Såpbubblor och soldater

By Nan Inger Östman

Jenny och Konrad åker alltid samma buss till skolan, men de pratar aldrig med varandra. I alla fall inte om Jenny får bestämma. Konrad är så konstig. I skolan håller han redovisningar om parasiter och molekyler. Vem vill lyssna på det? Men Konrad tycker faktiskt att Jenny är helt okej. Och en dag visar det sig att hon behöver hans hjälp... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 7, 2021
• ISBN: 9788726823882

Book preview

författaren.

Konrad kommer sävligt cyklande från sitt håll. Men Jenny flänger fram med andan i halsen från sitt, alltid i sista minuten. De möts varje morgon kvart över sju på hållplatsen. Det är den näst sista ute på ön. De låtsas nätt och jämt om varann, fast de är de enda som ska med bussen så dags.

Jenny sätter sig alltid på tredje sätet framifrån vid fönstret. Konrad går lite längre bak och dimper ner på andra sidan mittgången. Sedan kan alla som stiger på efter vägen se att de inte har det minsta med varann att göra.

Konstig, säger somliga om Konrad. Överbegåvad, suckar magistern. Rätt kul ändå, tycker de flesta. Fast allt utom tjusig. Inte direkt tjock visserligen, men rund. Morotsfärgat hår. Fräknar överallt. Väldigt stora framtänder. Grågröna ögon som glittrar när han får en bra idé.

Jenny tycker att hans ögon är fina, fast det skulle hon aldrig erkänna. Aldrig i livet. För med henne är det så, att hon vill vara precis som alla andra. Tycka som de, tänka som de, uppföra sig som de. Inte sticka av på minsta vis. Det värsta hon kan föreställa sig är att bli utstött och stå ensam i ett hörn, medan alla andra håller ihop och har roligt.

Konstiga Konrad skyr hon som pesten. Som om hon skulle bli smittad av hans konstighet, om hon kom för nära. För död och pina vill hon inte bli sammankopplad med honom bara för att de åker med samma buss. Inte vill hon prata med honom heller. Han har så besynnerliga intressen. Han vet mycket om inälvsparasiter hos får, om svinskit och kompostering och om blodiglarnas liv och leverne. Om allt detta talar han gärna för hela klassen och visar samtidigt stora äckliga bilder.

Men idag blir det inget äckligt. Idag ska han tala om vattenmolekyler. Vad nu det är. Jenny vet inte och bryr sig inte om det heller.

Hon har nog med sina egna bekymmer.

Tvärtemot vad hon tror har Konrad ögonen med sig. Han ser genast att det är något galet med henne. Hon verkar virrigare och hispigare än vanligt. Hon är så lång och så tunn, där hon står med ryggen mot vinden. Och blek, hon som annars brukar se solbränd ut ända in i november. Hästsvansen har hon dragit åt så hårt från tinningarna att