Översvämning på Kringelvägen och två andra sagor

By Edith Unnerstad

I tre korta sagor underhåller Edith Unnerstad med sin berättarglädje. I "Översvämmning på Kringelvägen" glömmer den lilla pojken Finn att stänga kranen så att vattnet forsar fram och fyller huset med vatten. I "Illbattingen" får vi stifta bekantskap med det lilla trollet som sätter i sig bandhundens mat och sedan blir fängslad av människorna. Och "Den blå skålen" följer två syskon som mer än något annat vill glädja mamma på hennes födelsedag och ger sig därför ut på äventyr efter just den rätta presenten.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 30, 2021
• ISBN: 9788728025888

Book preview

Översvämning på Kringelvägen

Vid Kringelvägen i Gumhagens samhälle nordostsydväst om Stockholm står ett spinkigt trevåningshus i rad med nittinie andra likadana.

På nedre botten bor Mandolini. Han säljer ballonger på Djurgårdsslätten om söndagarna. Han har lockigt svart hår och vita tänder. Han är ung och glad och visslar som en trast i solnedgången. Ja, han kommer nog upp och visslar i radio en vacker dag, ska ni få se! Det är inte möjligt annat.

I andra våningen bor gamla fröken Spijk med sin hund Rulle. Fröken Spijk är mycket mager, trots att hon inte gör annat än äter. Men Rulle är klotrund, fast han får kotletter bara tre gånger i veckan, kan nån begripa det?

I tredje våningen bor farfar och farmor Petterfors. Farfar Petterfors ser alldeles vanlig ut. Han har spelat basfiol i hovkapellet, men nu är han pensionerad. Basfiolen står i ett hörn. Farmor Petterfors är lika rund som Rulle. Man skulle inte kunna gissa att hon har varit vid operabaletten. Men det har hon. Farfar Petterfors brukar gärna visa ett fotografi han har på skrivbordet. Där är farmor Petterfors sjutton år och utklädd till trollslända med paljettbeströdda tyllvingar på ryggen. Gissa om hon är söt! Och så smal om midjan sen! Håhå jaja, säger farmor då och går ut i kokvrån och bakar en ny sorts kakor.

Det finns en som är ännu mera förtjust i trollsländekortet än farfar, och det är hans sonson Finn. Han kommer med bussen och hälsar på ibland med pyjamas och tandborste i en liten blå väska och ligger kvar över natten. Han har inte börjat skolan än, men han har börjat tappa tänder, och det är vackert så. Finn brukar kalla flickan på fotografiet för Rosabella. Farmor heter Emma Gustava, och det kan ju passa bra för farmödrar som bakar kakor jämt. Men inte kan man väl kalla en trollslända för farmor och inte för Emma Gustava heller. Nej, Finn, han sa till Mandolini: Hitta på ett snyggt namn åt en flicka, som jag känner. Ar hon vacker? frågade Mandolini. Väldigt, sa Finn. Rosabella, sa Mandolini då. Och så fick hon heta det.

Och nu ska jag berätta vad Finn ställde till med en dag i huset vid Kringelvägen.

Han kom där på besök med sin lilla blåa väska i handen. Då ropade Mandolini på honom och sa, att han hade en present åt honom. Det såg ut som en sladdrig, brunspräcklig gummitrasa.

Blås upp den, sa Mandolini. Det är en krokodil. Lurholm heter den.

Ska du inte blåsa upp den själv med gas, som du gör med ballongerna? frågade Finn.

Nej, sa Mandolini. Då skulle den ju bli så lätt att den skulle flyga. Har du sett krokodiler som flyger?

Finn tog den lilla pluggen ur krokodilens stjärtspets och blåste så att hans kinder stod ut som ett par röda ballonger. Luften fyllde ut den slankiga gummiblåsan. Och då kom där fram ett stort och grymt gap, små lurande ögon och en lång, buktande kropp.

Oj, så stor han blev, och vad han ser farlig ut! flämtade Finn andfådd.

Om han blir elak får du väl dra ut den där pluggen igen, så blir han nog spak, sa Mandolini.

Finn tackade och bockade och tog Lurholm under armen och gick till farfar och farmor Petterfors och hälsade från mamma, att han kunde få stanna till i övermorgon.

Så roligt, sa farmor. Det är bara det, att farfar och jag är bortbjudna i dag. Kan du klara dig ensam några timmar, tror du?

Visst, sa Finn. Man är väl inget småbarn heller.

Då dukade farmor fram en massa kakor och smörgåsar och mjölk. Och så gick hon och farfar. Finn lekte med Rosabella och Lurholm en stund. Han ställde fotografiet på golvet och lekte att Lurholm var en drake som ville äta upp Rosabella. Men Riddar Finn kom ridande på en kolsvart häst och räddade henne i sista ögonblicket. Hästen var farmors lilla blommiga