Nya utsikter

By Ewa Klingberg and Hanna Åhman

Renoveringen av Sommarhuset bromsas plötsligt upp och Lussan själv får rycka in och hjälpa till med byggnationen. Då hon spenderar mer tid tillsammans med den unge snickaren Timmy gör hon en upptäckt som får henne totalt ur balans. Nu får den tjugofem år gamla gåtan som hennes bror lämnade efter sig komma i andra hand eftersom Lussan måste lägga sin energi på reda ut sin före detta sambos förflutna. Att hennes känslor för Magnus verkar obesvarade och att det nya extrajobbet hon tagit på sig är allt annat än lätt gör att hennes liv känns krångligare än någonsin. Kanske hjälper det om hennes döttrar kommer till Sofiesund och firar en riktig jul, med en stor och pampig julgran och massor av paket, precis som när hon själv var barn? Men kommer det verkligen att fungera?

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Oct 30, 2023
• ISBN: 9789180005654

Book preview

Nya utsikter

Tredje delen i serien Herrgården vid sundet

Ewa Klingberg & Hanna Åhman

En bild som visar text, Teckensnitt, gul, logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Ewa Klingberg & Hanna Åhman, 2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-565-4

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

1

Ovädret i oktober hade satt sina spår. Inte bara i skog och mark kring Sofiesunds herrgård utan också inuti Lussan. Hennes känslor för Magnus rev i henne likt en storm som vägrade bedarra och hon undrade om hon någonsin känt så här förut. Däremot var hon osäker på vad han egentligen kände för henne. Trots att de hade pratat ut och hon fått veta att han åtminstone inte var upptagen av en annan kvinna så verkade han vilja hålla ett visst avstånd. Eller var det hon som var för mycket på? Hade hon skrämt honom? Det hade gått flera veckor sedan ovädret drog fram och de sökt skydd undan regnet i boden nere vid Lillsjön, och de hade inte ens varit i närheten av att vara intima med varandra igen. Natten i sjöboden kändes så avlägsen att Lussan ibland trodde att hon förskönade alltihop och att det inte alls hade varit så romantiskt som hon ville minnas. Kanske hade hon rentav tvingat honom? Nej, så illa kunde det inte vara, för ibland, när ingen mer än hon såg, så glittrade det i hans ögon och hon kände tydligt hur dragningskraften mellan dem åter fick luften att vibrera.

Lussan klickade vant mellan de öppna fönstren på datorns skärm. Hon hade sökt några jobb här i trakten och nu satt hon som på nålar i väntan på att någon av dem skulle svara. Hon ville åtminstone komma på en intervju men det var inte alls säkert. Hon var överkvalificerad för några av jobben och icke behörig för andra, fast hon hade ändå sökt dem allihop. Det lilla caféet nere i hamnen, där det tidigare varit glasskiosk och där Lussan en gång i tiden sommarjobbat, sökte kassa- och serveringspersonal. Det kunde väl ändå inte vara så svårt? Dessutom talade hon både engelska, tyska och lite spanska vilket borde vara en fördel. Hon tittade på annonsen igen. Kallskänka var meriterande. Hon skakade på huvudet. Vad gjorde en kallskänka? Hon stavade fel två gånger när hon skrev in yrkestiteln i sökfönstret. Sedan suckade hon. Kunde det vara så svårt att anrätta en smörgås, tänkte hon. Eller en sallad?

Hon slog ihop laptopen med en smäll, utan att stänga av den. Hon behövde ett jobb så hon kunde säga upp sig från stadsarkivet i Linköping. Som det var nu hade hon förlängt sin semester med tjänstledighet ett par gånger och hon misstänkte att hennes chef vid det här laget hellre ville ha kvar Lussans vikarie än Lussan. Det var nog ganska uppenbart att hon inte ville tillbaka. Det var inte jobbet i sig som hon ville slippa och inte heller staden, utan alla minnen av Rickard som fanns där. Bara tanken på att möta deras före detta gemensamma vänner, som hon antog nu umgicks med Rickard och Denise, gjorde att det vände sig i magen på henne. För trots att Rickard hävdat att det var slut mellan dem hade Denise fortsatt lägga ut bilder på Facebook från än den ena restaurangen, än den andra, så Lussan tvivlade starkt på sanningshalten i hans påstående. Hon kunde föreställa sig hur deras lilla gäng viskade bakom hennes rygg. Kanske tyckte de synd om henne? Eller tyckte de att hon kunde skylla sig själv som inte värnat mer om Rickard?

Ilskan mot Rickard och hans svek, då han haft en affär bakom hennes rygg, blommade upp mer sällan numera, men skammen fanns där alltjämt. Ändå visste hon att det var Rickard som borde känna skam, inte hon. Men Rickard visade inga tendenser att inse att han hade gjort fel utan körde bara sitt race, som han alltid gjort. Att han bytt kvinna till en som såg ut att vara en yngre syster i klanen Kardashian var bara ett tecken på att hans karriär fortsatte uppåt. När hon tänkte på det blev hon förbannad och på ett sätt hade det också blivit hennes drivkraft. Advokaten hade så sent som för bara någon vecka sedan blivit klar med bodelningsavtalet där Lussans och Rickards gemensamma skulder och tillgångar reglerats, och hon hade ett av Rickard påskrivet exemplar. Det innebar att hon var fri från honom och att han inte kunde göra anspråk på något som tillhörde henne.

Lussan lade ifrån sig datorn på delen av sängen hon inte använde som därför alltid var bäddad. Hon reste sig upp. När hon sträckte på sig kände hon hur hon längtade efter ett skrivbord att sitta vid, eller åtminstone ett köksbord, men som det var nu fick hon ligga på sängen när hon skulle använda datorn. Hela bottenvåningen i Sommarhuset, utom just sovrummet, var belamrat med byggmaterial och de två snickarna jobbade frenetiskt mellan sju på morgonen och fyra på eftermiddagen, ibland längre. Det var en och en halv månad kvar till jul och då ville hon att allt skulle vara färdigt så att hon kunde bjuda hit Alicia och Maja. Hon längtade efter döttrarna, ville att de skulle få tillbringa några dagar här på hennes barndoms gård, tillsammans med sin mormor och morfar.

Timmy, jag sticker iväg en sväng och ni kanske är klara för dagen innan jag är tillbaka. Lussan stack in huvudet i köket och fick tummen upp. Ni kan lämna dörren olåst, fortsatte hon och försökte överrösta oljudet av diverse handverktyg. Det yrde damm när slipmaskinen for över ett hyllplan som skulle passas in i det platsbyggda skåpet vid diskbänken. Om de hört henne eller inte var oklart och hon gav upp försöken till artig konversation.

Timmy och hon hade träffats redan på kursen som hon gått för att ta sin jägarexamen. När han sen dök upp när hennes pappa bokat in ett byggföretag hade hon blivit glatt överraskad. Hon gillade Timmy på något sätt som hon inte riktigt kunde sätta fingret på och det var ett märkligt sammanträffande.

Dörren slog igen bakom henne och stängde inne dånandet och dammet. Att komma ut från kaoset var en befrielse. Luften ute var hög och klar och hon tog några djupa andetag för att rensa lungorna. Gruset knastrade under fötterna när hon sneddade över den välkrattade uppfarten mot huvudbyggnaden. Trots att det varit frost några nätter hade Mariannes gigantiska bollkryss klarat sig och blommade med mörklila blommor på var sida om verandan. Mitt framför huset delade sig grusvägen runt en gräsbeklädd rundel där en flaggstång stod med en vimpel som vajade sakta i vinden. Om somrarna blommade rosorna vackert runt stången men nu hade de för länge sedan vissnat. Trädgårdsmästaren hade redan hunnit med höstens beskärning och lagt en bädd av grankvistar över, det enda som syntes var korta taggiga pinnar som stack upp.

Lussan backade ut sin nyinköpta bil ur garaget. Det var en liten och smidig bil av sportmodell och hon var väldigt stolt över att för första gången i sitt liv ha valt en bil som bara var hennes. Den behövde bara rymma hennes shoppingkassar och möjligtvis en medpassagerare.

I allén ner mot landsvägen mötte hon en stor mörk pickup. Hennes hjärta tog ett skutt, hon såg på långt håll vems bil det var. Han bromsade in för att visa att hon skulle stanna.

Hallå där, sa hon när hon sänkt ner rutan. Hon möttes av ett leende som borde få vartenda kvinnohjärta att smälta.

Tjena, ska du ut på äventyr? frågade Magnus.

Ja, jag behövde en paus från bankandet därhemma. Vad har du på schemat?

Har hämtat några delar till C-C:s fyrhjuling. Det är dags att serva den. Han trummade på ratten i takt till musiken som strömmade ur radion på låg volym. Hon kände igen melodin men kom inte på vad den hette eftersom hon inte kunde höra texten.

Det blev tyst mellan dem, kanske för att Lussan inte ville berätta att hon var på väg ner till caféet och inte snabbt nog kom på något annat att säga.

Jahopp, men … vi ses väl, sa Magnus till slut.

Ja precis, det gör vi.

Han avfyrade ytterligare ett leende och rullade sakta iväg. Hon kände sig fånig och kom direkt på en massa bra saker som hon kunde ha sagt istället för att sitta där och dregla som en hund efter godis. Det var precis det här som var så frustrerande. Ena gången var han varm och charmig och det kändes som om de åtminstone var vänner, nästa gång de sågs kunde han vara disträ och inte alls intresserad av henne. Det gjorde att hon aldrig visste var hon hade honom. Hon tittade på klockan och insåg att hon nog inte skulle hinna tillbaka innan Magnus åkt hem för dagen.

Det slog henne att hon visste förvånansvärt lite om honom. Han tillhörde familjen Ekberg på Östergård och hade gått i hennes klass på högstadiet men inte tillhört det tuffa gänget direkt. När hon hade fikat med Sara tidigare i höstas och han kommit gående hade Lussan inte ens känt igen honom. Magnus hade, precis som Lussan, flyttat efter gymnasiet för att