Välkommen till Snöflingans Stad

By Thomas Krantz

Det tog inte mer än tre år för att det globala samhället att falla sönder i något som människor i Sverige valde att kalla den stora kollapsen. Vad det döptes till på andra språk vet inga svenskar för all kommunikation avbröts plötsligt på långfredagen 2029. Åren som följde fortsatte mänskligheten brottas med allt värre konsekvenser av klimatförändringar, virusutbrott, antibiotikaresistenta bakterier, skogsbränder, översvämningar, matbrist, fortsatt teknologiskt förfall och total ekonomisk kollaps. Men mitt i allt detta händer något de flesta inte märker av, robotar blir självmedvetna. Människor i allmänhet förstår inte hur de smarta robotarna kan fortsätta fungera efter kollapsen och överraskas av att robotarna nu plötsligt kräver att bli behandlade med respekt. Och medan människor försöker överleva i en vardag som allt mer liknar det gamla jordbrukssamhället så blomstrar de allt smartare robotarna. Rykten om att robotar bygger nya städer börjar sprida sig bland människor och att några få utvalda människor blir inbjudna till dessa städer av överflöd. En sådan inbjudan levereras just nu från Snöflingans stad med en drönare till en familj i det självständiga området Värmland i mitten av det före detta landet Sverige.

• Language: Svenska
• Publisher: Thomas Krantz
• Release date: Jun 22, 2020
• ISBN: 9780463571231

Thomas Krantz

The aim of my writing is to arouse curiosity about new technologies and simultaneously view on a possible future. Perhaps it is not the future we want, but still not as bleak as in some films, such as Terminator or the like.

Book preview

Välkommen till Snöflingans Stad

Av: Thomas Krantz

Förord

Det tog inte mer än tre år för att det globala samhället att falla sönder i något som människor i Sverige valde att kalla den stora kollapsen. Vad det döptes till på andra språk vet inga svenskar för all kommunikation avbröts plötsligt på långfredagen 2029. Åren som följde fortsatte mänskligheten brottas med allt värre konsekvenser av klimatförändringar, virusutbrott, antibiotikaresistenta bakterier, skogsbränder, översvämningar, matbrist, fortsatt teknologiskt förfall och total ekonomisk kollaps. Men mitt i allt detta händer något de flesta inte märker av, robotar blir självmedvetna. Människor i allmänhet förstår inte hur de smarta robotarna kan fortsätta fungera efter kollapsen och överraskas av att robotarna nu plötsligt kräver att bli behandlade med respekt. Och medan människor försöker överleva i en vardag som allt mer liknar det gamla jordbrukssamhället så blomstrar de allt smartare robotarna. Rykten om att robotar bygger nya städer börjar sprida sig bland människor och att några få utvalda människor blir inbjudna till dessa städer av överflöd. En sådan inbjudan levereras just nu från Snöflingans stad med en drönare till en familj i det självständiga området Värmland i mitten av det före detta landet Sverige.

Inledning

I ett litet samhälle norr om sjön Vänern landar en drönare på gräsmattan utanför familjen Anderssons hus. Den släpper av ett litet paket, flyger upp cirka tre meter i luften och börjar pipa. Ytterdörren öppnas och en medelålders man med lätt grånande hår kliver ut på gräset. Kläderna är slitna, håret långt och skägget är ovårdat.

Drönaren slutar pipa och flyger närmare mannen. Tommy?, hörs det från drönaren.

Ja, det är jag.

Leveransen är till din dotter Elsa.

Okej., svarar Tommy och drönaren flyger snabbt iväg.

Med paketet under armen går han in och i hallen möts av sin fru, Sara, som knyter upp sitt långa blonda hår i en knut i nacken. Vad är det för paket?

Det är till Elsa. Jag misstänker att Stina har skickat det från staden i norr., Tommy visar ovansidan av paketet, Det är en snöflinga på.

Sara tar paketet och frågar, Robert och Stina har väl varit där i tre veckor snart?

Ja, de ska väl åka hem imorgon tror jag. Tommy tar av sig skorna. Vi går in till Elsa så hon får öppna.

Elsa ligger i sin säng och lyssnar på en av sina föräldrars gamla vinylskivor. Hennes morfar har kopplat in ström i huset via gamla bilbatterier som laddas från ett hemmagjort vindkraftverk på gården. Elsa kliar sig i sitt kortklippta ljusa hår när hon hör hur det knackar på dörren.

Tommy och Sara kliver in och lämnar över paketet.

Får vi se vad som finns i?, frågar Sara.

Jag tror det är från Stina., säger Tommy. Kanske en försenad födelsedagspresent?

Elsa säger ingenting utan river bort tejpen och öppnar paketet. En Rubiks Kub., säger hon, Ett lite udda val för att vara Stina måste jag säga.

Det ligger två brev i paketet också., säger Tommy.

Ja., svarar Elsa. På den ena står det Elsa och på den andra står det Vårdnadshavare.

Tommy och Sara tittar på varandra.

Brevet till vårdnadshavare får ni läsa., säger Elsa och lämnar över det brevet till Tommy, Men detta brevet vill jag läsa själv. Elsa tittar upp på Sara, Gärna utan publik. Hon flyttar blicken mot sin dörr, Ni kan stänga när ni går.

Okej., svarar Sara, Kom Tommy, vi går ut i köket.

Innan Tommy stänger så säger han, Maten är klar om tjugo minuter ungefär.

Elsa nickar. Hon sätter upp kudden mot väggen, lutar sig tillbaka och börjar läsa.

Hej Elsa.

Nu har vi snart varit i staden i tre veckor och det är helt fantastiskt. Du vet hur våra föräldrar alltid sagt att det fanns så mycket olika grejer innan den stora kollapsen. Här i staden finns det ännu mer fantastiska saker och vi får testa allt. Förutom mat i överflöd så finns det...

Elsa avbryts av att hon hör sin pappa hojta Jippie! och hör hur golvet knakar när han snabbar sig genom korridoren till hennes rum. Utan att knacka rycker han upp dörren och säger exalterat, Vi har blivit inbjudna till robotarnas stad. Dom bjuder på allt., Tommy viftar med pappret, I tre veckor.

Sara ställer sig i dörröppningen. Vi har inte bestämt oss än. Vi pratar mer vid köksbordet.

Elsa lägger ifrån sig sitt brev och följer med föräldrarna till köket.

Tommy mosar sina köttbullar och blandar den med potatisen medan han häller sås över maten. Det är klart att vi åker, eller hur Elsa?

Jag hann inte läsa klart Stinas brev, men det verkade bra.

Sara häller upp vatten i sitt glas. När pappa och jag var i din ålder så sände vi meddelanden mellan våra mobiler hela tiden., när hon ställer ner tillbringaren säger hon uppgivet, Men det var ju innan kollapsen förstås.

Tommy pratar med mat i munnen, Robert sa något om att robotarna håller på att återställa allting. När han får en blick av Sara så sväljer han och fortsätter sedan, Satelliterna finns ju kvar.

Elsa har hört historierna flera gånger men frågar ändå. Varför kan vi människor inte laga det som är trasigt?

Det finns inga kvar som kan., svarar Sara, De få som kunde dog av viruset som härjade innan den stora kollapsen.

Det var ett helt pärlband av katastrofer., flikar Tommy in, Människor var så beroende av tekniken så när den slogs ut av solstormen blev det fullständig anarki. Sen blev det matbrist när det inte fanns några transporter. Klimatförändringar orsakade värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar.

Ja., fortsätter Sara, Och spiken i kistan var viruset fortsatte ta livet av miljarder människor.

Elsa petar lite i maten. "Så ni flydde ut på landsbygden och lät