Jakten - Undercover

By Anne-Marie Donslund

Han vrider på huvudet och tittar in i bilen. Hans mörka ögon är en avgrund av hat. Jag har inte hunnit ducka. Min lillebror har krupit ihop på bilgolvet. Samtidigt närmar han sig. Mamma backar tillbaka in på gården. Hon kör in i soptunnan igen. Ljudet när den välter. Burkar ramlar ut på gårdsplanen. Plötsligt har han en yxa i handen.Egentligen heter Johanne inte alls Johanne. Och hennes bror, Christian Eriksen, har tagit sitt namn efter fotbollsspelaren. De är på flykt från sin våldsamma pappa, och medan de är på jakt efter ett nytt liv är han på jakt efter dem. Kommer de någonsin lyckas bli fria?JAKTEN är en allvarlig, viktig och fängslande serie om livet när det är svårt. Men det är också en varm och viktig berättelse om vänskap, förälskelse och att börja om på nytt.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 17, 2023
• ISBN: 9788728236437

Book preview

Anne-Marie Donslund

Jakten

Undercover

Översättning: Camilla Dunér

SAGA Kids

Jakten - Undercover

Översatt av Camilla Dunér

Originaltitel: Jagten - Undercover

Originalspråk: danska

Copyright © 2023 Anne-Marie Donslund och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728236437

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Jag känner mig som ett jagat djur…

Ständigt på vakt.

Ständigt med en blick över axeln. Har han hittat oss? Min pappa.

Är det över nu?

Medan vi är på jakt efter ett nytt liv, är han på jakt efter oss.

Han kommer aldrig att låta oss gå.

Aldrig någonsin …

Har du kommit på vad du vill heta? frågar mamma.

Jag sliter mig från veckotidningen och tittar mig i spegeln. Mitt hår håller på att täckas med aluminiumfolie. Det luktar fränt.

Mm, säger jag. Det betyder varken ja eller nej. Varför ska vi flytta över huvud taget? Det är ju bra här. Snälla människor som tar hand om oss. Som håller vakt vid dörren.

Mamma flackar med blicken över mina ögon. Hon doppar penseln i koppen och målar hårstrå efter hårstrå. Så viker hon en bit folie runt och tar upp en ny slinga. Hon skakar lite på händerna. Men inte lika mycket som förut. Det brutna fingret har läkt. Ärren på hennes armar är vita streck.

Christian Eriksen! ropar min lillebror. Han sitter på stolen bredvid min med en handduk virad om håret. Han tittar på fotboll på en Ipad som vi har lånat.

En tjej kan väl inte heta Christian, säger mamma.

JAG vill heta Christian Eriksen, säger han.

Det är en fotbollsspelare. Jag pekar på en bild i tidningen. Den riktige Christian Eriksen är på bal på slottet med en kvinna i lång vit klänning. Hon har en tatuering på axeln. Tänk om mamma skulle skaffa en tatuering som täcker ärren?

Mamma gör ett ljud som nästan är ett skratt. Jaså, jag trodde att det var efter prins Christian. Då kunde du heta Isabella. Hon kramar min axel och ler. Det är ett sorgset leende. Men det är bättre än ingenting.

Och så kallar vi dig för Mary, som kronprinsessan, säger jag.

Mary, upprepar mamma och blir stilla. Inga fler skratt den här gången.

Det prasslar om folien på mitt huvud. Ute i korridoren hör vi någon gråta. Mamma lyfter huvudet och lystrar. Så doppar hon penseln och fortsätter färga.

Jag låter blicken vandra. Det har blivit fint här inne. Precis som en riktig frisörsalong. Det är de andra boende glada för. Personalen också. Alla vill bli klippta av henne.

Eller Marianne, säger hon sedan. Det har jag alltid gillat.

Marianne Eriksen, säger jag.

Eriksen?

Om han ska heta Christian Eriksen så måste vi nog också heta Eriksen, säger jag och pekar på min lillebror.

Hej. Vi är familjen Eriksen. Mamma räcker fram sin hand åt en osynlig människa. Marianne Eriksen, Isabella Eriksen och Christian Eriksen.

Det börjar och slutar med ljuden.

Rop, skrik, slag, gråt.

Glas kastas i väggen.

Möbler välts omkull och kastas runt.

Sparkar i dörrarna, också in till oss.

Jag håller min lillebror tätt intill mig. Håller för hans öron så att han ska slippa höra. Men hans ögon lyser av skräck. Det luktar järn om hans andedräkt. Han har bitit sig i kinden.

En dörr smäller igen. Steg nerför trappan.

Tystnad. Äntligen är det tyst.

Min puls dunkar i öronen. Min lillebror andas i stötar.

Det hörs ljud från gatan. En buss som kör. Folk som går förbi. De pratar. Och skrattar. En ambulans långt borta.

Men inifrån vår lägenhet är det helt tyst. Jag håller andan och lyssnar.

Någonstans i huset knarrar det i golvet. Någon spelar musik. Gitarr. Men från vardagsrummet och köket … inte ett ljud.

Är hon död? Har han slagit ihjäl henne den här gången?

Men så hör vi till slut någon som rör sig och stönar. Något släpar över golvet. Ljudet kommer sakta närmare. Vi hör att hon sätter händerna mot dörren för att resa sig.

Väskorna, viskar en svag röst genom den låsta dörren. Det låter inte som mamma.

Handtaget åker ner – och upp. Försöker han lura