Paradis för skummisar

By Nan Inger Östman

För Tobias brukar veckorna hos mormor på landet alltid vara sommarens höjdpunkt. Men nu när kusinen Viktor är på besök har han blivit mormors favorit och Tobias räknar dagarna tills Viktor ska åka hem. En dag går kusinerna till det obebodda slottet för att gå på upptäcktsfärd i slottets läskiga källare. I slottets fängelsehålor sitter grymheten fortfarande kvar i väggarna och det sägs att det spökar. När de skyndar sig därifrån ser de en man stå och titta på dem från slottets fönster. Kusinerna bestämmer sig för att undersöka vad det är för skumt som pågår på slottet. Vem är den skumme mannen som gömmer sig där?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 28, 2021
• ISBN: 9788726824018

Book preview

1.

— Här spökar det förstås?

Viktor ser hoppfullt upp mot den höga byggnaden.

— Självklart, säger Tobias. Om man tror på sånt. Om man är så korkad.

Han lirkar med handtaget på källardörren. Så knirkar den upp. Han låter ljuskäglan från ficklampan spela över trappstegen, stengolvet och det välvda låga taket. Det luktar unket av murbruk, fukt, mögel, jord, spindelväv och något obestämt. Möjligen spöke.

Viktor spelar apa, flaxar med armarna och hoar som en uggla. Det är som om han vill bevisa att han inte är ett dugg rädd eller imponerad. Plötsligt tränger han sig förbi Tobias och in i närmaste källargång. Hoandet ger ett hemskt eko.

Tobias kliver efter honom med uppdragna axlar. Inget dagsljus från källaröppningen når längre fram. Ficklampans sken är svagt. Batterierna är nog på väg att ge upp. Mörkret omkring dem blir hela tiden svartare och mer hotfullt.

Vid det rostiga järngallret i slutet av gången väntar Viktor.

— Här inne i fängelsehålorna försmäktade dom, fångarna, säger Tobias. Här satt dom i sina bojor och såg varken sol eller måne. Gräver man i jorden, kommer det fortfarande upp skelett.

Han låter saklig och oberörd, men han hoppas Viktor snart fått nog. Det var han som prompt skulle hit.

Viktor stryker spindelväv ur ansiktet, kikar genom gallret, ruskar i det och suckar djupt.

— Jag skulle aldrig klara av det,