Lyckans gränd

By Britt Engdal

På gatan Lyckans gränd finns det sju hus. Bodil och hennes familj flyttar in och blir då en av de sju familjerna i det fina området. Det blir någonting nytt för familjen som tidigare bott i ett höghus mitt i stan, medan Lyckans gränd nästan ligger ute på landet. Bodil är förälskad i sitt rum med de fina tapeterna och solen som skiner rätt in. En så bra start och då har Bodil inte ens hunnit träffa ungarna i kvarteret. Hon är så uppspelt över att få skaffa nya vänner!"Lyckans gränd" är en mysig berättelse om en flickas uppväxt.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 8, 2022
• ISBN: 9788726908862

Book preview

Britt Engdal

Lyckans gränd

SAGA Egmont

Lyckans gränd

Copyright © 1991, 2022 Britt Engdal och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726908862

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Bodil Svensson flyttar in

Äntligen har de flyttat! Just idag, en härlig majlördag, har Bodil och hennes mamma och syskon flyttat in i sitt nya, fina hus. Det ligger på Lyckans gränd, nästan ute på landet. I alla fall är det långt från höghuset inne i stan där de bodde förut. Sju likadana hus ligger utefter Lyckans gränd. I nummer ett skall Bodil bo.

Hopp, hopp, hopp. Med tre stora skutt kommer Bodil nerdimpande för trappan. Kinderna skiner röda och glada. Ena hängslet har lossnat från jeansen och viftar glatt.

Mamma! Jag ÄLSKAR mina tapeter! ropar Bodil mitt i det tredje skuttet.

Mamma hoppar över väskor och lådor, snubblar in i det nya vardagsrummet.

Titta! Vilket härligt rum! Ser ni! Solen skiner rätt in! Det kommer att bli jättefint! Tänk, så mörkt det var i stan! Hon griper Bodils händer. Tillsammans virvlar de runt i de sneda solstrålarna. De har längtat så efter att få flytta hit, Bodil och mamma.

Dom har små skära blommor! Jag ÄLSKAR dom! ropar Bodil andfått mitt i soldansen. Men storasyster Liv står i skuggan och blänger surt på dem.

Ja, dansa ni och älska era tapeter! Ni är inte riktigt kloka, suckar Liv. Hon sätter sig tungt på sin väska. Stönande sträcker hon ut sina långa, fjortonåriga ben och stirrar dystert på sina tår.

Jag kommer väl aldrig att få dansa mer. Livs röst är kall och butter. Hon har minsann aldrig velat flytta från allting i stan, jazzdansen, skolan och kompisarna.

Mamma slutar dansa, böjer sig ner mot henne.

Men det går säkert att dansa jazzdans här också. Hon försöker stryka Liv över håret. Liv rycker undan huvudet så häftigt att hennes bruna hårman sveper genom luften.

Jag vill inte bo på det här gamla ruttna stället! Jag vill bo kvar i stan! säger hon och lyfter sina arga ögon mot mamma.

Här finns väl inget som är ruttet, mamma! Det finns det väl inte? Bodil drar i mamma.

Det blir säkert bra här, suckar mamma och reser sig upp. Om bara pappa varit ledig…

Det kan väl inte ruttna här? Bodil tänker på de äckliga, ruttna äpplena kring farmors äppelträd. De hade varit alldeles lösa och bruna. Maskar hade krupit ut och in. Här är allt fint och rent och luktar nytt. Bodil fortsätter dra i mammas arm. Det kan väl inte ruttna?

Vadå? Mamma stirrar oförstående på henne.

Ruttna!

Det är klart det inte kan, korkskalle! fräser Liv. Nu packar vi upp.

Då hörs ett tjut från hallen.

Mina bilar! Var är dom?

På golvet sitter lillebror Albin. Han har redan börjat packa upp. Runt omkring honom ligger fiaspel, nallebjörnar, plastdrakar, Starlet-tidningar och en hel del till. Men inga bilar.

Var är dom? Albin stampar hårt med foten. En illgrön plastdrake kommer i vägen. Knak, nu är den nog sönder.

Den gulliga lilla draken! Bodil älskar alla små djur, både levande och av plast. Hon kastar sig ner och räddar draken. Bara ett ben har gått av.

Du lovade! Albin pekar på mamma. Hans pekfinger är smutsigt. Albin är bara fyra år. Men han vet vad han vill. Alltid. Bättre än någon annan. Nu vill han ha sina bilar. 123 stycken är det.

Bilarna! säger han hotfullt och blänger på mamma under sin långa, ljusa lugg.

Ja, ja, vi hittar dom nog snart, suckar mamma. Det börjar visst bli för mycket för henne. Trots solen i vardagsrummet.

Jag är hungrig, kvider Bodil. Hon trycker den gulliga, trebenta draken mot sin runda mage. Bodil är ofta hungrig. Därför äter hon titt och tätt. Och därför är hon lite tjock, tycker Liv i alla fall.

Lilla Bodil, försök hitta något åt oss att äta. Titta i dom där papperskassarna, ber mamma.

Bodil drar kassarna efter sig ut i köket. Nu skall hon vara duktig. Bodil tycker mycket om att vara duktig. Men det är inte alltid det lyckas.

Här är havregrynen! Det börjar i alla fall bra. Mamma tycker det är så nyttigt med havregrynsgröt. I den svarta väskan skall kastrullerna ligga. Den är svår att öppna. PANG! Där gick låset upp. Nu ligger alla kastrullerna huller om buller på golvet. En del annat jox har också följt med. Slever och silar och sånt där.

Bodil sträcker sig för att kunna röra ordentligt i gröten på spisen. Hon