Isadora Cordée

By Mikael Strömberg

Fredagen den trettonde oktober 1950 kom Isadora Cordée inte till skolan. Klassläraren märkte att oron spred sig bland Isadoras klasskamrater. Alla visste vad frånvaron förde med sig. För varje gång Isadora kom tillbaka efter en sådan här oväntad och oanmäld frånvaro, var hon förändrad. Förändrad till det värre.

• Language: Svenska
• Publisher: Mörkersdottir förlag
• Release date: Dec 10, 2018
• ISBN: 9789175991146

Book preview

© 2018 Mikael Strömberg

ISBN: 978-91-7599-114-6

Mörkersdottir förlag

Isadora Cordée

Fredagen den trettonde oktober 1950 kom Isadora Cordée inte till skolan. Klassläraren märkte att oron spred sig bland Isadoras klasskamrater. Alla visste vad frånvaron förde med sig. För varje gång Isadora kom tillbaka efter en sådan här oväntad och oanmäld frånvaro, var hon förändrad. Förändrad till det värre.

Isadora var inte som de andra barnen. Hennes skolgång hade varat flera år längre än hennes yngre klasskamraters. Hon hade svårt att lära, och ännu svårare med att anpassa sig och förstå de sociala regler som gällde. Hon var äldre, och framförallt mycket längre. Vid tiden då hon sedermera försvann, mätte hon nästan hundranittio centimeter. Hon led av en ovanlig skelettsjukdom, vilken deformerat hennes kropp. Hennes skallben, och mest av allt hennes käkparti, var gravt missbildat. Käken var utskjutande och konformad som näbben på en höna. En groteskt stor näbb med människotänder. Ingen av de andra barnen ville leka med henne, eftersom hon inte kunde kontrollera sin fysiska styrka och därför riskerade att bli hårdhänt. Även om det inte var avsiktligt, ledde detta till att hon skadade de mindre och yngre eleverna, ibland allvarligt, vilket ledde till samtal med hennes föräldrar, som i sin tur ledde till orsaken till hennes frånvaro. Misshandel. Hård bestraffning. En far som söp, och en mor som var knäpp. Det var så man talade om den besynnerliga flickan och hennes familj.

När Isadora kom tillbaka veckan efter den där fredagen hade hon blossande rodnader på båda sina tydligt markerade kindben, och en blånad om halsen. Hon satt tyst i klassrummet, med stripiga hårtestar hängande för det långsmala ansiktet och med en mörk blick från de djupt liggande ögonen mot den svarta tavlan. Någonting långt värre än tidigare hade hänt. Den här gången hade föräldrarna gått för hårt åt henne. I efterhand förstod man att våldsyttringarna inte bara var riktade mot Isadora från hennes föräldrar, utan att det även var tvärtom.

De efterföljande veckorna fick klassläraren allt större problem med Isadora, då hon vägrade gå hem från skolan. Hon hade blivit extremt inåtvänd och sa nästan ingenting, men det var uppenbart att hon inte ville gå hem.