I lågornas sken

By Ewa Klingberg, Hanna Åhman and Viktoria Flodström

Med blicken över fjälltopparna, hästhagen och ån som forsar fram välkomnar Gabi, som Gabriella numera kallas, sina första pensionatsgäster. Vinterns lappsjuka är ett minne blott och fjälldalen fylls av liv när turisterna och hästarna återvänder. Men de svarta korparna som olycksbådande cirklar över fjällbyn kastar en skugga över sommaridyllen. Är det någon som vill Gabi illa? Och hur långt är traktens attraktiva och extremt målmedvetna hotellägare beredd att gå för att göra verklighet av sina planer på en glamping? Gabriella har fullt sjå med att inte låta tankarna skena och hålla misstänksamheten i schack.

"I lågornas sken" är andra delen i Ewa Klingberg och Hanna Åhmans serie om Gabis strapatser och underverk i hennes alldeles egna hörn av fjällvärlden.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jun 12, 2023
• ISBN: 9789180005692

Book preview

I lågornas sken

Andra delen i serien Hovdalsfjället

Ewa Klingberg & Hanna Åhman

En bild som visar text, Teckensnitt, gul, logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Ewa Klingberg & Hanna Åhman, 2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-569-2

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

1

För tredje dagen i rad öste regnet ner över Hovdalsfjället. Vattnet i ån hade stigit betänkligt och de fina valven i stenbron syntes knappt längre. Det smattrade mot taket på verandan där Gabi satt på sin favoritplats. Här hade hon utsikt över gårdsplanen, hästarna som betade i skidbacken på andra sidan parkeringen och de små stugorna som tillsammans bildade en liten by mellan de höga granarna. Hon drog koftan tätare om sig och slog ihop fötterna ett par gånger så att leran släppte från kängorna. Det smärtade fortfarande i foten som hon skadat då hon för första, och sista, gången ridit ensam upp på fjället. Foten hade ändrat färg under de senaste veckorna och nu hade den en gulgrönaktig ton och mellan tårna såg hon smutsig ut. Ändå var hon tacksam för att hon inte brutit något. Det skulle ha betytt slutet för det som knappt hunnit ta sin början ännu. Hennes nya liv som ägare av Hällströms fjällby.

Dagtid hade hon fortfarande foten i bandage, men hon tog sig fram nästan obehindrat. Hon tänkte på den lyckade pizzakvällen som hon bjudit in till för att visa räddningsteamet som hittat henne på fjället och dem som hjälpt henne efteråt, sin uppskattning. Alla hade med stor aptit ätit av pizzorna hon bakat. De hade druckit av vinet och ölen, skrattat och haft det trevligt. Men, där hade funnits ett stort men. Gabi tyckte att stämningen varit lite tryckt i början av kvällen och hon hade noterat att Odd Jonassen som ägde Högfjällshotellet i Hovdalen och Erik, som brukade hjälpa henne med lite av varje på pensionatet, inte pratade särskilt mycket med varandra. När hon lämnat sällskapet för att sätta på kaffet hade hon genom dörrspringan råkat höra en diskussion som uppenbarligen inte varit avsedd för hennes öron. Hon hade gjort exakt det som hon inte borde gjort. Stannat upp och tjuvlyssnat. Linda-Lo hade mer eller mindre väst: alla vet ju att du vill åt både pensionatet och fjällbyn. Trots att Gabi ansträngt sig till det yttersta hade hon inte kunnat avgöra vem den mumlade rösten som svarat tillhörde. Gabi hade studerat gästerna runt bordet under den resterande kvällen utan att kunna avgöra vad som hade försiggått medan hon befunnit sig i köket. Inte minsta antydan till vad som sagts gick att utläsa i deras ansikten.

Varje dag sedan dess hade den lösryckta repliken om och om igen ekat i hennes huvud. Vem av dem var det som ville åt Hällströms fjällby? Återigen gick hon igenom gästerna i huvudet. Lena, som var idrottsläkare på Högfjällshotellet, hade ingen koppling till Hällströms fjällby som Gabi kände till. Det verkade otroligt att det skulle vara hon. Berit, som hade arbetat som husfru här uppe i många år skulle man kanske kunna misstänka. Men inte skulle väl hon vilja, eller ens kunna, driva allt detta ensam? Gabi hade ju haft fullt upp med att övertala henne att jobba deltid den här sommaren. Dessutom hade hon sitt hus i utkanten av Hova. Nej, Berit kunde Gabi stryka från listan över misstänkta. Sedan hade hon Erik och Odd kvar. Varje gång hon funderade på saken kom hon fram till samma slutsats. En av dem, eller båda, ville åt hennes fjällby. Men hon kunde inte räkna ut vem av dem.

Odds motiv verkade ju uppenbart. Han drev ett hotellkomplex med tillhörande skidområde. Gabi hade bara varit inne på hotellet en enda gång, när hon fått för sig att personligen bjuda in Odd till pizzakvällen då han inte svarat på hennes sms. Redan i foajén hade hon mötts av blankpolerad lyx. Odd hade dessutom redan vid deras första möte slängt ur sig att han omedelbart kunde köpa fjällbyn av henne ifall hon ångrade sig. Varför då? Fanns det guld i ån som rann genom ägorna eller hade trollen gömt sina stulna rikedomar under Offerkullen?

Och så var det Erik, som visat sig vara en klippa för Gabi. Han hade hjälpt henne att ställa iordning ett par av stugorna så att hon kunde ta emot gäster och därmed få intäkter. Erik, som läste av naturen i sökandet efter tecken på vägledning och som vände blicken mot korparna i skyn. Han som älskade att vandra över fjällvidderna i sällskap med sin hund Nala. Kunde han vara något annat än godheten själv? Men visst hade hon tyckt att det hade varit lite konstigt den dagen då han plötsligt bara suttit där bredvid henne och undrat om han kunde vara till hjälp. Hade han kanske medvetet nästlat sig in hos henne genom att göra sig i det närmaste oumbärlig? För det var vad han hade gjort. Vad skulle komma härnäst? Gabi rös och kände hur obehaget smög sig på, sedan skakade hon på huvudet.

Hennes undermedvetna spelade henne som så ofta ett spratt. Likadant hade det varit då hon första gången kört vägen från Göteborg till Jämtland i mörker och dimma. Då hade hon fantiserat ihop både vägpirater och spökbilar. Hennes tankar gick till Erik igen. Om han ville åt fjällbyn, hade han inte behövt rädda henne från fjället. Det hade varit smidigt för honom att vänta med att anmäla henne som försvunnen. Då hade sökandet efter henne säkert inte kommit igång förrän dagen därpå och då hade hon garanterat hittats död. Gabi masserade tinningarna med fingertopparna. Nej, när allt kom omkring så var nog Odd den som hade starkast skäl att vilja ta över byn. Men vilka de kunde vara kom hon inte på. Eller jo, vänta. Ett minne fladdrade förbi. Hon såg sig själv i matbutiken i Hova den där första gången hon stannat till för att handla. Linda-Lo hade suttit i kassan och undrat om inte Jonassen hade planerat att lägga beslag på Hällströms. Stämde det, var det alltså Odd som var hennes motståndare?

Regnet tilltog och hästarna i hagen lunkade in i skidliftsbyggnaden. Trots att vajern fortfarande var förankrad högt uppe under taknocken fungerade utrymmet utmärkt som lösdrift då djuren kom undan både vinden och det piskande regnet.

Hon skänkte en tacksamhetens tanke till Linda-Lo som lovat att ta ansvar för turridningen hela sommaren. Det var nästan värt en skadad fot för att slippa leda grupper med turister på fjället, tyckte Gabi. Varje gång hon tänkte på att sitta upp på hästryggen igen gjorde rädslan sig påmind som en klump i magen.

Ett motorljud hördes genom regnets smattrande och när fordonet passerade över bron dunkade det i träribborna mellan stenvalven. Bilen kom inom synhåll och Gabi kände igen Berits vita kombi. Från verandan såg hon Berit vinka innan hon öppnade bagageluckan och lyfte ur två papperskassar. De såg tunga ut, så Gabi reste sig och gick henne till mötes.

Nej, jag bär kassarna, sa Berit bestämt. Men du kan stänga luckan efter mig.

Har du varit och handlat?

Ja, nu när det är så uschligt väder passar det bra att hålla till inomhus så jag planerar att baka. Det kommer att gå åt både bullar och bröd här i sommar.

Gabi sken upp.

Vilken bra idé!

Hällströms brukade köpa frysta degämnen som de bara körde in i ugnen. Och visst doftade det gott, men det var ju inte samma sak som hembakat på riktigt.

Smart och tidsbesparande, tänkte Gabi om att köpa färdigt, men höll med Berit om att det var något helt annat att bjuda på sånt som var gjort från grunden här i köket på pensionatet.

Vilken dag kommer de första gästerna? undrade Berit medan hon packade upp mjöl, smör och jäst ur påsarna.

I övermorgon. Och så stannar de till efter midsommar.

Gabi hade tagit emot bokningen via det nya online-systemet och bara skickat ett e-postmeddelande som svar. Hon hade informerat om att restaurangen inte höll öppet så här tidigt på säsongen men att det fanns möjlighet till självhushåll. Trots sin onda fot hade Gabi plockat ihop saker till de två aktuella stugorna så att de nu kunde anses fullt utrustade.

Då kommer jag och hjälper dig några timmar om dagen som vi bestämt, sa Berit.

Ja, det blir toppen. Jag tänker att det kanske inte är så mycket jobb med bara fem gäster, men jag har mycket att lära och är tacksam för varje stund du är här.

Gabi tryckte på bryggaren och lutade sig mot bänkskivan i köket medan hon väntade på att kaffet skulle bli klart.

Vad har du tänkt att vi ska baka?

Frågan ställde hon till Berit som vänt ryggen mot henne och var i full färd med att fylla kylskåpet med de nyinköpta varorna.

Bullar, sockerkakor och småkakor. Sånt du kan ha i frysen och ta upp allt efter turisternas önskemål. Sedan ska jag lära dig att baka superenkla tunnbröd som du kan fylla. Linda-Lo kommer att vilja ha dem när hon är ute och rider och tunnbrödsrullarna från Hällströms är välkända bland de återkommande turisterna. Du kommer snart att märka att det kommer gäster hit från privatboenden runt omkring och från Högfjällshotellet också. Somliga vill fika på plats. Andra vill ta med ut på fjället.

Då skulle vi kunna sälja färdiga picknik-korgar?

Ja, självklart, sa Berit.

På stående fot drack de var sin slät kopp kaffe innan de påbörjade storbaket som skulle fylla frysen med allt vad som kunde behövas.

2

Just som Gabi och Berit stod där i köket med mjöl ända upp till armbågarna rycktes dörren upp och Linda-Lo klev in. Det svarta håret var fuktigt och en fläkt av sommarregn följde i hennes spår.

Hallå, vad händer här? sa hon och slog sig ner på en stol vid köksbordet. Finns det provsmak? Hennes breda jämtska och otvungna sätt fick henne att verka yngre än hon förmodligen var.

Hur kom du hit? frågade Gabi som visste att Linda-Lo inte hade körkort.

Jag paddlade uppströms hela vägen från Hova, sa