Flamingos, fejk & familjefejder

By Avanna Larsson

Efter nästan sextio år i USA dyker Barbros syster Birgitta, eller Bridget som hon numera kallar sig, upp på Barbros trapp tillsammans med sin dotter Donna. Systern bedyrar att hon vill visa sin dotter ”lilla Sverige”, men ganska snart börjar Barbro att ana ugglor i mossen. Särskilt när Birgitta drar den ena rövarhistorien efter den andra om vad hon har haft för sig i Amerika. Barbro tar Barbie till sin hjälp och ber henne göra lite efterforskningar på nätet. Hela situationen skapar gnissel mellan Barbro och dottern Ingela, som tycker att mamman går över gränsen både en och två gånger.

Avanna Larsson debuterade med "Living la vida glamping", som älskades av läsarna och lyssnarna för sin frispråkiga humor. Nu återvänder hon till Fjölleby Camping & Glamping i spin-off-serien "Barbro & Barbie", för ännu en sommar med allehanda dråpligheter.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 10, 2023
• ISBN: 9789180005753

Book preview

Flamingos, fejk & familjeband

Barbro & Barbie, del 2

Av Avanna Larsson

En bild som visar logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Anna Larsson & Word Audio Publishing Intl. AB  2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-575-3

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

1

Åh, kom igen. Sista tio nu. Duktigt. Snart är vi klara oooch dääär ringer klockan. Bra! Skaka ur. Andas och vila!

Barbro satt i soffan framför tv:n där en hurtig träningsprofil ledde morgongympa. Det var riktigt trevligt med de här passen. Att titta på alltså, inte att delta. Hon åt limpsmörgåsar med bredbar leverpastej och en hög med skivad saltgurka på vardera mackan och var invirad i en vit fluffig badrock med matchande vita tofflor på fötterna. Inget hon hade köpt själv. Eller det berodde ju på hur man såg på saken. Hon hade tagit rocken och tofflorna med sig hem förra veckan efter en spavistelse som hon bjudit med dottern Ingela och barnbarnet Barbie på. Dyrt hade det varit så det var väl inte mer än rätt att man fick ta med sig själva fluffet hem? Det stod ju att morgonrock och tofflor ingick i rummen. Hon tog ett rejält bett på en av smörgåsarna och såg på när programledaren visade hur nästa övning skulle gå till. Med eller utan stol eller om man så önskade – sittande på golvet istället för en ännu jobbigare upplevelse.

Den bästa formen av träning är den man aldrig gör, sa Barbro till katten Kurtelina som hoppade upp i soffan bredvid henne. Katten, som Barbro tills för dryga månaden sedan kallat för Kurt, var egentligen inte hennes utan en strykarkatt som brukade dyka upp på Barbros altan eller i hennes garage. Eller helt enkelt bara ligga på hennes trapp och pysa i tid och otid. Barbro hade trott att den även gick runt och snyltade hos alla grannar och därför blivit otroligt fet, tills katten bestämde sig för föda fram sex stycken kattungar i Barbros badrum och alltså visade sig vara en gravid hona och inte en fet hane. Sedan dess hade Kurtelina stannat kvar. Kattungarna bodde också fortfarande hos Barbro och skulle väl så göra i minst någon månad till, innan de skulle iväg till sina nya hem.

Egentligen borde du ju rotera i dina ungars nya hem och se efter dem, Kurtelina. Men du har väl tänkt att fortsätta gå här och drälla och snylta kan jag tro. På så sätt är du fortfarande väldigt mycket en hane. Jojo. Barbro klappade katten lite lojt på huvudet, men råkade kladda av en klick leverpastej som hade suttit på tummen. Kurtelina stannade upp i sitt tvättande av magen med de mjölkstinna spenarna, tungan hängde kvar utanför munnen och ögonen åkte i kors uppåt när hon försökte se pastejkladdet. Barbro suckade och strök bort leverpastejen igen med pekfingret och lät Kurtelina slicka av det.

Jag tänker inte fortsätta skämma bort dig så här, bara så du vet. Det är bara nu medan du ammar. Ja jisses, vad jag åt när Ingela satt vid bröstet. Den lilla sugproppen. Fast Barbro fick motvilligt erkänna att hon ändå hade börjat vänja sig vid att ha katten hos sig, det var skönt att ha någon att prata med då och då. Som inte tjafsade tillbaka det vill säga. Kattungarna var ju väldigt söta och lätthanterliga just nu, men hon skulle nog inte sakna dem sedan när de blev äldre och vildare och inte längre nöjde sig med att bo i en stor pappkartong i badrummet.

Nej, det räckte så gott med att bara ha ett barn och en enda tonåring i huset, det ska jag säga dig, Kurtelina. Även om Ingela inte var särskilt jobbig av sig så sett … Frågar du henne var det säkert jag som var den jobbiga, men barn är barn och en tonåring med alla de där hormonerna i omlopp … och en grälsjuk, ölsvag make dessutom under samma tak. Näe, fy fan!

Maken Rolf hade gått bort för snart fem år sedan och hon fick motvilligt erkänna att katten hade vuxit på henne, så hade hon inga problem alls med att erkänna att hon inte saknade maken överhuvud taget. Inte så att hennes liv hade varit jättedåligt eller misär och elände. Absolut inte. Men det hade heller inte varit något särskilt. Så att få en nystart och liksom hitta livet så där efter sjuttiofem och nu vid åttio års ålder känna att man levde som man ville, ja, det var sannerligen härligt. Supermegahärligt! Barbro tittade till på tv:n. Hon kanske borde testa göra någon övning i alla fall. Hon ville leva många år till.

Fast vi är sega, vi kvinnor i släkten! Se bara på moster Aurora, hon blev minsann hundrafem år! sa Barbro till katten samtidigt som hon försökte göra en knäböjsövning enligt instruktionerna på tv. Det knakade till lite runt vristen och det avgjorde saken för Barbro.

Vad var det jag sa, Kurtelina? Bättre att inte träna och ha tysta leder än att låta som en torr bit furu som går av bara för att du putar ut med röven och drar in magen litegrann. Istället sträckte hon sig efter den andra smörgåsen och tog ett stort bett och skulle just till att sätta sig ner igen när det ringde på dörren.

Vem sjuttsingen kommer så här okristligt tidigt? Och i spöregn dessutom! Barbro tittade på sin mobil som låg på bordet. Klockan visade 10.09. Det kunde ju varken vara Ingela eller Barbie för de hade egna nycklar och skulle aldrig ens tänka tanken att ringa på. Hon drog åt skärpet i midjan och torkade ur mungiporna innan hon gick ut i hallen och bad en stilla bön om att det inte skulle vara grannen Björn. Hon rös till av blotta tanken på att han skulle stå där i någon liten träningsoutfit och hurtigt muntert försöka få med henne på boule eller vilja låna mjöl till något slags bakande. I det lilla smala fönstret som löpte längs med ytterdörren kunde hon dock se en taxibil som körde iväg. Det kunde ju inte vara hennes väninna Alice för hon hade väl fullt upp med att driva sin camping, högsäsong och allt. Nej, det måste vara någon som kommit fel. Kanske rent av en sådan där liga som lurade pensionärer att de kom från dittan och dattan och sedan överföll stackars försvarslösa tanter och farbröder och rånade dem på allt de ägde och hade. Barbro tog ner skohornet i metall som hängde på hatthyllan. Om någon försökte med något fuffens skulle de allt få sig ett kok stryk de sent skulle glömma. Det ringde på dörren igen följt av två knackningar. Barbro stålsatte sig, tog ett nytt grepp om skohornet, låste upp och öppnade dörren.

Howdy hello there little big sister, it’s me, Bridget!

Barbro tappade fullkomligt hakan. Framför henne, med stort, väldigt stort, blont hår och långa ögonfransar, stora läppar, stor överkropp och … och väldigt smala ben i zebramönstrade tights, stod hennes syster.

Birgitta? Vad fan gör du här?

2

Barbie sörplade på kaffet ur termosmuggen och mornade till sig mellan lakanen i sin säng. Hon hade tagit en snabb koll på Instagram, kollat företagsmejlen och tog nu en liten sväng i Candy crush-land. Kaffet hade Liam, hennes ganska nyinflyttade granne och tekniskt sett också hennes pojkvän, även om hon inte riktigt slängde sig med just den termen, ställt dit flera timmar tidigare innan han gått över till sitt hus för att fortsätta med sin renovering. De hade bara känt varandra i drygt en månad. Han hade köpt huset intill och en kväll i början av juni hade han kommit över för att få ett plåster och det hade inte ens gått en halvtimme innan de hade haft sex på Barbies veranda. Hon skyllde fortfarande just det där beteendet på en blandning av en rad misslyckade Tinder-dejter under våren, dåligt skrivna chiclit-böcker och möjligtvis lite solsting ihop med rödvin. Och på sin katt Puck som hade fattat oerhört mycket tycke för den nya grannen. Vilket ju Barbie också hade gjort. En snickare som såg ut som Patrick Swayze, som gjorde en mästerlig äggröra och inte la benen på ryggen av mormor Barbros vassa och syrliga tunga, tja, det var svårt att inte gilla en sådan man.

Telefonen började att vibrera i hennes hand. Det var hennes bästa vän Siri som ringde. Barbie svarade och satte på högtalarfunktionen, drog upp benen under täcket och lutade mobilen mot låren.

Hej Siri!

Väckte jag dig?

Absolut inte, jag höll på med min morgonrutin.

Aha. Lätta banor på Candy crush idag? Siri kände sin vän utan och innan.

Näe, jag tror jag suttit fast på denna i flera veckor nu.

Fasen så surt. Jag menar, hur ska man ens kunna ha ett liv när Candy crush jobbar mot en och inte med en?

Ja, du, jag vet inte. Jag hoppas ju finna mig en rik man som kan försörja mig så att jag inte behöver bekymra mig om annat än just Candy crush här i livet. Möjligtvis slänga in lite Quizkampen också för att se så att jag inte blivit helt dum i huvudet.

Ja, där har ju ni heterokvinnor lite mer fördel just med patriarkatet och så. Det är svårt att finna rika kvinnor när löneskillnaderna är som de är. Vi slåss alla om de få, ack så få, välbetalda jobben. Suck.

Fast vi är ju å andra sidan väldigt många kvinnor som måste slåss om samma man, Siri. Ack ve. Sedan skrattade de båda vännerna. Båda två var så kallade self made women. Barbie hade drivit eget som fotograf, inriktad på bröllop, nästan hela sitt vuxna liv och Siri hade efter flera år som frisör skolat om sig och blivit systemutvecklare och IT-konsult.

På tal om män …, fortsatte Siri.

Jaa … Barbie anade vad Siri skulle fråga.

Hur går det med mannen på andra sidan häcken, då? Eller har han flyttat in permanent?

På självaste midsommarafton, när Barbie tillsammans med sin mamma, mormor och Siri precis börjat att hugga in på jordgubbstårtan hade de hört ett rejält brak ifrån Liams hus och det hade visat sig att badrummet på övre våningen mer eller mindre hamnat i köket. Och eftersom Barbie och han bodde grannar och de redan hade delat säng föll det sig ju ganska naturligt att han fick bo hos henne tills den värsta vattenläckan var åtgärdad. Han ju hade ett eget hus att återgå till och lösningen var högst temporär.

Tss, aldrig. Tycker faktiskt att så som vi har det är en väldigt optimal lösning. Sex på natten, kaffe på morgonen och sedan varsitt boende.

Säger du nu ja.

Jag har bott med en man förut. Det var ingen höjdare.

Berodde inte det snarare på just den mannen och inte män generellt?

Det hade kanske hållit om vi inte bott tillsammans och jag dag ut och dag in fått höra att jag lämnade tekoppar överallt och jag i min tur alltid behövde torka upp skäggstubb ur handfatet. Att vara särbo hade kanske varit räddningen.

Yeah, right.

Antagligen inte. Barbie saknade inte sitt ex det minsta och när det hade tagit slut hade det känts som om att hon släpptes ut ur en bur. Eller kanske inte en bur, men ur en beige, kletig gyttja som dragit ner henne i tristess och självtvivel någon centimeter för var dag. Hon hade beställt hem ett par Manolo Blahniks samma kväll som det hade tagit slut, som en symbol för att hon återigen var fri att gå vart hon ville och lägga sina egna pengar på vad hon ville.

Hur går det själv, då? Hur gick det med henne du skulle träffa i fredags?

Nja, visst, hon var snygg och hade inget behov att dokumentera maten vi beställde in och posta på nätet, men … Siri tystnade efter en liten suck.

Men?

Det visade sig att hon var en av dessa lesbiska kvinnor tycker att Ebba Busch är en cool feminist.

Aj då.

Så jakten på den perfekta kvinnan fortsätter.

Hmm, trodde vi två redan var innehavare av den titeln.

Okej, nästintill perfekta kvinnan, då. Hon måste ju finnas där ute. Eller i alla fall en som är hyfsat snygg, rolig, gillar ost och inte tillhör den blåa sidan. Osten kan jag tumma på, men inte politiken.

Jag förstår dig helt. Även om det övergår mitt förstånd att det faktiskt finns folk där ute som inte tycker att ost tillhör ett av världens sju underverk.

Nepp, nu måste jag sluta, ska in på ett företag här nu och se över hela deras datasystem. Ville bara säga hej!

Hej!

Och så la de på och Barbie tänkte ge Candy crush ett försök till innan hon klev upp och tog itu med ett par fotoleveranser, men hon hann inte ens öppna appen igen innan det trillade in sms från mormodern i den gemensamma sms-gruppen där även mamma Ingela ingick.

Help! Rescue me! SOS! Kom och ta mig långt härifrån! Eller vilken annan låttitel som helst som får er att förstå att jag behöver er NU! Birgitta is back in town!

3

Oh, it’s not Birgitta anylängre, Bäerbru dear, it’s Bridget! And this is my daughter Donna! Donna daaarling, say hi to your moster Bääerbru!

Bakom Birgitta dök det upp en nästan identisk kopia och klon av Barbros syster fast några år yngre. Även hon var klädd i en illasittande urringad topp med skärp i midjan, eller ja, där det kanske en gång varit en midja i alla fall, och mönstrade tights. Med skillnaden att denna kvinnas tights var leopardprickiga istället för zebrarandiga. Stort hår, stora läppar, stor byst, stort everything, tänkte Barbro. Båda två såg