Gravliden 3

By KG Johansson

Våren närmar sig i den lilla byn Granliden och vad som brukar vara en hoppfull årstid, upptakten till sommaren och allt, är dyster och deprimerande för Linda. Hennes bästa, och enda, vän har flyttat, hennes förtrogne mentor går upp i rök och och hennes svinpäls till pojkvän är våldsam. Kampen om Granlidens själ fortsätter och situationen blir bara värre och värre i takt med att sommaren smyger sig på...Detta är den tredje delen om de mörka krafterna som slåss om Granlidens öde. Gravliden är en fantasyserie i fyra delar om de mörka krafter som gör upp om den lilla byn i norrländska inlandet, Granliden, där det är så tråkigt att byborna säger Gravliden.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 5, 2021
• ISBN: 9788726741483

KG Johansson

KG Johansson was born in the fifties and grew up with rock music which became an important part of his life; he is Sweden’s first tenured professor in rock and roll. Since 2006 he’s been writing and playing full-time: science fiction, young adult novels, film scripts, opera libretti and music books. He has translated works by authors such as Arthur C Clarke, Samuel R Delany, Ursula K Le Guin, Joanna Russ, Dan Simmons and Neal Stephenson into Swedish. The winner of several awards and short story contests, KG Johansson is one of the foremost authors of speculative fiction in Scandinavia.

Book preview

författaren.

1

Oleg vaknade hungrig och trött och smutsig, smutsigare än han hade trott var möjligt. Tillsammans med sina åtta äldre kamrater låg han på golvet i en lada där det måste ha bott får förra vintern. Smutsen på de ohyvlade plankorna var obeskrivlig.

Stanken också. Oleg reste sig, så tyst som möjligt för att inte väcka de andra, och gick bort till hörnet som de använde som avträde. Han höll andan medan han urinerade ned i sörjan och backade sedan undan.

Det var då han hörde viskningen

Oleg!

Mitt i stanken och smutsen gjorde hans hjärta en volt.

Kristina …

Bondens dotter stod utanför dubbeldörren. En tjock planka höll dörrarna stängda men det fanns en springa mellan dem. Oleg kände igen de varma bruna ögonen.

Hans religion förbjöd honom egentligen att prata med henne. Oleg brydde sig inte om sådant längre. När hade hans religion hjälpt honom?

Sedan såg han hennes ansikte. Kristina såg orolig ut.

Oleg! Hon viskade fortfarande. Olegs kamrater skulle inre bli nådiga om de visste att han pratade med en kvinna. Oleg, något håller på att hända. Jag är rädd. Sven, min trolovade, han har pratat med byborna –

Hon vände sig om. Oleg hörde också ropen på avstånd.

Oleg … jag måste gå … tänk på mig …

Hon var borta innan han hann förklara att han aldrig tänkte på något annat.

Bönderna talade inte ens med dem. Det enda de gjorde var att binda deras händer med vidjor. Bönderna hade högafflar, yxor och påkar och föste ut Oleg och hans kamrater i den kalla höstluften.

Utanför gick det i alla fall lättare att andas.

Med hugg och slag föstes de före detta soldaterna, fortfarande i resterna av sina uniformer, in på en lite skogsväg. Vägen sluttade snart brant uppåt och Oleg förstod att de var på väg upp på berget.

Så det är nu det ska hända, tänkte han. Tanken gjorde honom tung i underlivet. Han försökte be men Gud lyssnade inte den här dagen heller.

Det fanns ett stup där uppe och bönderna hejdade dem där. Olegs hjärta pickade som en fågels. Svens pappa sade något. Oleg kunde lite svenska men bondens dialekt var obegriplig.

Sasha var störst och starkast och de tog honom först. De var fyra stycken och han försökte inte ens protestera. Det enda han gjorde var att stanna till ett par meter från stupet, som för att visa att han kunde. Han vände sig mot Svens pappa och sade lugnt på ryska: Jag förbannar den här byn till evig tid.

Och sedan föll han.

En efter en. Maxim och gamle Alexej, Pavlo och Juri. En efter en tills bara Oleg var kvar.

Han såg Kristina stå vid sin far medan de släpade fram honom till stupet. Han ville säga något men avstod. Allt han kunde säga skulle bara göra Sven mer misstänksam. Han försökte se Kristinas ögon. Visste inte om han lyckades.

Och sedan flög han.

Linda satte sig häftigt upp. Drömmen satt kvar i huvudet. Den hade kommit mer och mer ofta under månaderna efter jul. Hon började snart känna de ryska soldaterna lika väl som Oleg hade gjort.

Benny snarkade bredvid henne efter sex öl kvällen innan. Linda smög försiktigt ut till badrummet. Hon satt på toastolen tills puls och andning var nere på normala nivåer.

Jag tror på dem, konstaterade hon nyktert. Jag tror att byborna för tvåhundra år sedan kastade ned nio ryssar från berget. Nu finns de döda soldaterna i ett slags skuggvärld, och fastän de var religiösa fanatiker medan de levde är de oroliga för att gå vidare till nästa nivå. De är rädda för straff och försöker hålla sig kvar i skuggorna med hjälp av livskraft som de kan få från människor som dör unga. Linda mindes sin pappas beskrivning av de döda som ljus i en grå värld: ett klart lysande ljus betydde stark livskraft, ett svagt suddigt ljus svag kraft.