Skimrande eljest

By Emilia Wahlgren

I Skimrande eljest samlar författaren Emilia Wahlgren noveller som alla kom till liv parallellt i samband med hennes hyllade debutroman Moraliskt fördärvade. Således en fristående fortsättning, där det övergripande temat är förödande samtidsskildring av kvinnor som kämpar för sina mänskliga rättigheter. Kvinnor med paranormala förmågor, i mötet med föråldrade samhällsnormer.

• Language: Svenska
• Publisher: Emilia Wahlgren
• Release date: Oct 30, 2020
• ISBN: 9789177390329

Emilia Wahlgren

Emilia Wahlgren, born 1984, is a lawyer and an author based in Stockholm, Sweden.Twitter: https://twitter.com/jurist_ewTikTok: https://www.tiktok.com/@jurist.ewInstagram: https://www.instagram.com/@jurist.ew

Book preview

"You may write me down in history

With your bitter, twisted lies,

You may trod me in the very dirt

But still, like dust, I'll rise."

Maya Angelou

Förord

Skimrande eljest är en novellsamling inom genren spänning. Den belyser ämnena sexuellt övergrepp, främlingsfientlighet och ojämställdhet, och därigenom lyfts självständiga kvinnor upp. Etniska svenskar som icke-etniska svenskar, främst mörkhyade.

Emilia Wahlgren

Stockholm, Södermalm augusti 2020

Innehållsförteckning

Berättelsen om moder Tea dos Santos

Berättelsen om Erika dos Santos Wallén

Berättelsen om Claire dos Santos Wallén

Berättelsen om moder Caterina Silva

Berättelsen om Veronika Bergman

Berättelsen om Lisa Marklund

Berättelsen om Alda Lindblom

Berättelsen om Megan von Archibald

Moder Tea dos Santos

Novell(er):

Hösten 2003

Hösten 2003

Molnen smälte och regnet tätnade medan det föll ljudlöst över en förort söder om Stockholm. Vattendroppar letade sig in överallt i takt med moder Teas skyndsamma fotsteg.

Eländigt oktoberväder, muttrade hon och skakade av sig dropparna innan hon klev över tröskeln till sitt varma och torra hem.

Kort därpå ringde det på dörren.

Det var Rosmarie. En ensamstående mor – som både Tea och maken kände flyktigt – och som var i behov av deras hjälp, vilket hon anförde direkt efter att Tea välkomnade in henne. Hon behövde barnvakt med kort varsel då hon nyligen erhållit ett nytt arbete som innefattade ett antal kvällspass. Hon skulle givetvis betala en slant för besväret trots sin ekonomiska begränsning, vilket hon påpekade två gånger under konversationen.

Vi kan säkerligen komma överens om en bra timlön, sade Rosmarie och vred sig i soffan där hon satt mitt emot.

Jag tror dig. Tea var förstående men avvaktande, hon ville inte fatta ett förhastat beslut i ändamålet. Och tack för förtroendet, men…

Jag har hört så bra om dig och din familj, avbröt Rosmarie. För mig är det viktigt att mina två småttingars barnvakt är någon med kristen tro, eftersom jag och småttingarna är det. Därav behovet av din hjälp.

Jag förstår, svarade Tea.

I morgon kväll behöver jag barnvakt som sagt och jag hoppas verkligen att någon av dina barn kan hjälpa mig, fortsatte Rosmarie, och slog därefter oväntat ned blicken. Dessutom fyller jag år i morgon, trettiofem blir jag. Jag kommer dock att fira födelsedagen på jobbet.

Åh, men det kan komma att bli trevligt ändå. Tänk positiv, log Tea och kastade en blick på armbandsuret. Grimaserade och tänkte att maken och barnen borde vara hemma vid det här laget. Jag ger dig ett svar i morgon på förmiddagen. Ska vi säga så? frågade hon och reste sig.

Rosmarie gjorde detsamma. Underbart, svarade hon. Jag kommer för evigt vara dig tacksam om svaret blir ja, fortsatte hon på vägen till dörren, Gud välsigne dig.

Detsamma kära du, ta hand om dig så länge.

Rosmarie nickade och stegade ut i regnet där hon snabbt försvann utom synhåll.

Efter någon timmes övervägande samt ett kort samtal med maken, som hade kommit hem senare från arbetet än planerat, beslutade Tea för att ge Rosmarie en chans.

Hon hade först tänkt fråga det äldsta barnet, Donald, men hans tendenser till att stundom vara oansvarig fick henne att i stället fråga en av tvillingdöttrarna. Och tanken att kunna dra nytta av att ha suttit barnvakt åt sina yngre bröder Cristiano, Daryl, Felix och Samuel och utöver det, tjäna egna pengar fick tonårsdottern Erika att genast acceptera erbjudandet.

Hennes ögon glittrade och mungiporna åkte avspänt uppåt, tack mamma, du är bäst, sade hon och dansade i väg över vardagsrumsgolvet och vidare uppför trapporna.

Tea var dock inte lika munter. Trots att hon var den som beslutade att ge Rosmarie en chans, var hon tämligen tveksam vilket härrörde från ett samtal hon hade för ett tag sedan med en gemensam kvinnlig bekant till Rosmarie. Kvinnan hade anförtrott sig till Tea om att Rosmarie sysslade med omoraliska aktiviteter. Enligt kvinnan ägnade Rosmarie åt att anklaga gifta män, som hon hade flyktiga bekantskaper med, för att ha skadat hennes barn. Och därigenom kunde hon pressa dessa män på pengar eftersom de blev skräckslagna av hennes ogrundade anklagelser.

Men eftersom Teas primära fokus i livet var att hjälpa människor, valde hon att åsidosätta det hon hörde och förlita sig på att Gud skulle komma att vaka över dottern. Ändock fladdrade oron dovt i mellangärdet när dottern lämnade hemmet dagen efter på kvällen och for i väg för att sitta barnvakt åt Rosmaries barn för första gången.

***

Veckorna framskred och Erika hade hunnit sitta barnvakt ett antal gånger. Efter ungefär fjärde veckan började Tea ana oråd eftersom Erika pratade allt mindre om extraknäckande. Det visade sig att hon inte kände ro till fullo innanför väggarna i Rosmaries lägenhet.

Meu querida, varför vill du fortsätta om du känner olust? frågade Tea under kvällens familjemiddag varpå Erika sänkte ögonbrynen och axlarna.

Sönernas stillsamma konversation om fotboll och tv-spel höll på att förvandlas till en maktkamp. Därmed var de frånvarande i konversationen som skedde sinsemellan föräldrarna och systern.

Mitt hjärta älskar barnen som om de vore mina egna syskon. Det känns som om jag skulle svika dem om jag slutade.

Tea och maken nickade förstående.

Om du vill fortsätta så stödjer vi dig, men ditt välmående är viktig för oss, sade maken och lade sin hand på Erikas arm. Är det något annat som oroa dig hjärtat?

Erika satt tyst, som om hon inte ville svara. Men sedan, när sönerna hade glupskast i sig sina sista mattuggor och lämnat bordet med ilfart upp till övervåningen, delade hon med sig av vad Rosmaries barn hade berättat. De sa att Rosmarie tvingade dem att ljuga om att de ska ha blivit tafsade på av män för att få pengar, de sa även att Rosmarie skrek i sömnen och grälade högt med sig själv samt svor åt dem och grannarna. Erika tog ett djupt andetag. Och jag har haft återkommande mardrömmar där jag nästan blir ihjälslagen av Rosmarie medan barnen står i bakgrunden och skriker av rädsla.

Till Teas bestörtning visste hon inte riktigt vad hon skulle svara dottern, men maken visste och sade tydligt: Du är min dotter och jag måste skydda dig, du får inte gå dit längre.

***

Dagen efter traskade Tea ned till Rosmaries bostad. Med pekfingret viftande i luften konfronterade hon henne varpå Rosmarie nekade till vad hon ansåg var anklagelser baserade på indicier. Och dessutom vägrade hon betala för den tiden Erika satt barnvakt. Hon nämnde även att om Tea kontaktade henne igen och efterkrävde betalning, skulle hon kontakta polisen och uppfinna en mycket trovärdig historia om att Erika hade skadat barnen samt att hon hade fått hjälp av de resterande familjemedlemmarna.

Mina barn gör allt jag talar om för dem att göra, sade Rosmarie med händerna i midjan. Till och med ljuga för min skull, fortsatte hon.

Tea nickade åt henne, lade armarna i kors över bröstet och sade lågmält: Du har valt fel familj att ge dig på. I Jesus namn kommer vi att stoppa dig!

Och du vet inte vad jag är kapabel till, avslutade Rosmarie diskussionen.

***

Ungefär en vecka senare kontaktade en kvinnlig polis Tea, som i sin tur begav sig till polisstationen tillsammans med maken och Erika. De fick veta att Rosmarie hade gjort en polisanmälan, men att den skulle läggas ned. Dels för att Rosmarie utsaga innehöll motsägelsefulla uppgifter, dels för att Rosmaries egna barn sade hon ljög. Barnen sade att de älskade Erika och hennes familj samt nekade till att de skulle ha blivit skadade av dem. Tvärtom ansåg de att Erika och hennes familj hade varit snällare mot dem än vad deras egen mor någonsin hade varit.

Poliskvinnan suckade och stirrade på högen av papper framför sig. Sedan vände hon uppmärksamheten mot Tea, maken och Erika.

Avskyvärt och hjärtskärande att en mor kan göra detta mot sina egna barn. Jag beklagar att jag har tagit upp er tid, sade hon. Åratals av polisarbete avtecknades i smårynkor runt hennes blå ögon och munnen som snörptes. "Som sagt kommer åklagaren besluta om att förundersökningen skall läggas ner, men jag