Nils Rubin och den magiska kärnan

By Jenny Leeb

Nils Rubin har flyttat till ett hus på Februarigränd. Nu ska han börja i en ny skola. Ja, mamma, pappa och hunden Jack har förstås också flyttat, men de har tur, för de behöver inte byta någon skola. Och Nils som precis hade börjat få kompisar! Mamma och pappa tror att han lätt kommer få nya vänner, men det tror inte Nils. Det har ju faktiskt aldrig varit lätt förut.När Nils en eftermiddag är ute i trädgården får han syn på en flicka uppe i ett träd. Hon heter Edit och är på besök hos sin mormor Gertrud i det gula huset längst ner på gatan. Nils inser snart att det är något mystiskt med Edits familj. Varför sover hennes mamma hela dagarna, fastän hon är en känd Hollywoodstjärna? Nils kan inte sätta fingret på vad det är som Edit döljer. Inte förrän han en dag råkar se något helt otroligt ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 31, 2022
• ISBN: 9788728270097

Book preview

Jenny Leeb

Nils Rubin och den magiska kärnan

SAGA Kids

Nils Rubin och den magiska kärnan

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2022 Jenny Leeb och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728270097

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Det som ser ut som en gammal intorkad plommonkärna ligger i ett för övrigt tomt smyckeskrin som står på en vit byrå i det största sovrummet i det gula huset längst bort på Februarigränd. Nu för tiden ligger kärnan där alldeles för ofta, det var annat förr. Det var roligare då, när den togs fram varenda dag och bars runt i fickan eller i den lilla sammetspåsen runt hennes hals. Då när Gertrud Granat faktiskt levde ett liv utanför huset. Kärnan ville helst vara nära henne hela tiden, både för sällskapets skull och för att det såklart var roligare än att ligga ensam i mörkret i smyckeskrinet. Men det var inte kärnan som bestämde, det var tyvärr Gertrud som höll i de bitarna. Om kärnan hade fått bestämma själv? Ha! Då hade det varit full fart.

Nu hördes avlägsna röster som ett mummel genom smyckeskrinets lock. Gertrud pratade med någon, hade hon fått gäster? Det var sannerligen inte ofta det hände. Kärnan undrade om det var någon de hade träffat förut eller om det var någon ny bekant. Om det var någon de kände kunde det nämligen hända att kärnan fick komma ut och skoja lite, göra något kul trick eller så. Man fick vara glad för det lilla.

Kapitel 2

Nils? Vill du det? Nils? Nils ryckte till, uppfattade mammas röst och lyfte blicken ur den gamla Kalle Anka tidningen som hade blivit skrynklig i flyttlådan. Mamma hade försökt övertala honom att slänga alla gamla tidningar men han hade vägrat, alla var så himla bra.

Vad?

Vill du ha pizza? Hon pratade långsamt och sådär överdrivet tydligt som hon gjorde när hon tyckte att han inte lyssnade på henne.

Visst, det blir bra. Nils ryckte på axlarna. Han var egentligen inte särskilt hungrig men pizza var nästan alltid gott. Mamma gäspade, hon tog sig för ryggen och drack några djupa klunkar ur sin vattenflaska. Han var lite trött han också, det hade varit en lång dag och han hade hjälpt till nästan hela tiden förutom när han hittade intressanta saker i kartongerna som fångade hans uppmärksamhet. Varmt var det också, det hjälpte inte ett dugg att vartenda fönster stod öppet eftersom det var varmare ute än inne. Mamma sa att hon ville vädra ut de gamla ägarna, gubben hade tydligen dött i det sovrum som nu skulle bli gästrum. Tanten hade blivit så ledsen att hon inte ville bo kvar där ensam och sålt huset billigt till mamma och pappa. Nils var inte rädd för spöken men ändå, en smula obehagligt var det ju att tänka på den döda gubben och han var glad att det inte var i hans sovrum gubben hade dragit sin sista suck.

Gå och säg till pappa att han får åka och handla, och säg vilken pizza du vill ha. Jag tar en Vesuvio. Mamma nickade uppfordrande ut mot garaget och Nils hasade ner från flyttkartongen han hade suttit på. Det var kartonger precis överallt, trots att han tyckte att mamma hade packat upp hur många som helst redan. Hon stod där i sina trasiga jeans och en gammal t-shirt som det stod Jag älskar hår på, Nils mamma var nämligen frisör.

Säg åt honom att han måste åka på en gång, inte om en timme.

Okej.

Ute i garaget var det lika rörigt som inne i huset men pappa syntes inte till. Nils ropade ett par gånger och när han inte fick något svar tog han en vända på tomten runt huset. Det var ingen jättestor tomt, en liten gräsmatta framför huset ut mot gatan och en större plätt på baksidan som vette mot ett skogsparti. En hög häck omgärdade tomten så det gick nästan inte att se ut på andra sidan. Det hade varit en av fördelarna med just det här huset sa mamma, att inte Jack skulle kunna rymma. Jack var deras hund, en stor prickig dalmatiner som ofta rymde och gärna skällde på främlingar men hade ett hjärta av guld. Nils var tveksam till om tomten verkligen var rymningssäker, nog skulle Jack kunna ta sig igenom en häck om han var riktigt motiverad?

Pappa, vad gör du?

Tjena Nils! Jag bara pausar lite, vad gör du själv? Pappa satt på baksidan på trappen till köksdörren med en ölburk i handen. Han var svettig och hade tagit av sig på överkroppen. Jack låg bredvid och verkade ha det skönt i kvällssolen.

Jag letade efter dig, du ska åka och handla pizza säger mamma.

Jaså, det säger hon? Mm. På en gång. Nils tänkte att det nog vore smart av pappa att resa på sig, mamma skulle inte gilla att han satt här ute och latade sig.

Då så, vad ska du ha för någon pizza? Pappa ställde sig upp och drog tröjan över huvudet.

Vesuvio, mamma också, svarade Nils och satte sig där pappa suttit, det såg trots allt ganska skönt ut.

Nils hade inte alls velat flytta från lägenhetsområdet där han hade vuxit upp. Han brydde sig inte så värst mycket om att de nu skulle bo i ett hus som var mycket större än deras gamla lägenhet och han brydde sig inte så mycket om att de skulle ha en tomt heller, vad skulle han göra på den där lilla gräsplätten? Vem skulle han leka med? Hemma hade han haft kompisar på gården, som bodde i husen bredvid. Det värsta var att han skulle byta skola, det spelade ingen roll att mamma sa att den nya skolan var trevligare än den gamla, han fick nästan ont i magen bara av att tänka på det. Han hade trivts bra i skolan på senare tid, i slutet av lågstadiet hade han blivit retad av två andra killar som hade tyckt att Nils skulle spela vuxen jämt men det hade gått över. Nu i fyran hade han nästan varit populär. Nils hade aldrig riktigt förstått det där med att han spelade vuxen, det gjorde han absolut inte. Mamma sa att det kanske var för att han var lillgammal vilket bara betydde att han var mogen för sin ålder och lite smartare än andra. Redan imorgon skulle han gå till sin nya skola, terminens första dag. Han skulle bli uttittad förstås. Och så skulle han säkert bli tvingad att ställa sig längst fram och berätta om sig själv eller något annat dumt. Mamma skulle följa med honom men han tänkte inte låta henne gå med ända in till klassrummet, aldrig i livet. Nils kliade Jack på magen och suckade.

Är det din hund? Nils tittade upp men kunde inte se vem den avlägsna ljusa rösten tillhörde.

Här uppe är jag. Utanför tomten och häcken, högt upp i ett träd i den lilla skogsdungen såg Nils att det rörde sig. Han reste på sig och gick fram till häcken, Jack stod redan och skällde med blicken upp mot himlen.

Vad gör du där? frågade Nils när han kunde urskilja en tjej i hans egen ålder.

Vad menar du?

Vad gör du uppe i trädet?

Ingenting, jag klättrade upp och nu sitter jag här.

Jaha. Tyst Jack! Nils pekade strängt på Jack som för en gångs skull lydde och tystnade. Hon måste vara något av en expert på att klättra för alla trädets grenar satt väldigt högt upp på stammen, Nils hade aldrig kunnat ta sig upp utan en stege.

Är det din hund? upprepade tjejen. Hon hade ganska kort hår för att vara tjej, det slutade strax under öronen och stod åt alla möjliga håll och var nästan svart. Gympaskor på fötterna och en illgrön klänning.

Ja. Eller min familjs kan man väl säga.

Han är fin. Tjejen log brett.

Tack.

Vad heter du? frågade hon.

Jag heter Nils. Vad heter du? Han fick hålla en hand ovanför ögonen för att inte bli bländad av solen som då och då lyckades leta sig in mellan träden.

Edit. Jag kommer ner, sa hon och måste ha hoppat för innan han hann svara stod hon framför honom. Innanför häcken till och med, hon måste ha hoppat långt.

Jag bor inte här, förklarade hon trots att han inte hade frågat. Jag har precis flyttat in, svarade han.

Mm, jag har sett det. Min mormor bor här, jag och min mamma hälsar på. Var bor din mormor? frågade Nils och såg sig om.

Längst bort på gatan, i det gula huset. Nils visste vilket hus hon menade. Det var lätt eftersom alla andra hus på Februarigränd såg exakt likadana ut, vita och fyrkantiga, alla hus utom ett.

Vad bor du annars då? undrade han.

Vi bor i USA, i Los Angeles, sa hon och snurrade runt på tårna. Nils blev lite fundersam, hon kanske var en mytoman, som bara hittade på saker, det var ju inte så vanligt att man träffade folk som bodde i USA liksom.

Coolt.

Kom och hälsa på oss någon dag, vi är kvar hela veckan. Edit började röra sig mot gatan och Nils följde efter.

Det kanske jag gör.

Ta med dig Jack, mormor älskar hundar. Hon la huvudet på sned och såg på Jack innan hon vände om och studsade iväg på trottoaren med sikte på det stora gula gamla trähuset längre bort. Nils klappade Jack som stod bredvid och när han tittade upp efter bara en tiondels sekund var Edit borta. Nils snurrade runt, det var helt omöjligt att hon hade hunnit ända bort till huset på bara ett ögonblick, hade hon vänt om? Men konstigt nog syntes inte Edit till och Nils såg istället pappas bil svänga in på uppfarten. Han ryckte på axlarna och på led gick de in i huset, pappa först med pizzakartongerna, därefter Nils och sist Jack som faktiskt inte hade rymt trots att de hade varit ända ute på gatan utan koppel.

Kapitel 3

Mamma hade lagt fram en skjorta åt honom på stolen bredvid sängen. En ljusblå skjorta