Äventyr och hemligheter

By Astrid Lindstam

Detta är berättelsen om Lo och hunden Rufus. De upplever massor med spännande äventyr. Lo lever i två världar. Den vardagliga verkligheten med mamma, mammas sambo Erik, bästisen Anna, kusin Sofia, Ali, Hemsken - alla ungars skräck och Vendela på äldreboendet Sommarängen. I fantasivärlden möter hon sjöjungfrun Blub, skåpdraken, prinsessan Rosenknopp och många, många andra. Det gamla skåpet hos Vendela gömmer på många hemligheter!

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 11, 2023
• ISBN: 9789180804295

Astrid Lindstam

Astrid Lindstam är utbildad förskollärare och har lång erfarenhet av att trollbinda barn med spännande, äventyrliga och mustiga berättelser.

Book preview

Kapitel 1

Mamma och Lo satt och myste hopkurade i soffan med varsin kopp choklad framför sig. De såg på en Lassiefilm, en film som mamma sett när hon var liten flicka. Den handlade om en hjälpsam hund som räddade människor och djur i nöd.

Den är jättespännande och sorglig på samma gång sa mamma.

Telefonen ringde och hon gick och svarade. Lo satt för en gångs skull tyst som en liten mus. Hon hade upptäckt något fantastiskt! Hon ville ha en sådan där underbar, stor, klok, vacker och snäll hund som Lassie! En sådan som nyss sprang omkring i teven och nu rakt in i Los sexåriga hjärta.

Tiden gick och Lo skulle snart fylla sju år. Hon var en smal flicka med långa skrangliga ben. Hennes hår var smörgult och ögonen blå, som himlen. Hon älskade att leka och särskilt med bästisen Anna. Fortfarande önskade hon sig en hund. Mamma sa som vanligt att det var alldeles för dyrt att köpa hund och vem skulle passa valpen när mamma och Erik, mammas sambo, jobbade och Lo var i skolan?

Lo prövade med allt! Hon tiggde och bad och försökte själv spara sina veckopengar för att få råd med sin hund. Resultatet blev att mamma och Erik blev trötta i öronen av allt tjat och gnat. De lyssnade inte på henne till slut. Veckopengarna stannade aldrig länge i spargrisens mage. Det fanns alltid något som Lo behövde köpa och det blev aldrig några slantar kvar till att köpa hund för. Lo klagade bittert för Anna som sa:

Om jag varit din mamma skulle du fått en collie för länge sedan!

Det känns bra när ens bästis förstår!

På födelsedagens morgon vaknade Lo av viskande röster ifrån köket. Det var Erik och mamma, som dukade födelsedagsbrickan till henne. Lo lade sig ner på kudden och låtsades sova. Dörren slogs upp. Mamma och Erik stod där leende i dörröppningen med en bricka dukad med varm choklad och en fin rosa marsipantårta med sju brinnande ljus i. Ett stort paket med silverpapper om, låg bredvid koppen.

Det blev kramar och gratulationer i mängder. Lo blåste ut ljusen och sen slet hon av papperet på paketet! Där låg en leksakscolliehund med runda, tomma ögon av glas och stirrade stumt på henne! Det kändes som Lo hade fått en kalldusch över sig! Hon slängde hunden i väggen, kastade sig ner på sin kudde och grät stora våta tårar. Hur dumma kunde vuxna bli?

En stund senare när Lo lugnat sig och de hade talat om saken, berättade Erik att det hänt något på hans jobb som Lo säkert skulle bli glad över. Erik arbetar på ett äldreboende, som heter Sommarängen.

På Sommarängen tar man hand om gamla människor som inte kan ta vara på sig själva. Det är trevligt där. Lo och Anna brukar gå och hälsa på ibland. Det tycker Erik är bra för det finns många gamla som sällan får besök. De blir så glada när de får berätta för flickorna, om hur det var när de var unga.

Det har flyttat in en ny gäst på ’Sommarängen’. Det är en dam som heter Vendela. sa Erik.

Erik hade berättat för Vendela om Lo och hennes långa längtan efter en hund. Tant Vendela blev genast intresserad. Det var nämligen förbjudet att ta med sig husdjur till Sommarängen och tant Vendela ägde en liten hund. Hon frågade Erik om det var möjligt att Lo kunde ta hand om hunden Rufus. Han var ingen valp förstås, men det var ganska praktiskt för hela familjen om alla arbetade och Lo var i skolan. Det tar ganska lång tid att fostra en liten livlig valp. Erik tyckte att det lät mycket bra. Sommarlovet började om ett par dagar och då skulle Lo få litet sällskap under lovet också.

Om det varit en ko som jag skulle tagit med mig, då skulle jag kunna förstå att det var förbjudet muttrade tant Vendela.

Men nu om Lo ville ta hand om Rufus så skulle tant Vendela bli nöjd.

Jag tänkte att vi skulle hämta din vovve i morgon log Erik.

Lo blev alldeles överlycklig. Hon sprang direkt till Anna och berättade den fantastiska nyheten. Hon skulle äntligen få sin hund.

Vad är det för sorts hund? Är det en collie? undrade Anna. Men Lo hade glömt att fråga Erik vad det var för ras.

Det får bli en överraskning skrattade hon.

Nästa dag var Lo färdigklädd långt före Erik. Hon ville skynda på honom, men hon visste att hans morgonhumör var ganska dåligt och hon ville inte bråka nu när hon skulle hämta Rufus.

Lo och Erik gick till Sommarängen och knackade på. Genast hördes ett ilsket, ettrigt skall. Dörren slogs upp och där stod tant Vendela. Lo såg framför sig en lång och mager dam med vitt krulligt hår på huvudet. Hon såg sträng ut. Lo neg fint för att visa att hon var en väluppfostrad flicka.

Så fick hon syn på Rufus! Det var den minsta hund hon någonsin sett. Han hade en stripig len päls runt en liten trind kropp. Fyra små pinnar till ben, stora grå glosögon och stora bortstiga öron. Han stirrade ilsket på henne och fnös. Men Lo tittade tillgivet tillbaka. Han var jättesöt, tyckte hon.

Vad är det för sorts hund? Hon tittade undrande på tant Vendela.

Det är en Chihuahua, världens minsta hundras. Men det ska du inte påminna honom om sa tant Vendela och lämnade över Rufus till Lo.

Hälsa på mig igen sa hon vänligt.

Lo undrade om det var något särskilt som hon skulle tänka på för att Rufus skulle trivas? Vad var det han tyckte om och vad var det han inte tyckte om? Då skrattade tant Vendela hjärtligt och sa att det skulle Rufus med all säkerhet tala om för Lo. Lo tyckte att det var ett märkligt svar, men hon teg. Hon hörde fortfarande tant Vendela skratta när de gick.

Lo släppte Rufus så fort de kom in genom dörren. Han gick runt och nosade på allt han kom åt. Ibland fnös han ogillande. När han fick syn på Eriks tofflor gick han dit. Han lyfte på benet och kissade på dem.

Nä, förbaskade hundskrälle! knorrade Erik.

Lo skyndade sig att torka upp efter Rufus. Han var nog bara nervös för allt det nya trodde hon. Men