett klassrum.

Det finns många frågor om bin idag, då de har det svårt på många sätt. En del av dessa frågor, kanske besvaras här.

Framför allt hoppas jag på att alla som läser den smittas av Sophias entusiasm.

För det är fantastiskt roligt med bin!

Stefan

Tack till min fru Eva som har hjälpt mig med rättning av stavfel och konstiga meningar.

Nyinflyttad på Rosdala

Sophia satte sig upp i sängen. Det var nästan mörkt i rummet, men hon såg suddigt en månskära som lyste kallt genom fönstret. Var det något under sängen? Hon vågade inte titta efter, såg ju ändå inte så bra, vågade inte tända. Hon kröp ner igen och försökte bli så liten som möjligt. Hördes det något? Det var inte första gången det hände.

Ines sa att det nog bara var inbillning, fast Sophia kände att Ines inte riktigt orkade bry sig. Sophia kallade henne Ines nu, sedan pappa……..inte mamma längre. Hon kände sig ensam. Ibland undrade hon om Ines egentligen var hennes riktiga mamma. Och pappa…….Var hon adopterad, som Maria hennes bästa kompis. Hon saknade henne. Maria hade bara hälsat på en gång sedan de flyttat ut till Rosdala och mamma slutat arbeta.

Hon försökte tänka på Maria, men hon kunde inte koncentrera sig, vågade knappt andas. Skulle hon tända och försöka se efter. Skulle det bli större eller bara försvinna? Eller var det som Ines sa. Hon frös. Öppnade ögonen men blundade snabbt igen.

På morgonen vaknade hon av att det slamrade nere i köket. Det var nog Samir, mammas svåger. Nu tänkte hon det igen, skulle ju inte säga mamma. Ines fick räcka, annars tänkte hon bara på pappa. Mamma och Pappa. Hon blinkade flera gånger för att stoppa tårarna, men de kom ändå. Hon bestämde sig för Ines, det kändes lättare då. Hon ville hålla henne lite på avstånd, inte så tätt inpå. Hon var ju större nu och ville klara sig själv mer.

Det luktade nybakat. Samir var uppe tidigt och satte in ler-gryts-formen i kall ugn. Vatten-mantlad vedspis. Hon undrade var det var för något egentligen, vatten-mantlad.

Degen hade jäst i kylskåpet över natten, med surdeg med honungs-jäsmedel. Eget dinkeloch rågmjöl, som han malt själv på stenkvarn. Det var anis i och skurna fikon och mandlar. Sophia älskade både lukten och brödet. Karin, mam….Ines syster och Samir försökte bli självhus-hållare som Mandelmanns på Tv, fast på riktigt. De hade flyttat ut på landet till Rosdala och skaffat 2 bruna och vita fjällkor, en häst, höns och katt. Nu hade de knappt några pengar kvar sedan de köpt gården.

När Samir hade mockat koskit, gett kor och häst hö och mjölkat, var brödet färdig-bakat. Det luktade gott. Synd att det skulle svalna i en filt flera timmar innan hon fick smaka. När hon kom hem från skolan kanske…

Karin var tillbaks, det hördes tydligt, för hon smällde alltid så i ytterdörren.

- Samir, du har glömt tvätta av stövlarna, det luktar koskit i hallen.

- Kom in och lukta på brödet istället, gnabbades Samir.

Karin körde ut tidningar på morgnarna för att få in lite pengar. När hon kom hem var det dags för Sophia att äta frukost för skolbussen kom 7.30. Hemmagjord yoghurt, juice och knäcke med ost. Karin och Samir drack nymalet kaffe. Det luktade gott och