Billy och den rubinröda jackan

By Cannie Möller

Allting gick så fort. Sören och de andra i Vilda gänget har retats med den nya tjejen och de har kastat hennes rubinröda jacka i en vattenpöl. När vaktmästaren närmar sig börjar alla att springa iväg. Billy måste agera snabbt. Han tar jackan, stoppar den under sin tröja och flyr hem. Framför porten till Billys hus sitter hon. Den nya tjejen. Veronica. Hon får inte se att han har hennes jacka. Snabbt tar han sig in i lägenheten och ångestfylld börjar han reflektera på konsekvenserna. Han känner sig skyldig. Billy försöker tvätta jackan, men helt plötsligt ringer det på dörren. Där är hon igen, Veronika. Hon vill komma in. Han gömmer jackan och släpper in henne. De två börjar prata och Billy börja tycka att hon är riktigt trevlig. Detta gör att han hans skuldkänslor förvärras. Om han lämnar tillbaka jackan kommer Sören att bli arg och om han inte gör det blir han lika skyldig som alla de andra. Hur ska han göra?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 27, 2021
• ISBN: 9788726874693

Book preview

Det här är historien om Billy som vaknade mitt i natten av att det var alldeles vått i sängen. Nejdå, han hade inte kissat på sig. Fast det trodde han själv också. Allra först.

Sen kom han ihåg vad det var.

Och då kändes det inte alls bättre.

Utan sämre. Mycket sämre.

Det var väl ingenting - att bara råka kissa på sig.

Jämfört med det som hänt. Det som hade gjort så att han var tvungen att gå och lägga sig ovanpå en våt knöl.

Men vem går och lägger sig för att sova på en våt knöl?

Inte du och inte jag.

Men Billy hade blivit tvungen.

Men varför? Jaa, för att du ska förstå det måste jag nog berätta från början. Som det var. Utan omsvep.

Det började dagen innan den här natten när Billy vaknade av att det var vått i sängen.

För då kom Nya Tjejen för första gången till skolan. Med henne var det väl inte så mycket som var särskilt mer än att hon var ny. Jo förresten. På något sätt var hon SÄRSKILD. Kanske var det bara för att hon var ny. Eller kanske satt det kvar något främmande i henne. Som om hon fortfarande var lite kvar på sitt gamla ställe. På rasten gick hon balansgång på ett räcke vid rosenrabatten. Vid varje skarv i träräcket gjorde hon ett skutt ner på marken och sen upp på räcket igen. Som hon och hennes kamrater hade gjort i den gamla skolan. Men här i Billys skola hade ingen någonsin sett något så fånigt! Hon skuttade som en kråka, man väntade bara på kraxet.

Så hade hon en konstig jacka också: Röd med stora vita bollar som knappar. Som snöbollar som fallit ner på en rubinäng. Det kanske låter ganska snyggt, men konstigt var det i alla fall. Ingen i hela skolan hade sett en sådan jacka. Och allihop stirrade de på Nya Tjejen när hon stod där i korridoren och försökte få de vita bollarna att gå igenom knapphålen.

Och som man kunde tänka sig hann hon