När det fortfarande regnar

By Gun Årestad

"Femte gången Sarah Winde såg Henrik Barker summerade hon ofrivilligt: Jag har sett honom fem gånger. Redan detta bekräftande av en man var så ovanligt för henne att hon borde tagit det som en varning. Hon var inte längre än ung kvinna, utan åthävor, som med sitt älskligt reserverade sätt alltid tjänat som en förebild i staden för hur en kvinna av god familj bör uppföra sig."Sarah Winde har en inneboende längtan att bryta mot förväntningarna som hon bär på sina axlar, inte minst sina föräldrars. När Sarahs väg korsar Henrik Barkers upprepade gånger sätts hennes längtan på prov. Hur kan något kännas så rätt, och samtidigt så fel? Varför dyker Henrik ständigt upp på biblioteket som hon jobbar på, och varför saknar hon hans bekräftelse när han inte är där?Sarahs känslor för Henrik intensifieras, men präglas av en ambivalens som inte ger med sig. I sin nyfikenhet på de motstridiga känslorna söker hon och finner svaret på sina känslor. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 30, 2019
• ISBN: 9788711741436

Book preview

Gun Årestad

När det fortfarande regnar

Saga

När det fortfarande regnar

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1966, 2018 Gun Årestad och SAGA Egmont, an imprint of Lindhardt og Ringhof A/S Copenhagen

All rights reserved

ISBN: 9788711741436

1. E-boksutgåva, 2018

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Lindhardtogringhof.dk

Saga är ett förlag i Lindhardt og Ringhof, ett förlag inom Egmont-koncernen

KAPITEL 1

Femte gången Sarah Winde såg Henrik Barker summerade hon ofrivilligt: Jag har sett honom fem gånger.

Redan detta bekräftande av en man var så ovanligt för henne att hon borde tagit det som en varning.

Hon var en inte längre ung kvinna, utan åthävor, som med sitt älskligt reserverade sätt alltid tjänat som en förebild i staden för hur en kvinna av god familj bör uppföra sig. Hon hade tjänstgjort på stadens bibliotek sedan hon avslutade sina studier och då lyckades övertyga sina föräldrar om att hon inte önskade tillbringa resten av sitt liv som hemmadotter. Hon uppdrev vid det tillfället mer energi och visade större envishet än hon någon gång senare brytt sig om att göra. Sarah Winde levde med ett slags självklar, mild resignation som ibland kunde förväxlas med lycka.

Hennes far, en trött, godmodigt vresig stadsläkare, hade i kvinnan aldrig sett annat än en tjänande följeslagarinna till mannen, och det föll honom aldrig in att hans dotter Sarah skulle kunna tjäna en annan herre vid sidan av honom, fadern. Så hade heller aldrig blivit fallet. Modern var nöjd med detta. Hon var en ensam kvinna som satte värde på sin dotters sällskap. Sedan sonen i huset blott arton år gammal bröt upp från familjen och gav sig till sjöss bands Sarah av allt hårdare krav i hemmet. Hennes bror hamnade slutligen inom trävarubranschen i Syd-Amerika, tjänade stora pengar och begåvade föräldrarna endast med ett osentimentalt brev varje jul. Till Sarah hade han en gång skrivit: »Stannar du kvar hemma slutar du som gammal ungmö.»

Broderns ord hade varken upprört henne eller skrämt henne. Att förbli ungmö var naturligt för henne. Hon hade inrättat sin tillvaro så att den inte rymde mycket av längtan och lidelse, inte ens de trånsjuka drömmarna som steg upp ur dagboken från flicktiden som små rökar från eldar, dolda i de vilda bergen, kunde längre oroa hennes sinne och hennes stilla glidande dagar.

Efter faderns död ägnade hon stor omsorg åt sin mor. Och denna omsorg hade en regelbundenhet, som till exempel tedrickningen klockan tre varje eftermiddag och promenaden i parken varje morgon, vilken bidrog till att ge alltsamman ett sken av ofrånkomlighet. Varken modern eller Sarah stördes någonsin av sitt beroende av varandra.

När modern dött och varit död i tre år företog Sarah sin första utlandsresa på egen hand. Hon reste som hon brukat göra i familjens sällskap till Rivieran. Hon väntade sig att de soldruckna badorterna skulle överrumpla henne. Som hade hon varit naken och fullkomligt oskyddad utan fadern och modern. Men ingenting var förändrat. Hon badade, drack kylslaget vin, njöt av värmen och tog långa stärkande promenader i bergen, och ingenting inträffade som förrådde hennes ensamhet. Inte förrän hon vände hem förstod hon att det berodde på att hon själv var oförändrad. Hon