Vänner tiger som muren

By Nan Inger Östman

Ebba kommer från landet. Olga från stan. Båda är de tio år gamla och ska tillbringa en sommar på landet tillsammans. Det är 1930-talets början och sommaren är idyllisk: massor av sol, bad och kamraterna har alltid tid att leka. Men Olga och Ebba räds inte äventyr, förra sommaren gick de vilse i skogen och en gång fastnade Olga i ett cementrör. Ibland går det så långt att till och med polisen behöver kopplas in. "Vänner tiger som muren" är en barn- och ungdomsbok om vänskap under de härliga, svenska sommarmånaderna.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 16, 2021
• ISBN: 9788726823813

Book preview

1.

Den gången Ebba blev tagen av polisen skulle hon just fylla tio år.

Det är mer än femtio år sedan och det var en förfärlig skam. Inte blev den mindre av att Olga var minst lika inblandad, för att inte säga mer.

Konstapeln som förhörde Ebba skakade dystert på huvudet.

– Så ung och redan så förhärdad, sa han.

Det var ord som inte glömdes i brådrappet. Om de alls glömdes.

På den tiden skulle flickor vara väluppfostrade och ordentligt kammade, niga djupt för vuxna och kunna rader med psalmverser utantill. Blev de sjuka gavs det varken sulfa eller penicillin att bota dem med. Ville de prata med varandra fanns det inga telefoner. Inte på landet där Ebba bodde i alla fall. Hon som inte ens hade åkt i bil en endaste gång. Fast det hade Olga förstås. Hon kom från Stockholm.

Detta med polisen och allt det förfärliga hände först i slutet av juli.

Och nu är det alldeles i början av sommaren.

Ebba går håglöst ut på ångbåtsbryggan. Examen är över och lovet har börjat. Men vad är det för glädje med det när Olga inte har kommit. Hon borde varit här för länge sedan. Hennes fina flickskola slutar tidigare än folkskolan på landet.

Först hette det i lördags. Och sedan i måndags. Men inte. Och inte vågar sig Ebba till Olgas mormor på Mariero för att fråga. Professorskan stör man inte i onödan, inte om man är yngsta flickan på Lilla Eneby och bara en bondunge. Bondungar vet sin plats, men stadsbarn kan gå vart de vill och känna sig välkomna.

Därför finns det inget annat att göra än vänta. Ebba bär på ett litet förtvivlat hopp om att Olga ska komma med kvällsbåten.

An är det en bra stund tills dess. Det finns inte en själ mer än Ebba på bryggan. Men ett par ekor ligger där och så Sea Gull förstås. Sea Gull betyder fiskmås, det har Olga talat om för Ebba. Hon kan engelska. Sådant lär man sig inte i en skola på landet.

Sea Gull är säkert den finaste båten på Mälaren. Det var Olgas morfar, som köpte henne. Han är död nu och det är Olgas morbror som har hand om henne. Han är den enda som kan köra henne. När han kommer på besök, styr han ut med Sea Gull och då är han klädd i vita byxor, blå kavaj och blå kaptensmössa med märke på. Det är mycket stiligt alltsammans. Någon gång varje sommar får Ebba följa med för att hålla Olga sällskap. Det är sommarens absoluta höjdpunkt.

Sea Gull är byggd i skinande mahogny. Hon är lång och smal och vaggar för minsta bris. Det finns en salong i fören, under däcket. Där kan man sitta om vädret är dåligt, där är mycket fint med bänkar och bord, skåp och till och med bokhylla. Skiner solen är man ute på däck, där finns också bekväma bänkar med dynor att sitta på.

Sea Gull är inte menad för fiske och dåligt väder. Hon är en lustbåt. En leksak för rikt folk. Och alldeles underbar.

Mest ligger hon förtöjd mellan boj och brygga. Olgas morbror har inte mycket tid med henne. Det är inte så dumt det heller, för om Olga är med och någon förståndig person vaktar får man vara på däck. Bara man inte gör märken med smutsiga skor eller fötter förstås. Man kan hoppa i vattnet från däck och klättra upp igen på en liten repstege i aktern.

Det är mycket roligt. Det enda svåra är att få en förståndig person att vakta dem. Men Malin duger till och med i Professorskans ögon. Hon är klok och sansad.

Malin är Ebbas storasyster. Den här sommaren ska hon gå och läsa för prästen i prästgården tillsammans med Carolina som är kusin till henne och Ebba. Malin och Carolina bor inte på prästgården som de andra konfirmanderna, men de ska vara där nästan hela dagarna.

Det är liksom lite finare att läsa på en prästgård på sommaren tillsammans med flickor från andra håll än att göra det under skolterminen. Det har Ebba förstått av allt prat kring Malins konfirmation. Pappa tycker att det är rena snobbigheten och onödigt. Det är faster Karin som övertalat honom att det är nyttigt och bra för Malin och Carolina.

Mest för Carolinas skull.

Ebba är inte den som inte lyssnar i smyg när vuxna pratar. Hon vet precis varför Carolina är hos dem. Det är för att hon är förtjust i pojkar. Och för att pojkar tycker om henne. Hela drösar hänger efter henne vart hon än går. De till och med bär hennes skolböcker åt henne efter skolan och stämmer möte med henne. När Carolina säger, att hon är hos någon flicka för att plugga läxor, kilar hon i stället ut med pojkar.

Det har faster Karin upptäckt. Och det tycker hon är förfärligt. Carolina är alldeles för ung för sådant. Därför har hon skickats till Lilla Eneby. Där ska hon hållas i säkert förvar undan frestelser. Nästan hela dagen ska hon och Malin vara på prästgården. Den tid som blir över har mamma lovat att hålla henne sysselsatt. På bondgårdar finns det alltid arbete.

Ebba tycker att det är roligt att Carolina kommit. Hon skulle kunna hänga efter henne hela dagen och bara se och lyssna på henne. Men Malin vill ha Carolina för sig själv och smiter undan med henne. Det är spännande med en kusin som Carolina. Söt har hon alltid varit med sina bruna ögon och sitt ljusa hår. Men i år finns det dessutom ett alldeles nytt glitter i hennes blick som både förtjuser och oroar Ebba.

Carolina har så mycket att berätta. Och mest på kvällarna när hon och Malin ligger i sina sängar. Ebba kan höra dem genom den tunna väggen mellan hennes och Malins rum. Oftast handlar det om pojkar. Och det är bara vad man kunnat vänta sig. Men Malin har förvånat Ebba mycket. För vem kunde tro att hon brydde sig om sådant. Hon med sina små ljusblå ögon och raka hår. Hon som anses vara en plugghäst, eftersom hon är den enda flickan i hela trakten som går på läroverk och bor på inackorderingsrum.

Nu börjar det visst bli tid för ångbåten i alla fall. Johansson i handelsboden kommer dragande med sin vagn för att hämta varor. Farbror Rak och farbror Blå, som båda är sommargäster, kommer travande tillsammans. De röker cigarrer och stannar bredvid Johansson för att prata med honom.

Och så plötsligt dyker Carolina och Malin upp på stigen från kohagen. Carolina har mörkblå vida långbyxor och en röd kort jacka. Hon är så söt att Ebba nästan tappar andan. Malin har blommig strandpyjamas, som hon tjatat sig till av mamma. De är de enda flickorna i långbyxor i hela byn och de tycker själva att de är otroligt flotta, nästan djärva i sina byxor.

Men när de går till prästgården måste de ha klänningar, för någon anständighet ska det vara, säger pappa.

Nu hör de alla hur ångbåten tutar bakom udden. Det pirrar i Ebbas mage. För tänk om Olga kommer trots allt!

Malin och Carolina tittar inte efter Olga. De har ingen tanke på henne. De hoppas på andra ungdomar. De blir lika besvikna som Ebba, när bara några små gummor kliver av med sina korgar.

Det blir fort tomt på bryggan igen. Flickorna stannar kvar längst och stirrar längtansfullt efter den vita ångbåten. Sedan ruskar de av sig besvikelsen och går långsamt genvägen hemåt.

– Aldrig händer det något spännande, suckar Carolina.

Ändå har hon bara varit två dagar hos dem.

När hon kommer till höga stenen i körsbärshagen stannar hon plötsligt med en glimt i ögonen.

– Nej, något måste göras innan vi leds ihjäl, säger hon och gräver i fickan. Ska vi ta oss ett bloss?

Hon halar upp ett skrynkligt cigarrettpaket och räknar cigarretterna i det. Det är