Återvända

By Sandra Johannesson

Jessica Nelson har lämnat sin barndom bakom sig. Hon hade begravt den med sina föräldrar för tio år sedan. Hennes förmåga att skriva hade gjort henne till en framgångsrik författaren i en storstad men Jessica behövde komma därifrån, Hon var inte trygg länge och hon kvävdes där. Det var då hon beslutade att köpa huset. Det hus som hade stått tomt i många år. Men hennes ankomst blev inte alls som hon hade tänkt sig. Redan första kvällen träffar hon sin gamla pojkvän och hans hund. Det fanns en stor reva mellan dem och de behövde ta reda på om de vill laga den eller inte. Jessica behöver även besluta om hon skulle konfrontera sitt förflutna eller fortsätta rymma från det medan en figur rör sig i skuggan.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Sep 8, 2020
• ISBN: 9789179697167

Sandra Johannesson

Gillar ni böckerna eller inte så kommentera gärna.

Book preview

log.

Kapitel 1

Solen lyste genom de smutsiga fönsterglasen och Jessica ställde ner kartongen som hon haft i famnen på golvet. Det var fullt med kartonger och Jessica insåg att flyttbilen hade ställt allt där. Hon hade inte själv varit där på många år, hon mindes att ett par tyskar byggde det när hon var barn men de var sedan aldrig där. Det hade stått tomt sedan dess. Men huset hade varit så vackert i sina dagar och Jessica hade planer att det skulle bli så igen.

Jessica gick in i köket och var förvånad hur luftigt det var. Hon drog handen över den lilla köksön och insåg med ens att det var ingen bra idé. Hennes hand hade blivit grå och bildat vitt spår efter sig. Hon beslutade att inleda sin städning där. Hon letade fram en trasa och började gno medan musik ljöd genom huset. Två timmar senare drog Jessica svetten ur pannan men hon hade fått köket fint. Hon gick upp på övervåningen med en handduk och necessär i handen. Här skulle det duschas, tänkte hon efter att hon hade släpat upp sängdelarna.

Jessica tog en efterlängtad dusch innan hon drog på sig nya kläder. Ett par shorts och en blus. Det var försommar men ändå varmt nu när klockan började närma sig 17. Hon hoppade i bilen som nu var tom från kartonger och körde iväg. Hon skulle handla mat så att hon överlever ett tag i alla fall. Hon hade struntat i det innan hon åkte för det hade varit en lång väg. Jessica visste att hon skulle nog få åka in till en större stad för att få billigare pris och större utbud, men det fick duga för denna gång. Hon lät blicken vandra lite medan hon körde den välkända vägen in mot kärnan av samhället. Det hade växt ut mycket och förändrats men det var som det hemsökte henne ändå. Hur många gånger hade hon inte gått eller cyklat den vägen hem? Det hem som inte fanns kvar. Efter hennes föräldrar gått bort för ungefär tio år sedan i en olycka hade hon sålt allt och börjat om i en av storstäderna. Huset visste hon hade rivits och ersatts av ett stort lyxhus. Hon skakade av sig den tanken, begravde den bland allt det andra och kvävde sedan sin iver att börja skriva igen. Det var ett bra tecken, hon hade inte kunnat skriva något vettigt på länge. Det värkte i hennes händer och själ. Hennes hjärta sjönk som en sten när hon körde förbi kyrkan och kyrkogården där hennes föräldrar var begravna och påminde sig om att hälsa på snart. Men Jessica var inte beredd på den reaktionen som kom när skolbyggnaden reste sig vid sidan av henne. Jessica höll på att sluta andas och saktade ner lite då vägen var tom. Det väckte väldigt mycket minnen hos henne och de for genom hennes huvud som ett virvelvarv. Hon bet sig i läppen och körde vidare. Jessica svängde in vid matbutiken och märkte att parkeringen var större än hon mindes den men det var även affären i frågan.

Du klarar det här Jess, mumlade hon för sig själv och tog sin väska. Hon tog ett djupt andetag innan hon klev ut ur bilen. Två äldre par satt utanför vid ett par bord och fikade i den gyllene glansen av solen innan den försvann bakom kyrkan. Hon märkte hur de tystnade och såg på henne. Det gjorde henne nervös och fick henne ångra att hon kommit dit. Hon log mot dem och hälsade innan hon klev in genom dörren. Hon hörde ett pling och nu visste alla i affären att hon var där. Men tack och lov var det tomt. Hon tog en korg medan kassörskan log artigt mot henne. Jessica hade ännu inte stött på någon hon kände och det var hon glad för. Hon var inte redo för det, tänkte hon medan hon vandrade där mellan hyllorna och fyllde långsamt men produktivt korgen. När hon kom till kassan och skulle precis betala hördes det ett tjut från inre delen av lagret. Båda hon och kassörskan hoppade högt. Jessica vred blicken och där stod ägaren av affären med ett leende på läpparna. Jessica behövde då inte tre gissningar för att veta att hon blivit ihågkommen.

Men se vem som har kommit hit, är det inte vår egen lilla Jessie Nelson, sa ägaren glatt och kom fram till dem. Jessica blippa sitt kort och godkände det snabbt.

Hej Birgitta, det var länge sedan, sa Jessica.

Fast liten är du ju inte längre, få se på dig, wow, vad du är vacker, lite för mager men vacker, du har fått din mammas längd, sa Birgitta och betraktade henne. Hon var som en gammal farmor och hade alltid varit det så länge Jessica mindes.

Ja, det tog ett tag men till sist kom den, svarade Jessica och började packa.

Åh, låt mig hjälpa till, är du här på besök? Frågade hon.

Nej, jag flyttade faktiskt in i Gröndalen idag, svarade Jess.

Gröndalen? Åh, jag hörde att det blivit sålt, vad bra att det äntligen blir använt, välkommen tillbaka, sa Birgitta vänligt.

Tack, vi ses, sa Jessica och tog sina kassar. Hon bar ut dem medan hon försökte hålla en lugn takt. Hon ville inte få dem att tro att hon flydde även om hon gjorde det. Hon hoppade in i bilen och körde hemåt i snabbare takt än dit.

Lagom när Jessica hade kommit hem steg en lång kille med svart rufsigt hår in i affären, han hade precis slutat arbeta och skulle köpa hundmat annars var han inte populär hemma. Han hajade till när han hörde:

Så lik hennes mamma,

Jag kan inte tro det, jag borde bett om en autograf

Nej, det skulle kanske skrämma iväg henne

Jag älskar hennes böcker, jag visste inte att hon var från här.

Han harklade sig lite innan han lade upp påsen på disken.

Åh Samuel, vad du skrämdes, sa Birgitta.

"Förlåt, det var inte meningen, ni