M som i mod

By Nan Inger Östman

Det har börjat en ny kille i Nickans klass. Han heter Benny och är en riktig bråkstake. Dessutom ryktas det att han är en kattplågare. Men Emma tycker inte att det är så farligt med Benny. Hon verkar faktiskt tycka om honom litegrann! Samtidigt har Nickan problem med att fröken ger henne beröm bara för att hon är prästens barn. Vad ska hon ta sig till? Nickan och Emma har en hundskola ihop, men än så länge är det ingen annan som vill vara med. När de får höra att Benny har en hund tycker Emma att de ska övertala honom att gå med i deras skola. Men Nickan vill inte ha med Benny. Han kallas ju faktiskt för Ormsjöns Skräck av en anledning... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 30, 2021
• ISBN: 9788726824070

Book preview

1

Ormsjöns Skräck bor i ett rött hus i utkanten av byn.

Han håller på att greja med en stor skräpig lådbil, när Nickan och mamma åker förbi. Anders och Magnus är också där. De lyfter på huvudet och tittar efter bilen. Så gör man om man bor vid en smal byväg.

Nickan hukar sig ner och försöker göra sig osynlig. Mamma märker ingenting. Hon kör vidare och spanar efter de tre sammanvuxna björkarna.

Här är det, säger hon ivrigt och kör in bilen i en liten glänta i skogen.

Det är världens bästa kantarellställe, upptäckt av en slump förra sommaren. Bara ingen varit där före dem!

Nej då. Ingen har plundrat deras ställe. Det lyser gult under björkarna. Trinda stadiga kantareller, precis lagom stora.

Och där är fler. Och där! Och där!

Nickan plockar och rafsar i gräset. Jullan snokar runt med nosen i marken. Svansen styvnar. Hon skälver av upphetsning. Sedan sätter hon iväg.

Då först upptäcker Nickan att hon är borta. Det går så kvickt. Så liten och brunspräcklig som Jullan är, försvinner hon mellan snår och ormbunkar.

Juliana! ropar Nickan ilsket. Hela långa namnet tar hon till för att Jullan ska begripa att det är allvar.

Hon är så ond att hon stampar i marken. Hon smäller med kopplet mot en tallstam. Hundar ska vara trogna och inte sticka iväg efter rådjur.

Nu hör hon Jullans ettriga skall. Ganska långt borta. Då har hon säkert fått upp ett färskt spår. Bara ingen hör henne! Folk blir så arga på lösa hundar. Med all rätt också.

Hon ropar och visslar. Det tjänar ingenting till. Jullan gör sig döv, när hon vill.

Nu är hon stendöv.

Mamma är också försvunnen. Det är konstigt hur lätt man kommer ifrån varandra i skogen. Fast just nu är det bara bra. Jullan kanske hinner tillbaka, innan mamma dyker upp.

Nickan spejar och spanar mellan träden. Skuggorna är mörka. Där solen lyser fram, bländar den. Den står så lågt. Alldeles tyst är det. Sedan knakar det lite och mamma kommer med korgen full av svamp.

Har Jullan stuckit nu igen. Hade du henne inte kopplad?

Jag trodde inte…

Att du aldrig lär dig, säger mamma.

Sedan sticker hon två fingrar i munnen och busvisslar. Så ropar hon. Mammas röst är stark. Säkert hörs den ända bort till byn i Ormsjön. Nickan kan tänka sig hur folk stannar upp och lyssnar. Nu går prästen och gapar efter ungens hund igen. Att det aldrig blir någon ordning på dom, säger de nog.

Bara Benny inte hör något!

Jullan har varit borta en lång stund nu. Säkert en kvart. Kanske har hon sprungit vilse. Nickan blir stel av oro. Hon kan ha trillat ner i något vattenfyllt hål. Eller rusat över vägen och blivit överkörd. Eller söndertrampad av en ilsken älg.

Men än lever hon i alla fall! Skallet hörs på nytt långt långt borta.

Bortåt byn till, tror mamma.

Hon bestämmer sig för att ta bilen och köra dit. Jullan tycker om folk. Hon kan söka sig till något hus. Men Nickan måste stanna kvar. Det troliga är att Jullan springer tillbaka till utgångspunkten. Hem hittar hon knappast. Man måste åka bil ett bra stycke för att komma till Ormsjön.

Du kan börja gå mot byn, så möter jag dig, säger mamma.

Så skiljs de. Nickan hör hur mamma startar bilen och kör iväg. Det blir ödsligt och nästan hemskt i skogen. Och inga skall hörs. Nickan ropar och visslar. Paniken är nära. Tänk om Jullan aldrig kommer tillbaka!

Nu är hon nere på den smala skogsvägen. Långsamt traskar hon på. Hon tänker inte gå så fort, att hon hinner fram till det röda huset. Inte innan mamma kommer.

Hon vill inte träffa Ormsjöns Skräck ensam och med ett tomt koppel i handen. Rädd för honom är hon förstås inte. Man är inte rädd för en klasskamrat. Men det är något otäckt med honom. Det har hon märkt, fast han bara gått i hennes skola ett par veckor. Egentligen skulle han gått här i Ormsjön, men den skolan är nedlagd. Det finns inte nog med ungar här.

Sådana som är nya, brukar hålla sig snälla första tiden. Men med Benny är det tvärtom. Det är som om han ville testa allt och alla. Visa sig stöddig. Redan andra dagen gav han sig på Tobias. Tobias satt på sitt älsklingsställe vid diket borta vid fotbollsplan. Som vanligt höll han på att samla insekter i en burk, när Benny kom sättande och knuffade omkull honom.

Visst såg Tobias lustig ut, där han rotade i det äckliga vattnet med sina tjocka fingrar. Men för den skull ska man väl inte ge sig på honom?

Första gången Benny anföll honom, sa han inget. Han ruskade bara av sig vattnet och tog upp burken. Men nästa gång ilsknade han till och vevade till Benny med sina tunga armar. Då först begrep Benny att Tobias låter man bli. Tobias är osårbar på något sätt. Kompisar bryr han sig inte mycket om. Bara böcker och rymden och sådant som kryper i diken intresserar honom.

Sedan dess letar Benny efter andra att plåga. Nickan har känt att han har ögonen på henne också. Fast pojkar nästan aldrig brukar mobba flickor.

Hon stannar och ropar på Jullan igen och vet inte vilket som är värst. Jullan som är försvunnen eller Benny som lurar där borta i det röda huset. För nu har hon kommit ihåg något verkligt hemskt som hon hört om honom.

Det är Mia som berättat det. Hon vet allt om alla. Även om sådana som bor i Ormsjön.

Benny är en kattplågare och en kattmördare.

Det är visserligen inte bevisat. Men han är starkt misstänkt. Fast ändå, man kan knappast tro att det är sant. Så här är det. Mias moster i Ormsjön hade en katt som var jättesöt och klok. Jämt var Benny där och jagade den och kastade sten på den. Det var hans hämnd för att Mias moster satte fast honom, när han pangat fönster i skolan. Den som nu står tom.

Sedan en dag var katten borta. Mias moster gick och lockade på den överallt. Till sist hittade hon den i ån. Benen var hopsurrade med snören. Katten var dränkt.

Magen vänder sig när man tänker på det. Grymmare död kan man inte föreställa sig. Och vem skulle kunna hitta på något sådant om inte Benny? Mia är full av historier om hans illdåd. Det är hon som berättat att han kallas för Ormsjöns Skräck.

Om han nu skulle råka få tag i Jullan? Jullan älskar barn. Hon kan inte veta att han är en Skräck. Nickan blir iskall vid blotta tanken.

Om något skulle hända Jullan, vet hon inte vad hon skulle ta sig till. Jullan är viktigare än allt annat.

Nu hör hon plötsligt pojkröster bortifrån kröken på vägen. Innan hon hinner hoppa undan och gömma sig i snåren vid dikeskanten, cyklar tre pojkar i bredd mot henne. Benny, Anders och Magnus. De låtsas inte se henne, där hon hamnat halvvägs ner i diket. De bara cyklar förbi. Skränande och med händerna i luften för att riktigt imponera på henne.

De vänder när de kommit en bit bort. Sedan cyklar de ikapp henne. De kretsar alldeles bakom henne. Precis så nära att hon är rädd för att få en trampa i vaden eller ett cykelhjul på hälsenan.

Hon går mycket fort och mycket rak i ryggen. De ska inte märka hur rädd hon är. Men fast hon försöker göra sig döv, kan hon inte undgå att höra vad de säger.

Vad gör prällens skitviktiga unge här? Se så kobent hon är. Konstigt att hon kan gå på dom där bena. Hör du, Trygga Räkan, vet du att du inte får vara här? Fast Blommans lilla gullunge tror väl hon får göra vad hon vill.

Å, måtte Jullan komma snart. Måtte mamma rädda henne, innan det är för sent. Det här klarar hon aldrig.

De har upptäckt kopplet i hennes hand. De skrattar så de vinglar på cyklarna.

Har du tappat den där raggiga dassråttan? skriker Benny. Har hon stuckit ifrån dig? Vet du inte att man måste ha hundar i band. Man kan åka i fängelse om dom jagar på annans mark. Får min farsa syn på den, skjuter han den. Han skjuter alla strykhundar. Fast skinnet kan du få tillbaka, om du ber fint. Resten slänger han åt räven. Det brukar han göra. Visste du det, Trygga Räkan?

Tårarna sticker i ögonen. Hon är nästan blind, ser inte var hon sätter fötterna. Plötsligt snubblar hon till. Mer behövs inte för att pojkarna ska köra ihop bakom henne.

Nickan får några sekunders andrum. Hon sneglar bakåt och ser ur ögonvrån Jullan komma tassande bakom sig. Lite skamsen och osäker som alltid när hon varit olydig.

Älskade Jullan! Hjärtat gör ett glädjehopp.

Men Jullan kommer inte fram till henne. Hon stannar en bit från pojkarna som håller på att trassla fram cyklarna. Villrådig står hon där. Kanske känner hon Nickans rädsla i luften. Rädda människor luktar. Det har Nickan läst i hundböcker.

Hit! ropar Nickan.

Jullan går ett par steg mot henne. Sedan stelnar hon till. Raggen reser sig på hennes rygg. Det kommer en