Solnedgång över Visingsö

By Ewa Klingberg, Hanna Åhman and Callin Öhrvall Delmar

Livet i Gränna går mot vår. I det Lindbladska huset är verksamheten i full gång, Mandy har fått en oväntad inneboende som i sin tur leder till att nya hemligheter om hennes förflutna kommer upp till ytan. Som om inte det vore nog drar orosmolnen ihop sig över hennes och Johans relation, och nu är det mer än vardagen som spökar.

”Solnedgång över Visingsö” är den tredje delen i serien om Mandy och hennes vänner i Gränna.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jan 31, 2023
• ISBN: 9789180005586

Book preview

Solnedgång över Visingsö

Del 3 i serien Arvet efter Agnes

Eva Klingberg & Hanna Åhman

Copyright © Eva Klingberg & Hanna Åhman 2023

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-558-6

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Kapitel 1

Med jackan knäppt ända upp i halsen och med mössan nertryckt över öronen stretade Mandy mot den tilltagande vinden och snögloppet. Vättersnö kunde innebära att färjan till Visingsö slutade att gå och att det blev omöjligt att ta sig uppför backarna från stadens låglänta delar till centrum. Än så länge verkade det inte vara så farligt. Kassen med matvaror slog mot hennes ben. Mandy kikade åt sjön till och såg den gula båten guppa på vågorna under sin färd mot ön. En gång som barn hade hon fått sova över hos tant Agnes på fastlandet då det rått sådant oväder att hon inte kunnat komma hem efter skoldagens slut. Hon hade krupit ner under täcket i samma lägenhet ovanför kokeriet där hon själv nu bodde. För mindre än ett år sedan hade hon ovetande om vad framtiden haft i beredskap åt henne, fortfarande bott och arbetat i Adelaide på Australiens sydkust.

Mandy drog jackan tätare kring kroppen och rös. Det var verkligen bitande kallt ute och hon bestämde sig för att titta in på advokatkontoret för att värma sig. Kontoret drevs av Ingela, en av de få vänner från barndomen Mandy fortsatt hade kvar. Sedan Ingelas make blivit av med sin advokatlicens och hamnat i fängelse hade hon tagit över verksamheten. Vilket hon lyckats väl med.

Trots att Mandy skyndade sig in i trapphuset till fastigheten där Ingelas kontor var inhyst fick hon med sig ett sjok av snö som lade sig likt florsocker över stengolvet. Hon borstade av sig det värsta från axlar och ärmar samtidigt som hon stampade kraftigt för att få snömodden att släppa taget om kängorna. Från övervåningen hördes svaga röster. Hade Ingela besök?

Hon gick upp en våning och knackade försiktigt på trots att dörren stod öppen. Receptionen var tom, men Mandy skymtade Ingela bakom skrivbordet i rummet innanför. Vem som mer befann sig där inne gick inte att se från platsen där Mandy blivit stående. Hon tvekade. Förmodligen hade Ingela inte hört att hon kommit och Mandy ville inte störa det pågående mötet.

Hon drog av sig mössan och krängde sig ur sin fuktiga jacka. Sedan tog hon sikte på personalrummet där hon kände på sig att kaffet stod på.

Väninnan lutade sig fram och vinkade in henne. Mandy drog en hand genom sitt tillplattade hår och klev över tröskeln. På andra sidan bordet satt en äldre dam som Mandy inte kände igen.

Det här är Dagny Larsson, sa Ingela.

Mandy sträckte fram handen och presenterade sig.

Dagnys hår var vitt och ansiktet fullt av fina rynkor. Hennes handslag var fast och ögonen som var fästa på Mandy strålade av nyfikenhet och livslust.

Så det är du som är Agnes Amanda, sa damen när Mandy presenterat sig.

Mandy hajade till. Det var ovanligt att hon tilltalades med sitt dopnamn.

Ja, sa hon och tittade med förnyat intresse på Dagny.

Den gamla damen nöp i tröjärmen och tittade på sitt armbandsur.

Jag måste tyvärr gå, men jag vill gärna språka med dig, Amanda, vid ett annat tillfälle. Min taxi är här vilken minut som helst, men byrån kan säkert boka ett möte åt oss. Det sista sa hon vänd mot Ingela.

Kände du min gammelmoster Agnes? kunde inte Mandy låta bli att fråga.

Ja visst gjorde jag det. Dagny reste sig med en förvånansvärd smidighet och Ingela hjälpte henne på med kappan. Vi ses då, kära du.

Vem var det? undrade Mandy när Ingela var tillbaka efter att ha hjälpt Dagny ner till taxin.

Dagny var här angående sitt testamente. Hon har varit en av våra klienter sedan långt innan min tid. Men jag vet faktiskt inte så mycket om henne.

Mandy satte sig i stolen som Dagny nyss lämnat. Och även om du hade vetat hade du väl ändå inte kunnat säga något till mig.

Helt riktigt, nickade Ingela. Men jag kan ordna ett möte. När passar det dig?

Mandy gav Ingela några förslag på tider och hoppades att den gamla damen skulle kunna då.

Mandy funderade. Dagny Larsson … Kanske hade hon känt gammelmoster Agnes. I så fall borde hon ha varit på begravningen. Mandy ringde Johan medan Ingela hämtade kaffet som mycket riktigt hade stått på i köket.

Nej, sa han eftertänksamt. Det är inget namn jag känner igen. Men om du bara visste hur många tanter som var med i kyrkan och på minnesstunden efteråt skulle du förstå att jag inte minns exakt vilka som var där.

Okej, förlåt om jag störde dig i arbetet, sa Mandy, som kände på sig att hon som vanligt ringt mitt i en viktig scen eller sabbat en genialisk dialog av något slag.

Ibland kunde Johans författande vara ganska störigt. Det var inte lätt att veta när han var kontaktbar eller inte. Mandy kunde till och med emellanåt komma på sig själv med att vara svartsjuk på huvudkaraktären i hans romaner, kriminalkommissarie Roberts.

Du är förlåten, sa han med ett hjärtligt skratt. Har du planer för ikväll eller ska vi ses?

Mandy sken upp.

Gärna. Ska jag komma till dig?

Jag behöver både en rejäl bensträckare och miljöombyte, så jag tar en promenad upp till dig istället.

Du är så välkommen. Puss.

Ingela blinkade åt henne.

Förstår att din kväll är räddad. Själv ska jag tvätta killarnas träningskläder och förhöra läxor. Om nu bussen kan ta sig fram i ovädret.

Hennes leende förbyttes i oro. Båda Ingelas söner gick på gymnasiet i Jönköping och eftersom deras pappa nu tillbringade sin tid bakom lås och bom hade hon ensam allt ansvar. Det var många år sedan Ingela och hennes före detta man separerat, men hon hade ändå arbetat kvar på den anrika advokatbyrån som Christer ärvt efter sin far. Ingela hade en gedigen juristutbildning, ändå tyckte den förre advokaten, tillika barnens farfar, att det skulle vara en man som drev byrån. Ingela hade som tur var inte låtit sig avskräckas så lätt, men när hon i ett förtroligt samtal berättat om svärfaderns invändningar var det som om Mandy förflyttats tillbaka till Adelaide och männens värld i en handvändning. Men visst, hon förstod att det var blåögt att tro att det bara var på andra sidan klotet männen försökte diktera villkoren. Mandy såg uppmuntrande på sin väninna.

Plogbilarna kör i skytteltrafik på motorvägen, tröstade hon. De kommer hem, ska du se.

Hon klädde på sig jackan som inte hunnit torka och tryckte ner mössan på huvudet innan hon gick mot utgången.

Glöm inte kassen! ropade Ingela efter henne.

Snön vräkte ner än värre nu och gatan låg tom och öde. Enda tecknet på liv som syntes var ett par nästan osynliga spår efter en bil. Säkert Dagnys taxi. Mandy fällde upp kragen och böjde nacken för att slippa få de virvlande flingorna rakt i ansiktet.

Några minuter senare nådde hon fram till Lindbladska huset där hon för en kort stund stannade till och lyssnade till ovädret. I skydd av vagnslidret kunde hon njuta av vindens framfart och av snön som bara inom loppet av ett par timmar bäddat in bakgården i ett tjockt, vitt täcke. Sedan tog hon sats och skyndade mot trapphuset.

Väl inne i lägenheten hängde hon upp sina kläder på tork i badrummet och fyllde på kylskåpet med varorna ur kassen. Det var några timmar kvar tills hon kunde vänta sig att Johan skulle dyka upp, men hon passade på att förbereda en potatissoppa som de kunde äta till kvällen. Med en surdegstoast till skulle det bli en riktigt lyxig vardagsmiddag.

Medan soppan puttrade på spisen slog hon sig ner vid köksbordet och slog upp datorn. I inkorgen fann hon flera nyinkomna mejl och systematiskt arbetade hon sig igenom dem. Flera var bara reklam och kunde slängas direkt, en faktura på inköp av ingredienser till kokeriet och två förfrågningar om vilka öppettider Tant Agnes butik hade. Mandy skruvade lite på sig. Förfrågningarna gjorde henne obekväm, men hon visste att hon snart måste bestämma hur hon skulle göra med butiken på bottenplan av det Lindbladska huset.

Före jul hade det mer eller mindre varit kaos. Hon hade upptäckt ett dolt och igenbommat rum i huset, fått in en stororder som hon inte kunnat tacka nej till och till råga på allt blivit motarbetad av museiintendenten Margareta. Den sistnämnda hade hon slutit fred med på självaste julafton och faktum var att den freden varade ännu. När lugnet lagt sig efter julhelgen hade Mandy varit helt färdig. Beskedet att hennes exman äntligen köpt hennes del av deras gemensamma fastighet hade inte kunnat komma lägligare och hon hade kunnat kosta på sig att ta en välförtjänt ledighet i några veckor. Men nu närmade det sig slutet av januari och det var dags att bestämma vad hon ville med sitt företag. Hon suckade djupt och formulerade ett svar som gav henne tillräckligt med respit för att tänka ett tag till och hänvisade till hemsidan.

På kvällen, när den rykande soppan serverats i Agnes gamla småblommiga skålar, tog hon upp saken med Johan.

Hur tycker du att jag ska göra med butiken och det oinredda rummet?

Strunta i rummet och öppna såklart, svarade han mellan tuggorna. Vad är det egentligen som tar emot?

Jag vet inte riktigt. Kanske är det för att jag är rädd.

Rädd för vad? Johan höll fast hennes blick för en sekund innan han fortsatte. Du har mist dina föräldrar i en tragisk olycka, flytt till andra sidan jorden, byggt upp ett liv från ingenting, fostrat en son och nu ska du bara öppna en liten butik på hemmaplan. Det här klarar du finfint, älskling. Mandy lät det sjunka in. Han hade en poäng i det han sa, att öppna butiken kunde inte ens jämföras med det ansvar hon haft som mäklare och som mamma. Självklart skulle hon klara det här. Mandy kröp in i hans famn, varm i hela kroppen av hans ord. Särskilt det sista, älskling, kunde hon inte höra sig mätt på.

Kapitel 2

Mandy vaknade av telefonsignalen som skar genom mörkret. Hon snodde runt i sängen och fick tag på mobilen på nattduksbordet, men den gled henne ur händerna och ner på golvet. Ilsket fortsatte den att ringa och innan hon fått fatt i den hade